I den här bloggen får du ta del av dagliga inlägg om alltifrån familjelivet med mina tre barn, Zacharias, 18 år, Joshua, 14 år och Alyssa, 9 år. Jag skriver även mycket om mat – och då främst recept och tips. Då jag i grunden är utbildad frisör, har jag ett stort intresse för hår och skönhet, vilket jag skriver om och där blir det inlägg med recensioner på produkter, tips, hur du fixar den där frisyren och så vidare. Jag är även utbildad journalist och hänger med i kändisvimlet på fester och event. Och utbildad fritidsledare på det. Jag skriver om sådant andra inte gärna vill prata om. Och jo, just det. Två av barnen har diagnoser, ena adhd och autism, andra med autism nivå 1 och trotssyndrom svår. Väl mött! Kontakt: [email protected]

Blev lite ledsen här ikväll…

Åh…min lilla pojk. Jag brukar vara stark å hålla in för att inte påverka, men idag gick det bara inte. 

Joshua var uppe längre ikväll, detta för att han var hungrig och behövde äta. Klart ungen får äta om han är hungrig! Jag hjälpte honom med smörgåsen som sedan skulle fotas med både min mobil och sedan med hans. Osten skulle även ligga runt om, för det skulle ätas först. Smörgåsen skulle såklart värmas i mikron.

Vi satte oss vid bordet, jag höll Joshua sällskap. Jag frågade honom hur hans dag i skolan varit, men den hade inte varit så rolig tydligen. Och då var det rasterna han pratade om. Jag frågade varför och han berättade att han inte har några kompisar. Fyfan vad det sved rent ut sagt. Det gick rakt in i hjärtat som en pil, spetsad med gift. Jag frågade honom då vad han gör på rasterna, varvid han svarade att han leker med en boll som han kastar…med sig själv. Han berättade att han frågar de andra barnen om han får leka med dem, men de säger nej och vänder honom ryggen. Här kom tårarna som jag redan känt vara på väg, men som jag hållit undan… 

Jo, det finns en jag kan leka med., sa Joshua och en glimt med hopp tändes inom mig. Idag hade de lekt kurragömma och det tillsammans med en annan kille och hans syster. Sen finns det en tjej han kan leka med ibland, en flicka som han gick tillsammans med i förskolan. Och så nämndes kompisen han lärde känna när han började förskoleklass. Totalt kom vi fram till att han faktiskt har 5 kompisar i sin klass, samtidigt som vi tyvärr kom fram till att resten av klassen, som för övrigt består av 22-23 barn, tyvärr inte vill leka med Joshua, fastän han frågar om han får vara med. Det svider fortfarande och måste tas upp omgående.

Han tycker att detta är tråkigt och man kunde verkligen se i hans ögon att han känner sig utanför. Jag avslutade samtalet med att vi måste prata mer om sånt här och hur vi då ska göra för att vara snälla människor som bryr oss om andra. Och så det absolut sista så frågade jag om jag fick en godnattkram (vilket jag fick, yeyy!!!), sen sa jag att jag alltid kommer att vara hans kompis. Då skrattade han och sa att det inte går (han tar det bokatavligen) Då frågade jag om jag kunde kallas för mamma-kompis- och det fick jag  (med råga, hehe).

Joshua såg däremot tydligt att jag var ledsen. Det fick han göra, det är väl en styrka i sig att våga visa känslor. Jag vet inte vad jag tänkte på först där, men det var väl att hålla uppe, inte skenet som man brukar säga, för så menar jag inte. Mer att jag ville visa att vi tillsammans ska motverka såna här saker och att jag ska vara sansad. 

Ja, lite luddigt kanske, men jag är rätt trött efter en skoldag och sedan kvällsjobb samt att jag har sovit illa…

6 reaktioner på ”Blev lite ledsen här ikväll…

  1. Näe vad ledsen jag blir för J nu:( Det är sånt här som inte får hända och jag anser att personalen måste agera och vara med och se till att sånt här inte händer i lågstadiet.
    Alla får vara med och INGEN ska lämnas utanför. Det är så viktigt. Hoppas detta reder ut sig. Ge J en varm kram från mig.

    1. Precis så är det ju :/ jag har pratat med läraren idag och berättat hur det är å vi satt en bra stund och pratade om det hela. Läraren är ny, men hon sa att hon arbetade på ett visst sätt med vissa verktyg och skulle nu ta in andra pedagogiska verktyg för att jobba med.

      Tack, ska ge honom en kram ❤

  2. Vet exakt hur det känns, har själv en dotter som numera går i sexan och som för det mesta är utan kompisar (hon får vara med på nåder så nu väljer hon ensamheten istället, vem vill vara svansen som går efter gänget som går tätt ihop och inte släpper in?)
    Många tårar efter skolan..det gör så ont.
    Håller tummarna att det ändrar sig både för din lilla kille och min dotter.
    Styrkekramar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *