Mina tankar kring att ta lån

Det här med lån. Jag har pratat lite löst om det tidigare, men inte gett det ett helt inlägg. Så det ska jag göra nu. Dessa tankar kring lån är på ett personligt plan och omfattar bara när det gäller mig. Hur ni andra gör, är helt upp till er. Var och en prioriterar på sitt sätt, så no harm, no hard feelings.

När jag studerade till journalist, tog jag inget lån alls. Jag fick heller inga bidrag eftersom studierna var privata. Så det var inget jag var berättigad. Jag arbetade heltid, men gick ner i tid då jag behövde sitta i skolbänken på torsdagar. Jag tror att jag arbetade 82,19 % för att vara helt korrekt. Jag hade Zacharias som litet barn, så jag pluggade med andra ord oftast på nätterna, vilket för övrigt passar mig ypperligt då jag är mer klartänkt då, nattuggla som jag är.

Gällande lån, så tycker jag inte att det för mig är okej att ta lån för att exempelvis resa någonstans. Har man inte råd, nej, då får man allt vänta. Jag är sådan som vill betala av allt direkt på plats, cash. Det är väldigt sällan jag tar lån. Man vet inte om det kommer oförutsedda utgifter som att bilen pajar eller så. Och då är det bra att ha en buffert. De enda lån jag tycker är okej, är lån till köpande av bostad, bil eller studielån (till viss mån). Teve och andra roliga it-prylar cashar jag direkt istället, har jag inte råd för tillfället får jag gott vänta å spara till sånt.

– Fast vad händer om jag inte har den där bufferten och diskmaskinen pajar bara sådär? Diskmaskin skulle jag kunna vänta med, tills jag sparat ihop till en sådan. Det går att handdiska, om än ett projekt med det faktum att jag avskyr att diska, men, men. Men så resonerar jag när det gäller mig. Jag är för envis för att ta en diskmaskin på avbetalning. Det går emot mina principer vad det gäller mig själv. Däremot skulle jag kunna ta en tvättmaskin på avbetalning, om jag nu inte hade haft pengar på kontot (vi köpte ju nyligen en ny tvättmaskin). Detta för att vi har ingen tvättstuga här – och med 14 maskiner smutstvätt i veckan, så kan jag inte vänta en till två månader för att spara ihop till en… Däremot skulle jag kunna vänta med att spara ihop till en torktumlare.

Och så kommer vi till studielån. Här tycker jag att man ska ta så lite som möjligt om det går, helst inget alls. Nu har jag valt att ta lån för 12 veckor per termin till att börja med. Tanken är att jag ska (hoppas!) att jobba åtminstone två kvällar i veckan – och då behöver jag inget studielån, för med den pengen med studiebidrag, klarar jag mig galant på.

Bostadslån är väl ganska självklart varför jag tycker att det är helt okej. Särskilt med tanke på dagens hutlösa bostadspriser. Ångrar dock att vi bor i bostadsrätt. Man har inte så mycket mer frihet än en hyresrätt tyvärr. Till större förändringar måste man ändå fråga styrelsen om man får göra dittan och dattan, som de sedan beslutar om. Och man får i en bostadsrättsförening ändå betala ”hyra” eller avgift som det heter, varje månad. Vi ligger väl på cirka 5500:- per månad, för en trea. Och så har vi lån på det. Så nej, man äger inte sin bostad helt korrekt när man ingår i en bostadsrättsförening tyvärr. Det är mina tankar kring det (sen att jag bor i en skit-föreningen på det, gör ju inte saken bättre). Men åh, nu svängde jag in på ett helt annat sidospår ju…detta inlägg ska ju handla om lån! 😉

Dessa tankar kring lån, kommer från min uppväxt. Jag och mina bröder har blivit strikt uppfostrade att inte ta lån, om det inte är ett måste. Mina föräldrar gjorde inte det under vår uppväxt, trots att vi inte hade det så gott ställt. Så mitt motto är att det mesta går att lösa.

Berätta gärna hur du resonerar kring lån vad det gäller dig själv!