Ja, det här var riktigt gött, kan jag lova. Wuhuu så mäktigt. Och tusan vad stolt jag är över mig själv, att jag tog körkortet. Läs gärna hela min väg till körkortet, där jag också skriver om tips under tidens gång.
Det var inte svårt så, jag var ju duktig på att köra, väldigt självsäker i trafiken – men jag hade mamma döende och hamnade i depression på grund av det, vilket också ledde till koncentrationsvårigheter (något jag aldrig förr varit med om). Inte så konstigt egentligen med tanke på omständigheterna. Krånglig graviditet på det också, med krämpor som inte riktigt var av denna värld.
Alla sa åt mig att vänta, tills det värsta var över, tills bebis var född. Min mamma togs ifrån oss inom en månad från att min dotter föddes i december i fjol. Jag förlorade min mamma – det är en av de största sorgerna i mitt liv. Första tiden mådde jag så dåligt, var så ledsen och nedstämd. Jag kommer alltid att sakna min främsta idol.
Jag är så glad att jag hann ta kortet både före förlossning och innan mamma dog. Så mycket som detta körkort gjorde för mig. Mitt envisa jag, visade ännu en gång att jag klarar saker. Vissa trodde inte att jag skulle ta kortet, men tala-med-handen rakt upp i fejset, klarade jag både teori och uppkörning på första försöket.
Jag kunde finnas där lättare för min mamma. Trots att jag knappt kunde gå, kunde jag besöka henne varje dag. Jag kunde jobba längre fastän jag var berättigad 100 % sjukskrivning (på grund av foglossning etc) ihärdig som jag är ;-). Jag blev gladare också. Det hela hjälpte mig att komma ur depressionen lättare. Jag blev mer positiv, började le, var inte ledsen eller grät hela tiden.
Jag kan om jag vill och då gör jag det ordentligt också. Så har jag alltid varit och jag tänker inte sluta med det heller.
Vilken lycka! 🙂
Jag håller fortfarande på med mitt…men en dag 🙂
Ja, sannerligen! En dag kommer det. Så kör igång!