Jag hostar så hårt, att jag får kväljningar och hulkar. Med andra ord hostar jag så hårt att jag nästan spyr. Torr hosta med inslag av retningar så att jag får tårar i ögonen. Visst låter det mysigt?
Jag har även rinniga ögon för att jag i denna förkylning har åkt på någon form av ögoninflammation. Tja, det suger ju stenhårt. Jag är alldeles röd under ögonen för att de salta tårarna torkar ut huden.
Feber har jag inte, men den är runt hörnet. Min kropp har åtminstone det försvaret kvar att jobba emot febern – så jag svettas som en gris. Känns jäkla fräscht alltså…nåja, hellre det än att jag ligger i frossa och skakar tänder!
Jag är väl sisådär när det gäller det snoriga. Det kommer och går liksom. Ena timmen snorar jag ner halva mig och måste byta kläder. Andra gånger andas jag helt friskt.
– Jag snorar dock ändå så pass att jag tvättar händerna med täta mellanrum. De är alldeles torra och spruckna så aj på det också…
Ont i halsen har jag av olika anledningar. Dels för att det råder någon form av virus så pass artad att mina körtlar är svullna som tusan. Notera att jag ej har några halsmandlar… Och så har jag ont för att jag hostar så hårt…aj? Jo, tack!
Och så har jag mensvärk.
All annan kroppslig smärta orkar jag fan inte dra upp…