Blöder lite för mycket :-(

Förlossningen gick bra och jag är nöjd. Det gick snabbt och jag blödde inte så mycket i förlossningen. Däremot någon timme efter när jag skulle på toaletten för första gången på några timmar, så funkade det inte först alls. Andra gången en timme därefter ville jag försöka igen, på egen hand. Men så fort jag reste på mig från sängen så rann det till, blod, längs benen. Jag blev rädd och kände att det kom över mig igen, orkar inte med samma skit igen som i förra förlossningen. Nu hade man ju förberett i åtgärdande syfte att livmodern skulle dra ihop sig snabbare och mindre blödning. Ändå blir det såhär? Jag satte mig ned bums i sängen igen och ringde in personal på rummet. Hon kom och hjälpte mig och såg även mina smärtor jag hade (muskler och svanskota). Jag fick kissa i ett bäcken och det kom 350 ml (blodblandat) kiss 👍 Jag kände mig fortfarande kissnödig men det kom inget mer hur länge jag än satt där med kranen rinnande.

Det var jobbigt att få en flashback från förra förlossningen. För det var när jag skulle på toaletten någon timme efter som allt urartade bara jag reste mig från sängen… 🙁 Det är mycket det här jag har oroat mig för denna förlossning.

En annan barnmorska kom in på rummet och kände och klämde på min mage. Efter att ha kämt på min livmoder som fortfarande var stor, det gjorde verkligen så ont när hon kände och klämde på mig 🙁 Och mer blod tillkom… Man bestämde sig för att tappa mig på kiss för att se om det var fylld kissblåsa som var bakomliggande orsak till blödningen. Och så var det. Ytterligare 500 ml kiss tappades det ut från mig.

Nu skulle detta vara åtgärdat! 👍

Jag åker upp på BB med Simo och dottern, jag har eftervärkar som heter duga. Kommer upp på BB och det fortsätter blöda därnerifrån. Man känner och klämmer på livmodern som verkar ha börjat dra ihop sig.

Jag tar de på orden och försöker hitta mitt. Vi kämpar och har oss med amningen och jag har ont och känner blödningar titt som tätt. Avdrag, tänker jag. Det är ingen fara, man ska ju blöda lite efter en förlossning.

Då och då kommer det in personal på rummet. De frågar om jag har gått på toaletten för det är viktigt att jag går på toa så att kisset kommer ut för att inte orsaka mer blödningar. Ja, jag har varit på toaletten vid två tillfällen och varje gång så har jag bytt nättrosor, bindor (stora som fan), sjukhusrock och så vidare just för att jag har blött igenom dessa. Jag mätte bara första omgången kiss i ett bäcken uppe på BB.

”Oj men det här är alldeles för mycket blödning, såhär mycket ska man inte blöda”, säger en barnmorska.

Kändes inte alls tryggt, för jag hade ju inte bara den bindan på lager utan flera stycken som då inte denna personal hade sett. Så man bestämmer sig för att tappa mig på ännu mera kiss samt känna och klämma mera på min livmoder. Jag hade inte så mycket mer kiss i urinblåsan men det var koncentrerat.

Så nu sedan flera timmar tillbaka ska jag dra i mig mer vätska än vanligt och kissa minst varannan timme… Men varje gång jag reser på mig så blöder jag igenom bindan trots att den är tjock. Även kläderna blöder jag igenom och ut på sängen.

Det känns inte bra med dessa blödningar. Tänker tillbaka så mycket på förra förlossningen där jag var nära döden och bara väntar på att man ska åka in med mig på operation eller liknande…

Jag har precis haft en sjuksköterska härinne som mätte min senaste blodrajd. Livmodern verkar äntligen börja dra ihop sig enligt henne. Jag hoppas det. Klockan är nämligen 20 slagen och dottern är född 05:06… Sköterskan torkade liksom precis upp blod från golvet som jag hade blött igenom så pass att jag drällde… :-/

Nu tänkte jag gå på toaletten igen och hoppas att det inte är en större mängd blod då.

– Det var inte så mycket nu, men det kom en hel del i bindan.

Vid blodförluster tar det längre tid att återhämta sig. Jag ska be att man kollar mina värden senare. Just nu är jag bara så väldigt trött. Jag har fortfarande inte sovit något, utan varit vaken på enbart några få timmars sömn i 1,5 dygn…lite drygt.