Jessica, 40+, sjuksköterskestudent och tvåbarnsmorsa på den småländska östkusten. Tränar, käkar LCHF och försöker hänga med i livets berg-och-dal-bana. Mitt i livet, efter 15 år inom administrationen, varav 12 år som inhyrd konsult, har jag beslutat mig för att bli vuxen…eller förresten…ja, skaffa mig ett riktigt jobb i alla fall. För att göra slag i saken beslutade jag mig för att sluta jobba och sätta mig i skolbänken igen. Tre års högskolestudier väntar – jag ska bli SJUKSKÖTERSKA! Vägen dit får ni hänga med på om ni vill. Ni gör det dock på egen risk, bloggen blir min ventil i studierna, men jag älskar att diskutera och debattera alltsköns ämnen, jag har sjuk humor och framför allt är jag rabiat ordpolis! Allt jag gillar, hatar, vill dela med mig av och stör ihjäl mig på kommer upp på bloggen… Häng på!

Annons

Halvvägs och mer förvirrad än någonsin

Hej hopp!

Lite inläggstorka här – sorry! 😉  Dock är ni förvarnade i tidigare inlägg om att det kan bli sparsamt med inhopp här under sommaren. Nu kände jag dock att jag hade lite att skriva av mig om :)

Jag är mitt uppe i mitt spännande sommarjobb och i likhet med förra sommaren blir jag helt uppslukad av mina arbetsuppgifter och allt spännande jag lär mig på jobbet! Jag har ju haft sådan bonntur mina två somrar jag jobbat hittills och hamnat på helt rätt plats och med fantastiska kollegor! Där jag jobbar i år – på ett kombinerat korttids- och somatiskt boende – får jag perfekt avvägd stimulans i förhållande till hur långt jag kommit i utbildningen. Jag har – av rent själviskt intresse – gjort ett par extrapass hos barnen och personalen jag jobbade med förra sommaren och det var toppenkul. MEN, det finns ett men 😉 jag känner mig väldigt glad över mitt val att byta plats till denna sommar. Förra sommaren var just DET stället perfekt avvägt för hur långt jag kommit DÅ i min utbildning, hade jag varit där en hel sommar i år igen är risken överhängande att jag känt mig understimulerad både kunskapsmässigt och arbetsmässigt. Dock är de så härliga där också, så jag är väldigt tacksam över möjligheten till ett par gästspel hos dem även i år 😀

För att återkoppla lite till titeln då. Att plugga nu ”i mogen ålder” har förändrat och utvecklat mig något oerhört som person. Sjuksköterskeprogrammet och universitetsstudier har inte bara öppnat helt nya karriärvägar utan har också lärt mig väldigt mycket om mig själv! Hur fantastiskt som helst!! :) När jag började för ett och ett halvt år sedan till exempel hade jag ”en klar väg” utstakad för mig  själv efter utbildningen. Akuten och/eller ambulansen. Där skulle jag jobba.

Sedan under utbildningens gång – som nu är 50% avklarad – och VFUer m m så har denna väg visat sig vara enormt mycket krokigare och brokigare än starten. Jag ändrade åsikt rörande arbete med barn (sjuka) efter förra årets sommarjobb – innan jag prövade på det var detta otänkbart för mig (det fanns inte i min värld att jag skulle palla det psykiskt). Efter förra sommaren – definitivt något jag kan tänka mig. Sedan var det helt klart att jag aldrig någonsin skulle jobba med gamla (fråga mig inte varför – för jag vet inte var det kommer ifrån)! Efter min VFU i vintras och framförallt mitt sommarjobb i år – VERKLIGEN något jag kan tänka mig… Denna sommar har även slagit ett gigantiskt hål på mina (åter utan att jag vet varför!!) fördomar kring kommunsjuksköterskornas jobb! All jävla eloge till er alltså!!!! Fan vad coola ni är!!!! 😀

Hittills i utbildningen har vi matats med bara somatisk vård och föreläsare från somatiken/sjukhus! Det framstår för mig som lite av en självklarhet att det är dit vi alla förväntas gå (via bemanningsföretag eller ev direkt via landstinget), att det är där sjuksköterskor finns och där vi behövs… Behövs vi inte inom kommunen? Vad gör kommunsjuksköterskor egentligen? Hur ser deras arbetsdag ut? Vi får möjlighet till VFU inom kommun först i mitten/slutet av T6…? Då är ju en stor del kanske redan ”tagna” och har erbjudits andra jobb långt innan dess…?

I sommar har jag verkligen sett vilka jäkla hjältar kommunsjuksköterskorna är! Vilken kunskap de måste besitta, hur skärpta och hur duktiga de är på massor av saker!! Och jaaa – jag skulle definitivt kunna tänka mig det, precis lika mycket som att jobba på sjukhus, som det känns just nu! 😉 I höst får vi dessutom pröva på både 5 veckor primärvård (vårdcentral) och 5 veckor i psykiatrin och – om allt går min väg – så får jag också 5 veckor på akuten (som jag lagt som förstahandsval för min VFU i somatik) och då hoppas jag på möjlighet till att hospitera en dag i ambulansen och en dag på IVA… 😀 Alltså shit!! Vilken härlig pyttipanna av valmöjligheter vi har med vår framtida yrkestitel! Älskar’t! :)

Så, ni förstår ju min förvirring – ambivalensen flödar! 😉

Det jag i vilket fall som helst är fullkomligt säker på är två saker:

1) Jag kommer aldrig vilja bli barnmorska (och det kommer inte ändras, har egna personliga skäl till det)

2) Jag behöver jobba någonstans där jag inte jobbar på slentrian med samma uppgifter och samma enformighet dag ut dag in – jag fungerar inte då.

Jag älskar att inte veta hur min dag ser ut när jag kommer till jobbet! Jag fungerar som bäst under lätt tidspress och där snabba beslut behöver fattas och nya lösningar på problem behöver kluras ut etc – ja ni hajar :) Vill gärna jobba där viss ”vardagslunk” finns, men där lugnet plötsligt kan förvandlas till kaos och allt ställs på sin spets… 😉

Well, nu är det sängdags – ny arbetsvecka i morgon och ”nya kollegor” då första periodens semesterfirare är tillbaka igen, medan de som jobbat tills  nu får gå på välförtjänt ledighet 😉

Ha en härlig kväll! Pöss!

IMG_0046

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Annons