Personligt

Dödsångest

10339734_4333859840003_972798621726006624_n

Satt ute i trädgården en (lång) stund under eftermiddagen, och då kommer tankarna… På måndag är det dags igen, på måndag ligger jag på operationsbordet. Igen. Ångest! 

Jag har ångest. Ordentlig ångest. Jag vill inte, men jag vet att det bästa är att få det avklarat. Det är mycket runtomkring nu som gör att jag velar, som gör att jag vill vänta.
Jag är ju väl medveten om riskerna att opereras. De ska ändå söva mig, de ska öppna, de ska in – och de ska grejja runt innan de häftar ihop mig igen. Det skrämmer mig.
Något varigt sår eller sådär skrämmer mig inte ett dugg. Men risken att dö skrämmer. Ordentligt. Den risken är ungefär detsamma nu som när jag gjorde min GBP. Inte jättestor direkt, men den finns.. och det är jag inte redo för. Absolut inte.

Men riskerna med att gå som icke-opererad i det här läget är inte heller att föredra. Komplikationerna som något skulle uppstå är inte alltid att leka med. Så jag får väl vackert bita i det sura äpplet och låta kirurgen göra sitt jobb på måndag. Hur ont det än gör…

Men dödsångest har jag. Minst sagt. Det är skitjobbigt. Jag målar alltid fan på väggen så att säga… jag inbillar mig det värsta tänkbara, kanske för att inte bli besviken… just nu är det extra jobbigt…

En perfekt förälder

1477868_3753454730238_1853195672_n

Är du en perfekt förälder? Är jag?

Nej, jag är inte. Av flera anledningar. Men jag är en bra mamma! Och min make är en bra pappa! Vi älskar våra barn och sätter dom i främsta rummet. Före oss själva i vilket fall som helst.

Men så kommer sådana där saker… sånt som det alltid ska pratas om. Som ska diskuteras hej vilt.

  • Man ska använda ett bra tvättmedel för att motverka allergier.
  • Man ska inte använda BPA-plast för att denna kan läcka ut BPA via användning som på sikt kan vara hormonstörande. Man ska inte ge barnen socker för att de kan bli feta.
  • Man ska låta barnen gå på dagis för att främja tal, motorik och annan utveckling.
  • Man ska inte stoppa barnen i ”fack”. Därmed ska man alltså inte göra så stor skillnad på hon och han, på pojke och flicka. Barn är barn och inte ett kön. 
  • Man ska inte säga att ett barn är fin, vacker, söt, snygg, stilig osv – för det får barnen att lära sig ytlighet och utseendefixering.
  • Man ska amma, amma och amma. Ersättning och flaska är tabu så långt ögat kan nå!

Man ska, man ska inte, man ska och man ska inte. Hela tiden är det nya grejjer att tänka på – just för att vara en bra förälder och för att ge barnen bästa möjliga förutsättningar. Vissa saker är självklart även för mig, men vissa känns aningen överdrivna. Enligt mig, men kanske inte enligt andra.

Det senaste jag läste är att man nu inte bör använda margarin när man bakar eller lagar mat. Eller bör och bör, man ska inte använda margarin.  Tydligen så ska det användas kemikalier och rent av bensin vad det nån som sa, vid framställningen. Ja jag har inte hängt med så mycket. Men ja… jag använder fortfarande margarin, och kommer så fortsätta att göra – även om det händer att jag använder ”riktigt” smör också ibland.

Jag tycker knappast att det gör mig till en sämre mamma 😉 Inte heller att jag kan missa tandborstningen någon morgon ibland – eller att barnen inte har fått sina D-droppar (tidigare AD-droppar) varje dag. Ja de där dropparna har jag snarare missat fler dagar än jag gett dom under årets gång!
Våra barn äter socker, de dricker läsk någon gång då och då. Dock inte ofta. Fikar gör de också, men med måtta. Nu innebär det inte att de fikar varje dag, eller ens varje gång jag bakar. Men ibland så. Ibland mer, ibland mindre. Godis äter de också, oftast bara på helgen men visst händer det att de stoppar i sig en godisbit eller fem – även på vardagar!
Frukt äter de också, ganska mycket också. Trots fruktsockret!

Vi har mediciner hemma, både jag och maken. Men vi har inget låsbart medicinskåp. Barnen har hittills överlevt trots det. Nu äter vi förvisso inga mediciner som är dödliga i den bemärkelsen. Men många hade nog valt att låsa in även Alvedon. Vi förvarar dom däremot högt.

Våra stora grabbar spelar mycket dator. Här finns (än så länge) inget som heter ”speltid” där man bara får spendera 1-2 timmar per dag vid datorn. Jag tänker inte vara den som tvingar barnen att utöva sporter och aktiviteter som de inte tycker om, för det tjänar ingenting till enligt mig. Men jag förutsätter att man kan gå ut hela familjen, hitta på saker tillsammans och leka med sina syskon – i annat fall får man vidta andra åtgärder. Kanske dra in på spelandet. Men hittills har jag inte sett det som något problem. Och så länge det funkar, så har vi det som vi har det. Dvs fri tillgång till husets datorer, likväl som till både tv-apparater, Playstation och andra spelenheter.

Mina barn har inte ammats länge. Jag har gett varje barn chansen men det har inte funkat med någon – och därmed har jag slutat. Varför truga och stressa upp sig, varför tvinga fram något som inte funkar? Varför göra det till en negativ spiral, när man istället kan använda ersättning och flaska som funkar minst lika bra – och som bevisligen får barnen att växa fint? 😉

Ja, jag använder allergivänligt tvättmedel, jag försöker använda ekologiska produkter så långt det går i vårt hushåll. Jag köper gärna rättvisemärkt. Jag gör många gånger aktiva val när det gäller både matvaror och kläder – men ibland gör jag det inte.
När det gäller barnen och dagis så har jag valt att ha barnen hemma. Av flera anledningar. Och jag anser inte att de lider av det, snarare tvärtom då det gynnar sammanhållningen i vår familj och tryggheten hos dom. Enligt min mening. De får min och sin pappas tröst om de blir ledsna, istället för en dagisfrökens. De har syskon att leka med, och vi besöker sociala tillställningar eller vad man ska kalla det, som föräldrar- och barngruppen, där de träffar andra barn.

Sen finns det ju givetvis för- och nackdelar med allt. Men vi har valt att ha det såhär, och det funkar fint för oss. Likväl som jag accepterar andras val så hoppas jag att folk kan acceptera och respektera vårt val. Av både barnuppfostran, barnens kost och annat.

Den perfekta föräldern då, vart försvann den mitt i allt detta?
Nej, jag tror inte att den finns. Antingen finns den inte alls, eller så är vi alla perfekta föräldrar.
Man gör ju det som är rätt och riktigt för sitt/sina barn – ur egen synvinkel. Inte sant? För inte fattar du väl ett beslut som påverkar dina barn, som du i grund och botten anser är fel? Nej precis.
Men jag väljer att tro att den perfekta föräldern inte finns alls. Vi har alla någonting att lära, och vi fattar dagligen beslut efter bästa förmåga. En del av egen erfarenhet, en del av ekonomiska skäl, en del av samhällets ideal osv.

Mina tankar helt enkelt 😉 

Expressen

1782168_4024460985225_1403602611_n

Ja, jisses… vad gav jag mig in på?
En reporter på Expressen hörde av sig, och för mig fanns ingen tvekan. Jag ställde upp. Intervjun gjordes, fotografen var här igår – och fotona togs. Nu går det ut i tryck. Förmodligen både i papperstidningen och på nätet. Jag är lite smånervös faktiskt… Vad kommer de skriva? Hur vinklas det?

I och för sig så kan det inte vinklas på så många olika sätt faktiskt. Det som hänt har ju hänt. Mina känslor kan ingen ändra på, mina upplevelser och min bakgrund är ju just min. Det är endast jag som kan berätta om mina beslut och varför jag gjorde som jag gjorde.
I korthet kommer det berättas om i tidningen – och därefter kommer jag berätta om det här i bloggen. Ett högaktuellt ämne som jag helt klart tycker är värt att tas upp.

Mer om detta kommer inom kort. Artikeln måste få publiceras först ♥

Fredagspeppen

150393_4011427539397_1841260580_n

Allas våran Sojka har ju skapat något så bra som ”Fredagspeppen” och givetvis hakar jag på. Att varje fredag lista några saker för att förtydliga att man själv är BRA – att få spola ner jantelagen i toan för en dag eller två bara sådär. Ja, den känslan ska vi nog unna oss lite oftare, för visst är vi rätt duktiga på att trycka ner oss själva många gånger?
Jag har väl så smått börjat inse att jag är bra som jag är, att jag duger för den jag faktiskt är. Men just nu, just idag, tänker jag stärka mig själv genom att tänka på;

  • vilken resa jag gjort! Från 160kg till dagens 94 är stort. Det ligger en otrolig glädje i att jag vågade ta steget, att jag gjorde detta för mig själv och mitt välmående och faktiskt satte mig själv i främsta rummet!
  • Att man märker stora framsteg inom träningsfronten. Jag orkar mer, jag klarar mer och mer. Jag är glad att jag tagit tag i mitt liv, tagit tag i träning och ja – jag vet att jag är bra! Nej, jag är grym!
  • Jag är en bra mamma. Ja för det vågar jag säga. Även om jag kan vara hård och ”dum” ibland så vet barnen att deras mamma vill dom väl och älskar dom villkorslöst. Mina barn är mitt allt, och det vet dom! Kärlek, tillit och sammanhållning genomsyrar denna familj – även de dagar man har sina ”downs”!
  • Jag bakar hellre än bra – jag vågar visa upp det som inte blev riktigt som jag tänkt och ja, i många fall verkar det som att jag lyckas inspirera andra till att baka och publicera sina mästerverk! Fram för det som ser hembakat ut, allt är inte perfektion! Baka, var kreativ – och var stolt över det! För det är jag!