Personligt

Ät dig till bättre sexliv!

infograf

 

Det där med vad du äter – det är faktiskt viktigt ur flera aspekter!

Att vitt socker gör dig trött och orkeslös är väl ganska välkänt, likaså att alkohol försämrar prestationen? Men har du tänkt på att lightprodukter minskar kroppens serotonin vilket kan ge dig både huvudvärk och depressioner? Precis som både jordgubbar, ostron och vattenmelon rent av kan boosta ditt sexliv!

Att äta fräscht, nyttigt och ”rent” boostar inte bara din kropp, utan även sexlivet sägs det. Och ja – jag kan ju åtminstone hålla med om att man känner sig hyffsat osexig efter att man tryckt i sig en hamburgare och pommes på snabbmatskedjan eller en påse godis under fredagsbion! En fräsch sallad eller chokladdoppade jordgubbar känns ju aningen bättre då!

Sinful.se, som ju saluför lite mer ”vuxna leksaker”, har gett ut en infograf med tydliga hintar om vilka livsmedel som är bra och som boosta sexlivet. Den här gillade jag, och frågan är ju om man kanske skulle printa ut den och slänga upp på kylskåpet. För visst vill vi slippa alla pekpinnar och måsten, fram för mer boost i vardagen! ♥

Matlådor till skolan? Vad hände med ”kostnadsfri skola”?

DSC_0072
(dessa två går inte i skolan, än – men snart…)

Denna veckan var två utflykter med skolan planerade – där barnen då skulle ha med sig matsäck för hela dagen. Något vi faktiskt många många som reagerade på – med all rätt kan jag känna. Jag skrev även om detta på min privata fb, och fick bra gehör på mina funderingar.
Hade med i planeringen att gå ner till skolan för att ta en diskussion, men eftersom vi befinner oss i ett läge där jag besöker barnmorska/sjukhus dagligen just nu och vår ovisshet i när bebis tänkt komma – så har jag liksom inte hunnit så långt. Att ringa ner hade jag inte heller för avsikt, då jag hellre tar diskussionen öga mot öga.

Sagt var att de skulle ha med sig matsäck för både onsdag och torsdag. Båda våra äldsta. Det var två ”aktiva dagar”, med andra ord behövs kanske någon matig smörgås, någon frukt, nån fika och en lunch. Plus dryck. Inte några konstigheter kanske.
Om det inte vore för skollagen. Enligt skollagen ska skolan stå med näringsriktig kost varje dag. Dagar som dessa kan jag ta att de serverar något enkelt, som pastasallad, korv med bröd, hamburgare eller något annat lättlagat. Det kompenseras ju av en annars (förhoppningsvis) näringsriktig kost i skolans matsal.

Nu finns det en del som lutar sig mot §11 i skollagen där följande står:
”Trots 10 § får det förekomma enstaka inslag som kan medföra en obetydlig kostnad för eleverna.
I samband med skolresor och liknande aktiviteter får det, trots övriga bestämmelser i denna lag, i enstaka fall under ett läsår förekomma kostnader som ersätts av vårdnadshavare på frivillig väg. Sådana aktiviteter ska vara öppna för alla elever. Ersättningen får inte överstiga huvudmannens självkostnad för att eleven deltar i aktiviteten.”

I verkligheten  har detta ingenting med måltider att göra. Detta handlar snarare om att man kan behöva skicka med en mindre peng för inträde till ett museum eller liknande. Men det ska vara på frivillig basis även det. De barn vars föräldrar inte vill eller kan skicka med detta, de ska ändå få åka. Då ska skolan gå in och hjälpa dessa barn. Inga barn ska behöva känna sig utanför, inga barn ska tvingas vara hemma! Alla barn ska få vara med på alla aktiviteter, på lika villkor. Skolan ska alltid vara kostnadsfri!

I vanliga fall hade vi inte haft några problem alls med det här med denna veckans måltider. En enkel pastasallad är ju enkel att svänga ihop, liksom lite smörgåsar. Nån baguette, lite ost-och skinkgifflar, pizzabullar eller nåt annat gott. Det finns många alternativ, även om det lätt står still i huvudet när det kommer till mat som kan ätas kall.
Men nu var det mer personliga skäl som gjorde situationen lite kritisk, just för att vi inte vet när vi hamnar på förlossningen. Nu hade vi min syster och hennes pojkvän här denna vecka, som hjälp ifall vi fått åka in. Men ska vi då begära att de fixar matlådor till killarna? Nja, känns lite i överkant, enligt mig. Men jaja… jag kontaktade faktiskt inte skolan utan hade en lösning på problemet. Men jag är ju inte ensam om att ha barn i skolan.

Föräldrarna som hörde av sig till skolan var tydligen många. Det handlade inte om en eller två föräldrar. Det var flera. De kom både personligen och en del ringde av vad jag förstått på en av grabbarna som berättat här hemma.
Skolans lösning på problemet var att ställa in dagens utflykt helt. Ja, ställa in! Inte att slänga med lite korv med bröd eller liknande – utan de ställde in. En knepig lösning enligt mig…
Skolan tar dock på sig ansvaret för det här. Det är de som agerat fel, vilket de också gått ut med nu.

Man får ju bara hoppas att föräldrarna tar detta också, för som det är nu är det stenkastning i vårt lilla samhälle. Seriöst, folk är helt galna. Det är ju egentligen inte konstigt att mobbing och utfrysning i skolorna växer idag, med tanke på hur föräldrar håller på och kastar sten på varandra.
Varför kan man inte bara ta att många ville ställa frågan? Alla kanske inte hade möjlighet (av olika skäl) att fixa matlåda, en del kanske bara undrade om det skulle vara så, en del ville kanske bara ventilera? Men nej, då ska det hackas likt kycklingar i ett hönshus. Den ena skriker högre än den andra…

Onlinevärdering

westling_logo

Sitter du på en massa pryttlar och prylar hemma som du inte har en aning om varför du har kvar? Prylar som kanske har lite ålder och som du fått av släktingar…?

Vi har en massa sånt där i källaren, som jag inte ens tittat på de sex år jag bott i huset… jag har liksom inte orkat ta tag i det där, men nu när källaren måste renoveras så kanske det är läge att ta tag i det en gång för alla? Kanske finns det någonting där som har antikvärde, vem vet?

Westling Värdering jobbar med just sådant, du kan till och med få onlinevärdering här. Du lägger upp bilder på föremålet och beskriver det utifrån vissa punkter – och får det värderat av experter inom 48 timmar!
Det spelar heller ingen roll om det gäller en klocka eller tio olika möbelgrupper – alla kunder är viktiga kunder. Man sätter värde på alla, och erbjuder alltid snabb service med hög kvalitet!
Antingen så kontaktar du Westling värdering som hjälper dig med värderingen av dina föremål, eller så använder du onlinetjänsten för att få ett snabbt humm om läget – du kan ju alltid boka ett möte efter det om du önskar.

Tacksam att jag lever!

image

Lagom uppsvälld men SÅ tacksam för livet!!

Här ligger jag, på kirurgisk akutvårdsavdelning. Har varit här sen natten till tisdag. Kom till akuten vid 2.30 och upp till kava vid 05 typ. har typ inga minnen alls av natten… (Ska begära journaler innan hemgång). På morgonkvisten kommer läkarna in och berättar att det troligtvis blir operation.

Jag får panik IGEN men inser att jag inte har något val. De kommer in o klämmer på magen o sen blev det visst bråttom. Jag kunde inte stå men nu skulle jaG minsann duscha åsså ner på operation. NU! Hujedamig vilken pärs det var!!

jag frågade typ alla hur stor risken var att jag skulle dö – ingen gav mig raka svar. Antingen fick jag ett vajande svar eller inget alls. Paniken grep tag om mig och jag bröt ihop innan de sövde ner mig…

Vaknade upp på IVA/uppvak och låg i en drös av slangar. Det med mediciner här o där, kanyler och maskiner. Jag fattade inget men fick snart förklarat att jag hade 2,2 litet blod de fått ut ur magen – samt att jag blött ytterligare 300ml i dränaget. 2,5 liter!! Enligt kirurgen över halva min blodmängd! därmed fick jag dessutom ta emot blod – så några extra tankar har idag gått till den vänliga själ som givit mig blod ur blodgrupp B-pos!

20 timmar efter min ”omop” fick jag komma upp till avdelningen igen. mer död än levande fortfarande men efter vad jag då fått veta så var jag glad att jag levde. Ett drän i magen hade jag, och morfin intravenöst med jämna mellanrum. Men det behövdes.

Jag försökte ställa mig upp flera gånger under förmiddagen men utan vidare framsteg. Först under eftermiddagen lyckades jag gå till toaletten MED GÅBORD! Förstå känslan av att känna sig som en  ynklig tant på 98år liksom när man faktiskt bara är en ”ung och fräsch 30-åring” som sköterskan inatt sa (eller säger man skötare när det är den manliga sorten?)

har haft besök under dagen också, av både make, barn, föräldrar och min kära syster. underbart!! jag har dock lite svårt att visa hur ont jag har när andra ser mig – men det är ju sån jag är… Å mina föräldrar ser nog ändå – vare sig jag vill eller ej 😉

ikväll drog dom dränaget också. Kan ju säga att det var en av de mest obehagliga känslor jag känt. sköterskan sa innan att det nog bara handlade om 3-4 cm slang som skulle ut. Jo visst – TJENA!! Det kändes som att hon drog ut en 30cm lång ORM ur magen på mig. Som sprattlade på vägen ut! Ingen mysig känsla – men skönt att bli av med! Nu kan jag sitta upp igen….

 

kan även meddela att tävlingen av cirkusbiljetter pågår till fredag lunchtid – detta för att jag inte har möjlighet att utse vinnare härifrån <3

 

När operationen går snett…

 

image

JaG opererades i måndags. Livrädd och med grym dödsångest typ. Det var befogat!!

10.00 är jag på plats och jag vill minnas att jag 11.30 låg på operationsbordet. En mardröm började… Eller något som hade kunnat bli en mardröm! Det skulle ju bara va en helt vanlig galloperation – dvs en operation med obetydliga risker…

Runt 14-tiden vaknade jag till. Skakade av smärta. Hade sinnessjukt ont, fick morfin intravenöst gång på gång. Fet hjälpte för stunden men effekten avtog snabbt. De fick ge medel mot illamående också efter all morfin gav illamående som bieffekt. Mycket trevligt för en som inte KAN kräkas 😉

nåväl… Jag kom till mitt rum. Fick invänta kirurgen som hävdade att allt gått som planerat. Men varför hade jag då så ont!? Pga min gbp sade man att jag skulle få Oxynorm istället för diklofenak. Fine… Men jag kan ju tycka att ett antal morfinsprutor borde ha gjort sitt!? Patienterna både förr och efter mig hade ju snart lämnat sjukhuset – vilket fick mig att känna mig otroligt FÅNIG!! ja där låg jag och kved liksom, när andra som gjort samma operation bara reste sig och gick. Tilläggas bör att min smärttröskel ändå är hyfsat hög….

Mamma, pappa och syster hämtade mig framåt kvällen. Jag känpade mig ut till bilen… kände väl egentligen att något inte stod rätt till, men den där ynkligheten och känslan av fånighet gjorde väl sitt så jag knep ihop. jag tror nog att mina föräldrar uppfattade mer än så – konstigt dock att inte sjukhuspersonalen uppfattade det….

jag hann hem, ramla ihop i sängen, sluddra igenom biggest loser (som jag såg typ 5min av) och sen slumrade jag fram till 02. Då vaknade jag av att jag skrek efter ambulans. Maken fattade kanot något men ringde 112 o sen var de på väg. Snabbt gick det. Nu är jaG omopererad på KSS och tacksam för att jag lever…