På tapeten

Matlådor till skolan? Vad hände med ”kostnadsfri skola”?

DSC_0072
(dessa två går inte i skolan, än – men snart…)

Denna veckan var två utflykter med skolan planerade – där barnen då skulle ha med sig matsäck för hela dagen. Något vi faktiskt många många som reagerade på – med all rätt kan jag känna. Jag skrev även om detta på min privata fb, och fick bra gehör på mina funderingar.
Hade med i planeringen att gå ner till skolan för att ta en diskussion, men eftersom vi befinner oss i ett läge där jag besöker barnmorska/sjukhus dagligen just nu och vår ovisshet i när bebis tänkt komma – så har jag liksom inte hunnit så långt. Att ringa ner hade jag inte heller för avsikt, då jag hellre tar diskussionen öga mot öga.

Sagt var att de skulle ha med sig matsäck för både onsdag och torsdag. Båda våra äldsta. Det var två ”aktiva dagar”, med andra ord behövs kanske någon matig smörgås, någon frukt, nån fika och en lunch. Plus dryck. Inte några konstigheter kanske.
Om det inte vore för skollagen. Enligt skollagen ska skolan stå med näringsriktig kost varje dag. Dagar som dessa kan jag ta att de serverar något enkelt, som pastasallad, korv med bröd, hamburgare eller något annat lättlagat. Det kompenseras ju av en annars (förhoppningsvis) näringsriktig kost i skolans matsal.

Nu finns det en del som lutar sig mot §11 i skollagen där följande står:
”Trots 10 § får det förekomma enstaka inslag som kan medföra en obetydlig kostnad för eleverna.
I samband med skolresor och liknande aktiviteter får det, trots övriga bestämmelser i denna lag, i enstaka fall under ett läsår förekomma kostnader som ersätts av vårdnadshavare på frivillig väg. Sådana aktiviteter ska vara öppna för alla elever. Ersättningen får inte överstiga huvudmannens självkostnad för att eleven deltar i aktiviteten.”

I verkligheten  har detta ingenting med måltider att göra. Detta handlar snarare om att man kan behöva skicka med en mindre peng för inträde till ett museum eller liknande. Men det ska vara på frivillig basis även det. De barn vars föräldrar inte vill eller kan skicka med detta, de ska ändå få åka. Då ska skolan gå in och hjälpa dessa barn. Inga barn ska behöva känna sig utanför, inga barn ska tvingas vara hemma! Alla barn ska få vara med på alla aktiviteter, på lika villkor. Skolan ska alltid vara kostnadsfri!

I vanliga fall hade vi inte haft några problem alls med det här med denna veckans måltider. En enkel pastasallad är ju enkel att svänga ihop, liksom lite smörgåsar. Nån baguette, lite ost-och skinkgifflar, pizzabullar eller nåt annat gott. Det finns många alternativ, även om det lätt står still i huvudet när det kommer till mat som kan ätas kall.
Men nu var det mer personliga skäl som gjorde situationen lite kritisk, just för att vi inte vet när vi hamnar på förlossningen. Nu hade vi min syster och hennes pojkvän här denna vecka, som hjälp ifall vi fått åka in. Men ska vi då begära att de fixar matlådor till killarna? Nja, känns lite i överkant, enligt mig. Men jaja… jag kontaktade faktiskt inte skolan utan hade en lösning på problemet. Men jag är ju inte ensam om att ha barn i skolan.

Föräldrarna som hörde av sig till skolan var tydligen många. Det handlade inte om en eller två föräldrar. Det var flera. De kom både personligen och en del ringde av vad jag förstått på en av grabbarna som berättat här hemma.
Skolans lösning på problemet var att ställa in dagens utflykt helt. Ja, ställa in! Inte att slänga med lite korv med bröd eller liknande – utan de ställde in. En knepig lösning enligt mig…
Skolan tar dock på sig ansvaret för det här. Det är de som agerat fel, vilket de också gått ut med nu.

Man får ju bara hoppas att föräldrarna tar detta också, för som det är nu är det stenkastning i vårt lilla samhälle. Seriöst, folk är helt galna. Det är ju egentligen inte konstigt att mobbing och utfrysning i skolorna växer idag, med tanke på hur föräldrar håller på och kastar sten på varandra.
Varför kan man inte bara ta att många ville ställa frågan? Alla kanske inte hade möjlighet (av olika skäl) att fixa matlåda, en del kanske bara undrade om det skulle vara så, en del ville kanske bara ventilera? Men nej, då ska det hackas likt kycklingar i ett hönshus. Den ena skriker högre än den andra…

En tankeställare

VATTEN-OCH-LASK-6
[googlad bild]

Jag måste säga att jag är fundersam på hur dagens föräldrar tänker, eller vad man nu ska säga. Risken finns att vissa kanske tar detta som ett provocerande inlägg – ja jag vet inte. Men någonstans måste jag få ventilera mig lite.

Jag var fundersam som jag var igår, kan vi börja med att skriva.
Våra stora killar skulle iväg på friluftsdag/skridskoåkning, vilket jag vetat sen länge. Att jag skulle baka något för att skicka med var också bestämt, för det gör jag ju typ alltid. Frågan var bara vad jag skulle baka. Men det bestämdes snabbt. Linus beställde pizzabullar, så det var den huvudsakliga matsäcken. Det är en bra fika enligt mig, då jag inte gärna skickar med en massa socker som matsäck en sådan dag. Däremot kan jag tycka att en kanelbulle eller så kan vara okej, tills efteråt.
Jag tänker ofta på hur man gjort när jag växte upp, och jag vill minnas att det var smörgås och varm choklad som gällde då. Kanske någon frukt…? Men inte en ryggsäck fullpackad med sockerfyllda produkter… eller? Så det är nog lite sådant jag går efter, och min egen magkänsla.

Varm choklad är inte riktigt ett alternativ, Linus föredrar oftast mjölk framöver oboy också – till min stora glädje förstås. Så han väljer gärna drickyoghurt när han ska iväg. Inte mig emot. Det är socker i dom också, det är jag väl medveten om, men det är ett bättre alternativ än mycket annat.

Så medans degen stod på jäsning igår så drog jag upp till den lokala matbutiken för att hamstra lite drickyoghurt. Då frågar kassörskan om det var utflykt för skolan imorgon (alltså idag). Jag såg nog lite fundersam ut, var min drickyoghurt så avslöjande? Men jo – de flesta vet ju att jag bakar själv – så det kanske räckte med drickyoghurten för att de skulle förstå?
Men då kom det fram att typ halva Tidan varit där och handlat inför skolans utflykt. Festisar och läsk. LÄSK? Jag såg aningen chockad ut kan jag lova… ”ja de köper de där drickorna” och så nickade hon mot pepsi/7up som just nu är till reducerat pris. ”Åsså fikabröd och kakor… ”

Själv har jag lite svårt att förstå tänket där. Jag är absolut inte världens bästa förälder. Långt därifrån… men jag gör så gott jag kan iallafall. Även när det gäller sådant som fika… jag tycker det är kul att baka, och gör det nog oftare än vad man egentligen ”behöver” eller ”bör” kanske. Men det gör också att jag kan styra innehållet i det som bakas.

Så imorse när ungarna drog iväg på dagens skridskoutfylt hade de med sig smörgåswraps med ost/skinka/grönsaker, pizzabullar och varsin kanelbulle. Vad klasskompisarna hade med sig vill jag inte ha ytterligare vetskap om känner jag, så jag har inte ens frågat grabbarna om det… kändes som om jag fick ett tillräckligt ”uppvaknande” i affären igår…

Vad skickar du med barnen när de ska på utflykt med skolan?

Julstäda miljösmart!

ecover

Den här julen tänker vi lite mer på miljön än vad vi gjort tidigare jular!
Städningen körs med produkter från Ecover nu, iallafall när det gäller universalrengöring och diskmedel! Det är många idag som efterfrågar produkter som är snälla mot både människa och miljö – och det kommer fler och fler produkter på marknaden som faktiskt uppfyller dessa krav som vi människor har.
Idag tänker jag slå ett slag för just Ecover – för jag gillar’t!

Med Ecovers produkter kan man städa med gott samvete – du vet då att du inte använder några kemikalier som t.ex. fosfater och forfonater. Det finns både som tvätt-, disk- och rengöringsmedel, och diskmedlet finns både som flytande och maskintabletter! Så visst finns det valfrihet också.

I samband med att Ecover firade 35 år lanserade man också de nya flaskorna – flaskor gjorda av Plantoplastic – en blanding av växtbaserad och återvunnen plast.

Det här är första gången jag använder produkter från just Ecover och jag måste säga att jag är glatt förvånad. Det luktar gott och fräscht, faktiskt lite bättre än med YES och liknande – skummar inte överdrivet, lätt att skölja bort och lämnar inte flammiga fläckar. Alltså – jag gillar det här ordentligt och lär fortsätta att använda det framöver.

Sitter könet i kläderna?

10352615_4782800023227_4905478380678968036_n

Det kan komma att bli lite av en liten följetång det här, känns det som nu.

Mitt inlägg om ”flickan som blev en pojke” rev nog upp lite känslor, då kommentarer kom in och ett trettiotal mail kom ganska snart. Därtill både vänner som hört av sig privat och folk som skrivit några rader på facebook där inlägget länkats. Mycket olika åsikter kan jag lova, och med detta inlägg tänkte jag bemöta en del av dessa 😉
Många mail har som sagt strömmat in också, där man beskrivit liknande känslor som jag känner, men där man inte vill gå ut med vad man tycker – just av ”rädslan” för vad andra ska tänka. Ska man behöva känna så? Ska man inte få tycka/tänka som man vill? Kan man inte få klä sin dotter i rosa utan att folk ska bli helt freaked out?

Nej, jag tror definitivt inte att man är eller blir en sämre mamma för att man klär sina barn som flickor/pojkar. Jag är glad och stolt över mina barn. Som just pojkar och flickor. Jag klär gärna pojkarna grabbigt och tufft, och Isabella gulligt och fluffigt. Men med det sagt så har jag inte påstått att jag är emot jämställdhet. Eller hur? Jag råkar älska rosa och gulligull, men tänker inte tvinga mina pojkar att bära kläder de inte vill ha. De skulle fullkomligt  om jag bad dom ta på sig en rosa tunika eller en klänning med spetskant. Allra helst Rasmus (4) och Jonathan (3).
Eller hur tror ni att Linus och Simon (båda 10 år gamla) skulle bli bemötta i skolan om de kom med klänningar en dag? Bara för att jag och C säger att de ska ha det?

Här vill småpojkarna ha häftiga kläder med figurer och actionhjältar på. De större grabbarna väljer gärna enfärgad i en mer diskret färgskala, på sin höjd kanske något plagg med spelfigurer på, såsom Diablo, Minecraft eller Call of Duty. Till det jeans. Skulle jag be dom ta på sig kjol eller klänning så skulle de aldrig förlåta mig!

Några ifrågasätter det här med vad man egentligen präntar in i ungarna genom att utesluta vissa färger. Genom att välja bort t.ex. rosa för pojkar. Vilka signaler man ger sina barn.
I vårt fall är det ju kanske mycket mitt beslut, men även pojkarna visar tydligt att de absolut inte vill ha rosa. Vad tycker man då att jag ska göra? Jag älskar rosa – ska jag då tvinga pojkarna att bära det?
Vad ger jag då barnen för signaler? 

När jag var yngre så var de flesta tjejerna rosa och killarna var blå/gröna. Jag tillhörde kanske aldrig riktigt det där tjejfacket, då jag aldrig (så långt jag kan minnas) bar klänning eller kjol. Rosa kunde jag ha, men inte klänning/kjol eller liknande. Jag lekte mycket med soldater och åkte skateboard (nåja, försökte åka skateboard haha!).
Likadant kommer jag behandla Isabella som mina föräldrar behandlade mig. Blir hon en pojkflicka så blir hon det, jag blir inte besviken för det! Den dagen hon kommer och säger att hon inte vill ha klänning eller kjol – då behöver hon såklart inte ha det. Vill hon ha jeans och pikétröjor så ska jag gladeligen köpa det till henne då.
Tills dess bär hon rosa klänningar och kjolar med spets & tyll! – och hennes mamma visar gärna upp henne som den flicka hon är 😉 

Nej, könet sitter inte i kläderna (på tal om rubriken). Absolut inte. Könet sitter väl förhoppningsvis där det ska sitta. Kläderna är ju däremot en rolig grej, dels får man själv ett nöje med att välja kläder och sen klä sitt barn. Sen är det också ett sätt för andra att kunna bemöta ditt barn…
Jag har faktiskt full förståelse när äldre människor har berömt ett barn för att vara en söt liten flicka då detta barn burit (i mina ögon) tjejiga kläder. Mamman har i samtliga av dessa fall blivit antingen vansinnig eller bara fräst; ”Det är faktiskt en POJKE”. Detta gäller också omvänd situation, man tilltalar ett barn som pojke men så är det en flicka – det har jag dock inte sett lika ofta.
Personligen ser jag ingen anledning att bli arg eller fräsa i det läget…

När flickan blev en pojke…

10350610_4759989412976_7914648570859179326_n

Idag är det en hetsjakt på folk som klär sina flickor i rosa och pojkar i blått, inte sant?
Men vi klär Isabella i rosa, gulligull, spets och typ enbart klänningar. Medvetet. För att hon är en flicka.

Hon är ett barn också, javisst. Men hon är vår dotter, en flicka. Flickor var klädda i rosa när jag var liten också, och det blev inte något större fel på oss, det blir det nog inte på rosa flickor idag heller. Med fem pojkar i barnaskaran så är det verkligen superkul att ha en tjej att klä i rosa.
För nej, jag är sån, sån där – som aldrig skulle få för mig att slänga på pojkarna en klänning, eller köpa kläder med spetskant till dom. Skulle de själva välja att göra det som stora, då är det en sak. Givetvis får de göra det då, men jag gör det inte så länge de är barn. För mig är de pojkar, och Isabella är flicka.

Igår var de rosa pyjamasarna ”slut” för Isabellas del, ja de låg i tvätten. Hon har inte direkt jättemånga pyjamasar, och hela sommaren har hon sovit utan då det varit så varmt. Så nu behövs det köpas/sys nya till största del. I vilket fall som helst så hittade jag en gammal blå pyjamas i storlek 80, långt in i en garderob. Den fick hon ha! Passade perfekt.

Men för oss vart hon plötsligt en pojke. Många tycker nog att det är fånigt, men vi har ganska kul åt det 😉
Isabella blev en Isak!

Jag la upp bilden på facebook, och påpekade för maken att det garanterat inte kommer ta lång tid förrän nån kommenterar mitt påstående om ”PojkBella”. Men det tog längre tid än jag trodde – hela 13 timmar 😉

Jo, för vår del är blått och grönt väldigt mycket pojke – det är de färgerna som gått mest när det gäller våra pojkar. Och gör fortfarande! När Isabella blir klädd i blått och grönt (vilket är väldigt sällan kan jag medge) så ser hon ut lite som en pojk i våra ögon. Allra helst när hon har storebrorsornas gamla kläder. Men inget fel i att vara PojkBella heller kanske, lika glad är ju hon för det 😉

Jag är säkert korkad och inskränkt enligt många, som vägrar hänga på ”hen” och ”könsneutralt”. Jag tycker liksom inte det finns nån mening. Jag älskar rosa, gulligull och spets. Jag älskar blommigt och prickigt och alla tjejiga prylar som finns. Jag älskar kjolar, klänningar och tyll.  Men jag vill fortfarande inte klä mina pojkar i det!