Idag var Isabella inbokad för ettårskontroll på BVC. Jag brukar inte vara orolig för de där kontrollerna, har aldrig behövt vara det med pojkarna som vuxit som de ska – och aldrig har något avvikit från sina kurvor (även om de vanligtvis legat i överkant). Men någon gång ska väl vara den första, som man oroar sig menar jag, men nja. Finns inte mycket att oroa sig för när det gäller Isabella heller.

Hon äter som hon ska. Hon sover som hon ska. Reagerar inte på någon mat. Hon går. Hon leker med de andra. Hon funkar precis som hon ska – i alla avseenden som jag kan se iallafall.
Någon skrev en kommentar i bloggen om att man tyckte att hon skelade – och eftersom jag själv har synproblematik i grunden så bad jag läkaren slå en extra koll på detta. Inget att anmärka på.

Vikt och längd kontrollerades, och jodå – hon frodas. 10,5 kg tung och 78,5 cm lång. Precis lagom för att vara 13 månader. Så var det just det där – som jag visste om i och med att läkaren var med. Vaccin.

Nu är jag sån att jag tvärvägrar alla vaccinationer för egen del. Men barnen får de gamla beprövade, de som de får som unga iallafall. Mässling, påssjuka, röda hund och vad det nu är. Jag vet inte allt, men ja – de som ingår i det där vanliga vaccinationsprogrammet får de iaf. Influensa och svininfluensa har de aldrig fått.
Läkaren och BVC-sköterskan tog varsin spruta och stack samtidigt, i varsitt ben. Just där och då var de nog inte vatten värda, Isabella vart fly förbannad (men vem hade inte blivit det?)

Nåja, det gick ju över. Och ettårskontrollen är därmed förbi med en okejstämpel i rumpan !