Förlossningsberättelser

Annons

Bilder direkt från förlossningen!

Han är här, vår David är här. Igår, 29 maj 2015 kl 18:00 såg han dagens ljus för första gången. Från att värkarna etablerats gick allt i en väldig fart… knappt en timmes värkar och sen var han ute. Från 4 cm till bebis gick otroligt fort…

Lustgas även denna gång… :) Vi hade en sjukt underbart barnmorska – och jag hoppas att vi får henne även nästa gång (den önskan vet hon att både jag och maken har – och hon hoppades själv också att vi ses igen). Hon tillgodosåg alla våra önskemål och lite till – vilket innebar att maken fick ta emot sin son själv. Ja, jag var ju tvungen att fota tillfället också såklart – minnen för livet i just det ögonblicket kan jag lova!

Den här förlossningen, min sjätte förlossning, är helt klart den absolut bästa hittills. Allt jag önskat blev tillgodosett, och lite till ändå. Och jag mår hur bra som helst efteråt – duschade och vart som en ny människa. Jag har, av mitt mående att döma, svårt att fatta att jag faktiskt födde barn för bara ett dygn sedan.

David kom ut i vecka 39+1 med en vikt på 3925gram och 53 cm. Tio fingrar, tio tår. Allt prima och perfekt – och idag är vi hemma hos pappa och syskon igen. Livet som sjubarnsfamilj har precis börjat! ♥

DSC_0831 DSC_0837 DSC_0842 DSC_0846 DSC_0853

Annons

4 månader

1962833_4100785253284_833304834_n

Idag, för fyra månader sen, såg Isabella dagens ljus. 14.21 idag blev hon fyra månader gammal. Helt sjukt, vad tiden har flugit fram. Vad fort det går! Jag känner mig dagvild, eller ja – det känns som om jag tappat tidsuppfattningen helt!

Hon väger närmare 7 kilo nu, drar storlek 68, till och med 74 i vissa plagg. Men fördelen med ”flickkläder” är ju att de håller lite längre, så hon kan faktiskt ha en del 56 och 62 också, haha. Tacksamt är det minsta man kan säga! 😉 Och känslan av att ha en ”BEBIS” håller ju i sig lite längre när man får använda småstorlekarna 😉
Ska ta tillfället i akt och skriva en kortare förlossningsberättelse kring Isabella och dagen då hon kom till världen.

Allt gick egentligen väldigt fort så sett. Jag blev beviljad induktion/igångsättning även med Isabella, och infann mig på förlossning på utsatt tid. Kl 9.00. De vanliga kontrollerna gjordes, tappen var nästan utplånad och jag var öppen ca 2-3 cm (fick olika besked varje gång detta kollades). Vid 10 tog man hål på hinnorna då man ansåg att hon låg tillräckligt långt ner för att detta skulle kunna göras ”riskfritt”.
Men… ingenting hände. Som vanligt – det där med att ”ta vattnet” har ju inte funkat någon av de andra gångerna, så varför skulle det funka nu?

Vid 10.40 satte de värkstimulerande dropp, och då kom det igång. Värkarna kom, om än smygande. Men jag kände dom efter ett tag iallafall. Vi började vanka av och an i korridoren, och det tilltog förstås. Envis som jag kände mig så gick jag omkring där ute. Vid 13-tiden gick vi tillbaka till rummet och jag förberedde dom på att jag kommer behöva lustgasen inom en snar framtid för nu började det faktiskt kännas ordentligt.
Nån gång runt 13.30 började jag suga i mig lite av lustgasen för att fokusera på annat än just värkarna. Jobbade på där som man ju brukar. Men de kollade inte så mycket mer. Förrän 14.15.

Ojdå, öppet 7 cm. Och trycket neråt var extremt. Fick ett ”du får försöka om du vill, fast det är förstås bra om du väntar lite till” sagt. Men om någon säger till en födande kvinna att hon får försöka, vem gör det inte då?

Jag samlade kraft och mod (är alltid rädd för smärtan som kommer iochmed utdrivningen, efter första förlossningen då Linus ”fastnade” på vägen ut), blundande och började fokusera. Jag hade fått för mig att där fanns en blå kvadrat, eller prick, innanför ögonlocken. Den fokuserade jag på – och tog i för allt vad jag var värd.

Tjoff – kl. 14.21 tryckte jag ut den vackraste prinsessa jag någonsin skådat. En liten flicka som sedan var namnlös i flera veckor! Vi visste ju att det var en tjej – men ändå vart det så påtagligt att vi inte trodde på vad de sa. Vi kunde ju inte få flickor, haha!
Conny grät, som alltid efter förlossningarna. ”Det vart en tjej” hulkade han fram. Och jag skrattade bara – ”haha, ja eller hur?”. Ändå bekräftade ju läkaren detta på ultraljudet dagen innan också. Tredje bekräftelsen – och jag trodde fortfarande inte på det! Men ja, där låg jag med mitt femte barn på bröstet – min första dotter.

Vågen visade 3845g och måttstocken 51cm. 
Isabella föddes i vecka 37+1. Så ja – hon var stor för tiden 😉

2013-11-12-2350_5282b0d0e087c31f8b640a52