David

Annons

Lille David och hans utveckling

12107052_10201080891619758_5131907102662068039_n

Trots att David varit krasslig i över två månaders tid nu så växer han och frodas. I shysst takt också. På bilden ovan sällskapar han med mig vid symaskinen – det är poppis kan jag lova! 😉

BVC´s våg visade 8270 gram och måttstocken 68,9 cm.
Han ligger bra till i utvecklingsfaserna kan man säga. Det där med att greppa saker är ingen svår nöt för honom, att rulla från rygg till mage eller från mage till rygg – det är inte heller någon gåta hur man gör. Tjoff så har han snurrat några varv.  Han visar tendenser till att försöka ta sig framåt, men ja – just den biten funkar inte riktigt än.
Han ”tjötar” på bra (jollrar och ”snackar”). Skrattar och ler åt allt och alla.

Han sitter i gåstol och matstol – men inte riktigt själv på golvet än. Eller så är det jag som är lite mesig. Har alltid vart rädd för att ungarna ska tippa bakåt 😉
Han ”leker” med saker, slänger dom på golvet, skrattar och ja – man ser verkligen att han är med. Lille David utvecklas mer och mer för varje dag som går!

Men tänderna då – de lyser med sin frånvaro än…. fast det gör mig inget. Då kan han inte bita oss än 😉

Annons

Till akuten mitt i natten

11903705_10200926805447700_1673853753802771425_n

 

Du vet den när man ligger på helspänn och tittar på sitt barn i flera timmar, man märker att något felar. Något är inte som det brukar… Vid 03.20 kommer det. Kaskanspyan som man väntat på, varefter han liksom spänner sig som en bakvänd fiolsträng och inte får luft. PANIK!

Jag är sån att jag  har svårt att behålla lugnet i det läget. Ja, framför barnen håller man kanske sig lugn. Men inombords skriker man. När det lagt sig någorlunda ringde jag 1177 och rådfrågade – och fick order om att uppsökta akuten omgående. Man ställer om sig som en maskin i det läget. Strax efter halv fyra satt jag och David i bilen, på väg till sjukhuset.

Väl där var han pigg och glad – så man skämdes nästan för att vara där 😉 Han skrattade och charmade varenda sköterska – och även läkaren. Men de gjorde undersökningar och kollade lite. Misstänkte att han haft någon luftvägsinfektion som irriterat. Och jotack – nu är vi ytterligare tre stycken som är ordentligt förkylda här hemma. Så det stämde nog ganska bra 😉 Dock fortsätter hans andningsuppehåll titt som tätt, men jag hoppas att de ska ge med sig snart. Det är läskigt och jag kan verkligen inte slappna av alls, hur gott han än sover!

Annons

11 veckor

11866363_10200903907755272_7301246333182679928_n

 

Tänka sig, det var 11 veckor sen denna kille tittade ut. Elva veckor… snart tre månader sen. Tre månader som bara flugit förbi… det känns som han bara varit med oss några dagar samtidigt som det känns som man känt honom hela livet. Det känns liksom så självklart att han är med oss, en del av mig och oss.

Sammanhållningen barnen emellan är faktiskt underbar att se. De stora liksom tittar till honom, skrattar och tar upp honom. Bara för att kramas lite. De yngre sätter sig gärna bredvid, gosar, pratar och klappar. Ger nappen eller bara håller handen… Isabella däremot, hon är ju minimamman här hemma. Hon vill helst bära honom, vilket hon såklart inte får. Hon kan hålla honom i famnen, i soffan och sådär. Men får hon bestämma så bär hon runt på honom likt en docka. Hennes docka. Hennes bebis.

Nåväl… David 11 veckor. Han rullar runt från rygg till mage, har gjort ett par gånger nu. Han skrattar gott. Han är ett matvrak och väger nu 6,3 kilo. Ja, han växer så det knakar, men man kan inte räkna med annat med det antal flaskor han häver i sig per dag (nej, jag ammar inte – inte alls faktiskt!). Han sover för det mesta gott, nu har det vart krux med sömnen efter att vi bytte NAN Sensetive mot Babysemp, men idag bytte vi tillbaka då det var ohållbart. Så den lugna, glada och tryggt sovande David är tillbaka. Gott det!

Han älskar vagnpromenader, sova utomhus och bara chilla. Att ligga på fårskinnet på golvet kan vara nog så intressant – vilket inte funkat alls med de andra barnen. De har vägrat att ”bara ligga” sådär på golvet liksom. Men David gör det utan protest. Ser han någon i närheten så är han nöjd liksom, men det kan innebära att jag pysslar i köket eller sitter vid symaskinen, då är han tillfreds.

Jisses, 11 veckor… snart sitter jag här och skriver – och då firar vi ettårsdag, sen femårsdag… tiden går alldeles för fort!