Månadsarkiv: september 2015

Annons

Stoltheten i ett barn

   
Jonathan är absolut inte barnet som gärna tar i kryp, läskiga smådjur och larver. Han vrålar högt om han ser en mal i rummet! 

Men på scouterna växer han. Vi går nu tillsammans på familjescouterna. Jag tar med småkillarna på det, blir spännande för både mig o barnen. Nu sist så gick vi tipspromenad på vägen till lägerelden – och sen hittade vi en larv. EN GRÖN! Jag tog inte i den… Men Jonathan gjorde. Och så stolt som han var där – det är svårt att slå! 

Annons

Älskade lilla vän 

  
Här hemma har vi sjukstuga när det gäller lilleman. Fyra eller fem veckor är vi inne på nu – och vårdcentralen gör inte annat än rycker på axlarna!? Frustrerande. 

NÅT borde de ju kunna hjälpa till med kan jag tycka. 

Nåväl – febern kom till slut (vi har väntat på den!). Vid 39 grader fick han alvedon o det skrämde väl iväg febern för den försvann och igår låg han på 37,7 hela dagen. Tack för det. 

Men snoret är verkligen jobbigt. Han tappar andan o förstår väl inte riktigt det här med att andas med munnen ännu. Näsdroppar kör vi med och sköljer ur näsan lite då o då när man märker att han är påtagligt besvärad eller innan han ska sova. För att frigöra liksom. 

Men fyra-fem veckor!? Om man tänker så – så har han ju faktiskt vart sjuk en fjärdedel av livet? Sjukt! Ändå säger inte vårdcentralen mer än att det nog är en förkylning som löst av en annan förkylning…. Jaha!? 

Måtte det vända nu…

Annons

Scoutliv… för hela familjen?!

12006651_10200990030108277_7271915620696363459_o

 

Idag var det information för föräldrar när det gäller scouterna, så visst åkte jag dit, eftersom både Linus och Simon går på scouterna nu. Intresset kom från ingenstans… Linus visste vi att det skulle komma hos eftersom han är mycket för skog och natur (springer inte gärna i skogen men läser om det), han älskar att tälja och grejja. Simon hakade på rätt snabbt.

Väl där får jag massor av information, och får även nys om bäverscouter och familjescouter… Så nu är varenda lördag framöver uppbokad på förmiddagarna. Scouter! Varannan lördag är det för de stora, varannan för de små. Jätteskoj, verkligen – då Rasmus sa flera gånger imorse att han också ville till scouterna. Så det är väldigt skoj att det fanns något åldersanpassat för honom, Jonathan och Noah också.

Pyssligt blir det däremot med hajker och läger… ifall de vill att någon förälder ska följa med. Men det ska nog funka ändå – bara jag slipper paddla kanot 😉
Idag grillades det pinnbröd också… tänk att en deg på endast vatten, salt och mjöl faktiskt kan bli något så bra? Men bäst är väl ändå den samhörighet och gemenskap som blir när man sitter samlade sådär vid en lägereld.
Jag var scout som yngre, och det är få saker jag ser tillbaka på med sån glädje. Det ska väl vara konfirmationen och konfirmationslägren isåfall (jag var konfirmandledare ett tag också).

Nåväl, nu ska det scoutas i familjen Nilsson Pettersson – och jag är säker på att det kommer bli kanonbra!

Annons

När matsal blir sovrum

12009564_10200980406587695_2950679199762130977_n

 

Tänk dig att för två veckor sen stod där ett matbord, vi åt frukost, middag, kvällsmat och allt annat där. Men inte nu. Vi flyttade köksbordet dit där det står nu. Rev köksön, och allt blev ett KÖK i sin rätta bemärkelse.

Diskussionen kom och försvann lika fort. Lika snuskigt bra överens som alltid, jag och maken. Det här skulle bli ett sovrum, punkt slut. Vårt nya sovrum. Det vi har idag kommer bli sy- och datorrum. Sagt och gjort, bara att hugga in i arbetet. Köpte virke i förrgår, och nu står väggen klar för att spacklas! Helt otroligt, med dörröppningen klar. Det går fort när man sätter igång, helt klart.
Jag och barnen roade oss med att riva tapeter idag. För ja, det tycker jag är det allra roligaste med renovering, men det är jag tydligen inte ensam om att tycka. Rasmus hämtade sig en pall sen och drog varsamt bort tapetbit efter tapetbit. Precis som om man behöver vara noga med det där – det ska ju liksom upp nya tapeter över… 😉
Nya tapeter – som vi inte ens köpt än. Jag vet att jag har fria händer att välja precis vad jag vill. Skulle jag vilja ha rosa tapeter med stora glittriga hjärtan på så skulle jag få det. Inga problem – men jag är mer ”diskret” än så 😉

Imorgon ska det spacklas och sen målas tak. Det sista av tapeterna ska ner och sen ska det väljas tapet. Och golv. Förhoppningen är att rummet står klart inom ett par dagar – och jag längtar som ett barn på julafton. Åhhh!

11825896_10200979969976780_5378363505613638899_n

Annons

När snack blir verklighet

11903703_10200969996047438_8034304538322176376_n

 

Vi fick middagsgäster idag, något som för mig var väldigt stort. Låter säkert urfånigt, men jag har i flera år saknat den där känslan att faktiskt få laga mat till flera. Det gör jag ju under jul och nyår och sådär, när mina föräldrar kommer hit. Eller om lillasyster o hennes pojkvän sover över. Likaså på sommaren med alla grillningar, men då är det maken som står för den faktiska matlagningen – inte jag.

Men att spontant kunna bjuda över någon på en bit mat, kunna få lite socialt umgänge över maten och bara ta en kaffe efteråt och prata lite. Det har jag saknat. Mycket.

Så idag, när det plingade i telefonen, så tänkte jag att vi lika gärna kunde bjuda hem dom på middag. ”Jovisst” sa gubben, ”det gör vi”. Sagt och gjort, och jag fick ett positivt svar 😉
Så kom nästa problem då, vi hade inte tagit fram mat tills idag. Så stek var ju bara att glömma. Gryta hade jag behövt veta lite tidigare. Så ja… vad kunde då passa.

LASAGNE! En lasagne på älgfärs. Antalet vid middagsbordet gjorde saken lätt. Det blev en älgfärslasagne i långpanna. Mycket mat, mat som funkar hos både stora och små, och mat utan konstiga ingredienser som man aldrig har hemma :)

Jopp, maten var god. Och ikväll somnar jag gott! :)
Det där snacket om ”vännen som man kan bjuda över mat” vart ju liksom av nu helt plötsligt 😀