Visst får vi besök ibland men det är då oftast av mina föräldrar. Alltid lika mysigt och uppskattat. Mina föräldrar är trots allt de som står mig allra närmast!
Men idag hände något annorlunda. Tokfina Carolina och hennes familj kom förbi. Det är väldigt sällan vänner kommer hit om man säger så, mest bara prat om det och sen blir det aldrig av. Något man saknar, javisst. Men dagarna går ändå. Sen när långväga vänner frågar om de får komma förbi så hoppar jag nästan i taket! Vi stod i valet och kvalet – ska vi bjuda på mat eller fika? Det blev mat! Gubben ställde sig vid grillen och vi käkade tillsammans.
Carolina och Isabella passade på att låna David så mycket de bara kunde. Han verkade knappast klaga – han somnade i famnen 😉 Isabella fick dessutom mat honom en stund, det är sällan man ser barn lysa så som hon gjorde där och då. Underbara barn!!
De for vidare efter några timmar – men barnen vet inte att återseendet sker så snart som det gör. Redan på lördag faktiskt