Min ordinarie barnmorska skulle ha slått bakut, men barnmorskan jag haft denna vecka (min har semester) skrattade gott och sa ”åk!”
Vecka 39 (38+2) nu och vi väntar fortfarande på lille David som inte behagat komma ut ännu. Statusen är oförändrad trots FEM hinnsvepningar, jag är 3,5cm öppen med utplånad tapp och huvudet i bäckeningången.
Men vad gör jag? Jo jag packar in varenda kotte i bilen och drar 40 mil hemifrån! Furuviksparken väntar för ungarna under denna lördag. Med oss har vi även min syster och Simons mamma. Händer något så händer något – vi har extrakläder till mig med oss och även en uppstart för David. Ve och fasa om han skulle komma just nu när vi är iväg men vi har iallafall förberett oss OM det skulle ske.
Som barnmorskan sa; ”åk!”. Varför ska man sitta hemma och glo!? Tänk om meningen är att jag ska gå övertid, ska jag då ställa in allt och bara vara hemma de sista 5-6 veckorna? Nä, man är inte sängbunden bara för att man är gravid! Man måste ju få leva ändå – och det tänker jag göra. David har hittills inte visat sig vilja komma ut riktigt än så det är bara att gilla läget – det finns faktiskt andra förlossningar i Sverige. Jag är inte låst till Skövdes! 🙂
Denna veckan var två utflykter med skolan planerade – där barnen då skulle ha med sig matsäck för hela dagen. Något vi faktiskt många många som reagerade på – med all rätt kan jag känna. Jag skrev även om detta på min privata fb, och fick bra gehör på mina funderingar.
Hade med i planeringen att gå ner till skolan för att ta en diskussion, men eftersom vi befinner oss i ett läge där jag besöker barnmorska/sjukhus dagligen just nu och vår ovisshet i när bebis tänkt komma – så har jag liksom inte hunnit så långt. Att ringa ner hade jag inte heller för avsikt, då jag hellre tar diskussionen öga mot öga.
Sagt var att de skulle ha med sig matsäck för både onsdag och torsdag. Båda våra äldsta. Det var två ”aktiva dagar”, med andra ord behövs kanske någon matig smörgås, någon frukt, nån fika och en lunch. Plus dryck. Inte några konstigheter kanske. Om det inte vore för skollagen. Enligt skollagen ska skolan stå med näringsriktig kost varje dag. Dagar som dessa kan jag ta att de serverar något enkelt, som pastasallad, korv med bröd, hamburgare eller något annat lättlagat. Det kompenseras ju av en annars (förhoppningsvis) näringsriktig kost i skolans matsal.
Nu finns det en del som lutar sig mot §11 i skollagen där följande står: ”Trots 10 § får det förekomma enstaka inslag som kan medföra en obetydlig kostnad för eleverna. I samband med skolresor och liknande aktiviteter får det, trots övriga bestämmelser i denna lag, i enstaka fall under ett läsår förekomma kostnader som ersätts av vårdnadshavare på frivillig väg. Sådana aktiviteter ska vara öppna för alla elever. Ersättningen får inte överstiga huvudmannens självkostnad för att eleven deltar i aktiviteten.”
I verkligheten har detta ingenting med måltider att göra. Detta handlar snarare om att man kan behöva skicka med en mindre peng för inträde till ett museum eller liknande. Men det ska vara på frivillig basis även det. De barn vars föräldrar inte vill eller kan skicka med detta, de ska ändå få åka. Då ska skolan gå in och hjälpa dessa barn. Inga barn ska behöva känna sig utanför, inga barn ska tvingas vara hemma! Alla barn ska få vara med på alla aktiviteter, på lika villkor. Skolan ska alltid vara kostnadsfri!
I vanliga fall hade vi inte haft några problem alls med det här med denna veckans måltider. En enkel pastasallad är ju enkel att svänga ihop, liksom lite smörgåsar. Nån baguette, lite ost-och skinkgifflar, pizzabullar eller nåt annat gott. Det finns många alternativ, även om det lätt står still i huvudet när det kommer till mat som kan ätas kall. Men nu var det mer personliga skäl som gjorde situationen lite kritisk, just för att vi inte vet när vi hamnar på förlossningen. Nu hade vi min syster och hennes pojkvän här denna vecka, som hjälp ifall vi fått åka in. Men ska vi då begära att de fixar matlådor till killarna? Nja, känns lite i överkant, enligt mig. Men jaja… jag kontaktade faktiskt inte skolan utan hade en lösning på problemet. Men jag är ju inte ensam om att ha barn i skolan.
Föräldrarna som hörde av sig till skolan var tydligen många. Det handlade inte om en eller två föräldrar. Det var flera. De kom både personligen och en del ringde av vad jag förstått på en av grabbarna som berättat här hemma.
Skolans lösning på problemet var att ställa in dagens utflykt helt. Ja, ställa in! Inte att slänga med lite korv med bröd eller liknande – utan de ställde in. En knepig lösning enligt mig…
Skolan tar dock på sig ansvaret för det här. Det är de som agerat fel, vilket de också gått ut med nu.
Man får ju bara hoppas att föräldrarna tar detta också, för som det är nu är det stenkastning i vårt lilla samhälle. Seriöst, folk är helt galna. Det är ju egentligen inte konstigt att mobbing och utfrysning i skolorna växer idag, med tanke på hur föräldrar håller på och kastar sten på varandra.
Varför kan man inte bara ta att många ville ställa frågan? Alla kanske inte hade möjlighet (av olika skäl) att fixa matlåda, en del kanske bara undrade om det skulle vara så, en del ville kanske bara ventilera? Men nej, då ska det hackas likt kycklingar i ett hönshus. Den ena skriker högre än den andra…
Efter att ha kört med hinnsvepningar, pilatesboll, hallonbladste och massa andra myter ett par dagar så åkte vi in på en planerad bedömning idag. Läkaren jag var hos är sen tidigare inte särskilt populär hos mig. Inte vart det bättre idag.
Men han förstod iaf min vilja och lyssnar på den. Delvis. Fast han tycker att vi ska hinnsvepa Max 2 ggr i veckan, men jag kör på ändå. Går till barnmorskan dagligen för hinnsvepningar o så lär jag fortsätta göra. Startar det spontant med hjälp av det så är jag glad – annars får vi fatta ett nytt beslut på måndag. Men nu får man lite mer tid på sig att ordna med det sista. Som att bädda vaggan och fixa babyskydd 😉
Nu har han ju faktiskt legat i magen längre än vad någon av de andra har gjort 🙂
Idag for vi in till barnmorskan igen (min bm har semester så det är en annan jag går till). Hinnsvepning nr 2 på schemat. Jag hade lite högre tryck än vanligt.. Men annars är allt bra. Status då?
Jo, nånting hade ju hänt. Drygt 3cm öppen och några få millimeter kvar på tappen. Hoppsan ja. Helgen aktiviteter gav nog lite resultat 😉 hon svepte runt där inne och petade lite på David för att få honom att ville komma ut. Får väl se…
Ont har jag haft hela dagen nu, men inte så jag tyder det som förlossningsvärkar (då hade jag redan vart på väg in). Det kommer o går liksom. Slemproppen är borta. Och ja… väntan kvarstår. Imorgon väntar ultraljud och diskussion kring den här igångsättningen. Jag vet inte vad jag vill faktiskt…
Har jag tur så har min mamma rätt i vad hon säger – att han säkert kommer inatt. Tur att lillasyster o hennes pojkvän kom ut idag – de stannar tills det är klart. Maken gick ju tillbaka till jobbet idag efter fyra veckor hemma…
Och ja – det är han på bilden ovan – i full förd med att tanka ”bil 2” på väg till bm. Han kör egen bil idag ifall det skulle bli en tur till förlossningen 😉
Jo, alla som är gravida eller så har varit (andra också för den delen) har väl kanske hört diverse olika skräckscenarion där barnet fötts hemma eller på vägen in…?
Efter att ha läst mina jurnaler så har de insett att en förlossning kan komma att gå väldigt snabbt för min del. Och då snackar vi väldigt snabbt, om den kommer igång spontant. Jo, jag tackar för informationen jag… eller gör jag det?
Med tanke på mognaden ”där inne” så finns det ingenting som tyder på att David kommer låta vänta på sig när han väl bestämt sig för att komma ut. Så ja – när han är på G – då är det bråttom! Väldigt bråttom!
Detta gör att jag funderar alltmer på att faktiskt slåss för att en igångsättning ska ske inom kort. Då snackar vi innan veckans slut, gärna redan på tisdag. Men samtidigt så vill en del av mig få igång det här själv. Att för första gången få uppleva en spontan förlossning, det vore en häftig känsla liksom. Jag vet inte ens hur riktiga, naturliga värkar känns. Jag kör ju med de där intensiva värkarna som man får av värkstimulerande dropp – men jag hanterar det ändå rätt bra 😉 Det sägs ju dock att kroppen lättare tar hand om de naturliga värkarna, så det vore kul att få uppleva. Samtidigt som det här känns som övertid – och nej, jag vet att det inte är ”övertid” egentligen 😉 Jag är nu, söndag, i vecka 38 (37+3).
Idag, söndag, vore ju en rolig dag att komma ut på kan jag tycka. Isabellas dopdag. För ett år sen stod vi i kyrkan och döpte den lilla damen. Hon blev våran prästs ”17:e-maj-prinsessa” 😉 På torsdag är Linus dopdag, så det finns ytterligare dagar att pricka ”rätt” på om David inte vill ha en alldeles egen dag.
Nåväl – vi får se hur det blir. Men jag är faktiskt lite rädd för det här med hemmaförlossning. Samtidigt så är det en ”dröm” jag har inom mig, att få föda hemma. Men då gärna under kontrollerade former… vilket det inte skulle bli nu med huset fullt av barn och inga barnmorskor, läkare eller någon utrustning på plats 😉 Maken min då, han är lugn som en filbunke… Han tar det som det kommer, och säger att det löser sig – kommer David ut här hemma så fixar vi det… och det sa ju barnmorskan till mig också. Vi vet vad vi ska göra… MEN ÄNDÅ!? Måtte vi hinna in iallafall…
Nu har jag ju faktiskt lyckats plocka ihop ett litet kit med kläder som David ska ha på förlossning/BB liksom, plus mössa och strumpor då 🙂
