Månadsarkiv: maj 2015

Bilder direkt från förlossningen!

Han är här, vår David är här. Igår, 29 maj 2015 kl 18:00 såg han dagens ljus för första gången. Från att värkarna etablerats gick allt i en väldig fart… knappt en timmes värkar och sen var han ute. Från 4 cm till bebis gick otroligt fort…

Lustgas även denna gång… 🙂 Vi hade en sjukt underbart barnmorska – och jag hoppas att vi får henne även nästa gång (den önskan vet hon att både jag och maken har – och hon hoppades själv också att vi ses igen). Hon tillgodosåg alla våra önskemål och lite till – vilket innebar att maken fick ta emot sin son själv. Ja, jag var ju tvungen att fota tillfället också såklart – minnen för livet i just det ögonblicket kan jag lova!

Den här förlossningen, min sjätte förlossning, är helt klart den absolut bästa hittills. Allt jag önskat blev tillgodosett, och lite till ändå. Och jag mår hur bra som helst efteråt – duschade och vart som en ny människa. Jag har, av mitt mående att döma, svårt att fatta att jag faktiskt födde barn för bara ett dygn sedan.

David kom ut i vecka 39+1 med en vikt på 3925gram och 53 cm. Tio fingrar, tio tår. Allt prima och perfekt – och idag är vi hemma hos pappa och syskon igen. Livet som sjubarnsfamilj har precis börjat! ♥

DSC_0831 DSC_0837 DSC_0842 DSC_0846 DSC_0853

Vi är redo för bebis!

 

 

 

11139990_10200666114250583_9123116848301990567_n

 

Nu! Nu är vi redo!
Bilstolen (babyskyddet) står i hallen och väntar, förlossningskassen (jag skippar väska!) står i bilen med ombyte till både mig och bebis. Kameran är laddad. Mobilen är igång. Ett gäng KICK (lakrits) är nerpackade.

Idag for vi in till babyproffsen för att fixa det allra sista: ny madrass och ett eget, nytt bäddset till bebis. Det blev med elefanter på – för tyvärr sålde de inga bäddset med kalaspuffar på babyproffsen 😉 (kanske en ny tygidé där – kalaspuffar!). Men det blev fint ändå… Ett bäddset från Rätt Start, det blir nog väl 😉

15-05-29, det låter väl som ett bra datum, eller vad tycker du?
Jo… nu hoppas jag att jag och bebis är överens om det här. Pappan då..? ”Jag hänger bara på” är hans standarduttryck nu, haha! 😉 Han är mer typen som tar det som det kommer, medans jag är den som vill ha saker och ting mer planerat. Men det kanske är därför vi (för det mesta) kommer bra överens?

Nåväl – nu är vi redo iallafall. Komsi komsi älskade lilla vän! ♥♥♥

Förlossningspersonalen måste tro att jag är knäpp 

  

Jag väntade faktiskt länge nog med att boka igångsättningen. Egentligen kunde jag ha det gjort i tisdags men jag valde att avvakta… det är väl fördelen när man får möjlighet att bestämma själv.

Igår ringde jag förlossningen och bokade tid idag, v 40 (39+0). Klockan 9 skulle jag vara där. Men nånting kändes fel. Det var inte helt rätt. Något var knas. Vad vet jag inte riktigt. Men den känslan kombinerat med lite annat fick mig att ringa in imorse och boka om. förlossningspersonalen måste ju tro att jag är knäpp!

Men om allt går ”som det ska” (om inget akut tillstöter på förlossningen idag/ikväll) så ska jag in imorgon bitti istället. Ett fredagsbarn.

Helst av allt vill jag att han kommer själv men det verkar inte bli som jag tänkt, han är envis den här killen. Och för varje dag där inne så växer han på sig allt mer… Men det hade vart kul med en spontan förlossning där vi faktiskt kanske får lite utmaning. Där vi får stressa som höns, där vi kanske rent av riskerar en förlossning utan assistans, där vi kanske precis hinner in osv. Ja men bara den där känslan av att ”åh NU är det dags att åka”…

Folk verkar ha liiiiite svårt att förstå mina resonemang har jag märkt. Men ja… så länge barnmorskor och läkare förstår mig (vilket de visat sig göra) så känns det bra 😉 man kan aldrig styra vad andra ska tycka och tänka – men vissa kommentarer undrar man mycket över.. 😉 en del rent av förvånar 😉

Igår kväll tog jag en 5km hyfsat rask promenad för att få david på andra tankar. Men nä. Efteråt tryckte jag i mig en hel färsk ananas. Men nä. Hallonbladsteet är slut nu idéerna likaså. Kör pilatesboll och promenad idag så får vi se. Annars blir det bebis imorgon hoppas jag… 

  

Sista rycket nu… snart bebis!

11114780_10200654763206814_4014828841564233290_n

 

Sista etappen nu… snart ska vi få snusa bebis!
Var inne på antenatalmottagningen i måndags för ytterligare en kontroll. Jodå, visst är han än mer redo för ankomst nu. Ännu längre ner med huvudet och ytterligare lite mer öppet. Men vad händer då?

Inte ett jota!

Jo jag har lite sammandragningar då och då. Thats it. Ingen bebis i sikte iallafall.
Fick klartecken för igångsättning, trots att läkaren kanske inte är jätteglad i tanken. Men han vet att det är det jag pratat om från början så han sa inte emot heller. Stressen i att inte ha saker och ting ”på det klara” äter upp mig inifrån.

Barnvakt allra helst. Det är väl det största problemet. Med planerad igångsättning kan man förutse saker, man kan planera barnvakt och när den behövs så att säga. Man riskerar inte att få åka in på vinst och förlust, kanske mitt i natten, eller att förlossningen drar igång när det är som minst lämpligt (som t.ex. när maken är på jobbet och ingen barnvakt finns tillgänglig – jag menar, folk har ju faktiskt annat att göra också).

En sak är säker – det här var första och sista gången jag försökte vänta ut en bebis iallafall. Går in i v 40 imorgon (39+0) och det räcker här. Nästa gång blir det igångsättning i v 37 i vilket fall som helst. Inte för att barnet då skulle var stort (de blir bevisligen inte lika stora efter min operation som innan) utan för planeringens skull. För att slippa den inre stressen som jag går omkring med – för den är inte rolig. Alls. Och ja – det är skäl nog!

Igår passade vi på att ta en sväng på stan – och en fika på Waynes Coffee. Matlusten är väck – helt borta, men äta bör jag ju ändå… lite räkor satt fint, och kaffe på det. Gott, men hungrig var jag icke. Efter shopping och lite knallande så kom sammandragningarna tätare framåt kvällen – och innan jag somnade kom de med fyra minuters mellanrum. Men jag efterlyser fortfarande mer intensitet! Sen klingade de av – och jag fick sova. Idag känner jag inget. Alls. Nada.

Så ja… vi tar en sväng på stan idag också och ser om han vill komma på min gammelfarmors födelsedag, som alltså är idag. Annars får han väl bli en torsdagsbebis kanske… ja så får det nog bli. Vecka 40 räcker gott och väl, så det så.
(hade vart kul att vänta till söndag, iom Mors Dag, men jag ringde faktiskt förlossningen igår och pratade… de föredrar om jag väljer en vardag eftersom övriga sjukhusteamet inte har samma bemanning på helgerna som på vardagarna – så jag rättar mig efter det) 

21910_10200660467909428_1118706292748493130_n

Makalösa Furuvik 2015

I helgen var jag och familjen inbjudna till Makalösa Furuviks premiär för 2015. Höggravid och aningen nervös så for vi dit, 40 mil enkel resa. Men det var sååå värt det! Vi hade en riktigt bra dag med underbart väder och fantastisk miljö! Furuvik har fått oss som gäster för första, men absolut inte sista, gången! Lovely!

Det var förväntansfulla barn som såg fram emot en heldag i parken. Med oss hade vi även min syster och Sara, dvs Simons mamma, så vi bilade upp i två bilar. Bilresan gick bättre än väntat och barnen sov faktiskt i stort sett hela vägen!

11

Isabella visade direkt att hon inte accepterade vissa djur, som schimpanserna som exempel. Santino visade gladeligen upp sig och när han sen tittade på oss, stirrade på Isabella och pekade på sitt eget huvud precis som ”du är knäpp” så skrek hon så taket nästan lyfte. Hon ville inte se schimpanser nå mer – så det var bara att lämna byggnaden 😉
Tur att det vände sen… kängurus var ju en hit. Hon hade gärna tagit med sig Furuviks alla vallbys hem kan jag lova. Så underbart vackra djur! Jag har nog alltid haft lite av en förkärlek till kängurus, precis som min mamma – så att Isabella visade den kärleken där var väl inte så förvånande kanske 😉

 

15

 

Något jag tycker är riktigt mysigt är när man faktiskt får möjlighet att gå in i djurens hägn. Som man fick göra hos flera djurarter på Furuvik. Lemurer, apor och kängurus gick runt fritt… såna djur man liksom inte ser i vanliga fall och som man inte kan tänka sig att möta på gatan liksom. Det ger en speciell känsla…

Vid lunch samlades en hel trupp av glada människor för att äta tillsammans i Furuviks cirkusbyggnad. Olika sallader och baguetter trängdes på bordet och man tog vad man ville ha. Mätta och glada sprang barnen sen ut till tivolit. Karuseller för både stora och små väntade – liksom flera godis- och chokladhjul. Ungarna var lyriska. Noah, som förra året mest fick se karusellerna från markhöjd, var överlycklig över att faktiskt få åka med i år. Jonathan var pajasen som åkte ”Lilla Fritt fall” säkert 20 gånger på raken. Folk hade nog galet kul åt honom och hans galna skratt/skrik. Men han är som han är – han älskade det där! Slänggungan och kaffekopparna var också karuseller som blev riktigt poppis bland våra barn. Med åkband runt handlederna så behöver vi inte tänka så mycket – alla fick åka bäst de ville! Jag, som faktiskt tycker om karuseller, fick nöja mig med den fina, lilla ”retro karusellen” i mitten… något annat var väl knappast tänkbart med min kula på magen 😉 (det tar jag igen nästa år!)

 13 2514   1716

Chokladhjulen ficik sig också en omgång, såklart! Noah vann 2 kilo m&m´s, Simon drog hem storvinsten på chipshjulet och lillasyster vann 2 kilo mjölkchoklad. Dessutom fixade hon två jättestora basketbollar med sin pricksäkerhet, medans maken istället körde ner burkpyramider för ett antal mjukisdjur som fick slåss om platsen i skrindan. Ja det var nöjda barn som insåg att de har fredags/lördagsmys för ett tag framöver 😉 s3

Vi var såklart inte kvar på tivolit resten av dagen, utan chillade runt i parken som sådan också. Verkligen underbar miljö runt allt där, vi strosade liksom runt och ”bara var” ett tag. Lattjade lite, tog det lite lugnt – njöt av lugnet liksom. Hittade till ”flodfärden i amazonas” vilket de flesta var sugna på att åka. Jag stannade i land med Isabella och kikade på de vattenburna istället – förevcigade dom med kameran och sniglade runt med vagnen där Isabella snart somnade sen.

 19  21  s1 s2   

Sen återvände vi till tivolit såklart, baren tröttnar ju knappast på karuseller och här var vi kvar resten av kvällen. Tanken var att vi skulle åka hemåt strax efter att Stiftelsen börjat spela. Vi skulle ju bara se dom som hastigast. Men njae, så blev det inte riktigt… varken barn eller vuxna var direkt sugna på att sätta oss i bilen redan vid 20-tiden. Så det åktes lite slänggungor och karuseller till musiken, vi stod långt fram för att fota Stiftelsen när de spelade, och det åts sockervadd för glatta livet. Ungarna njöt. Vi vuxna njöt. Alltså, musiken gav ju verkligen sommarkänsla också… och bortsett från en kort skur med hagel på dagen så hade vi ju kanonväder hela dagen. Det kunde inte ha blivit mer lyckat!
Som synes, under, så var musiken uppskattad även hos barnen. Rasmus var inte sen med att klappa händer och vara med på noterna. Tills nästa spelning med Stiftelsen kan han nog varenda textrad den killen 😉
De stora grabbarna passade på att få kort signerade, liksom pappan i huset och min syster – som köade för att få sina tröjor signerade.

26  28  27

Så ja… klockan drog ju iväg iallafall – och tillbaka i bilen var vi först vid 23.45 ca. Vi insåg snart att det skulle bli väääldigt sen hemkomst och ett tag funderade jag allvarligt på det här med hotell längs vägen. Men det blev inte så – vi åkte ju två bilar och att kommunicera per telefon känns inte så smidigt alla gånger, inte när man kör bil. Absolut inte när förarna av bilarna faktiskt varit vakna konstant ett dygn (jag slapp köra denna gång, så jag fick ju chansen att ta mig några powernaps). Men ett antal stopp och 40 mil senare så var vi iallafall hemma i Tidan igen.  En sjukt underbar dag, kort sagt. Är så glad för att vi kom iväg, för att dagen blev som den blev, för att alla inblandade gjorde sitt till att dagen blev som den blev – och för vår inbjudan.

30

VI KOMMER TILLBAKA – VAR SÅ SÄKER!

Men nästa gång kanske jag inte är höggravid iallafall 😉
Bebis stannade i magen till efter hemkomst, även om jag trodde det var kört ett tag där… nu väntar en förlossning i dagarna…