Vecka 31 är här, inte särskilt lång tid kvar tills vi får träffa det Lilla Grynet där inne. Den där bebisen som säger sig vara en pojke – men känslan säger att de faktiskt kan ha haft fel…? Nåväl – det återstår att de om det är David som kommer ut eller om vi får tänka om 😉
För övrigt så mår jag bra än så länge. Ca 15 kg viktuppgång men det kan jag leva med. Förhoppningsvis rinner de av mig ganska lätt efteråt…
Orkar fortfarande röra mig ganska obehindrat. Jag tar promenader och knallar på liksom. Känner av ischias och ryggen en del, men det som inte dödar det härdar. Så är det väl? 😉 ryggen är ingenting mot vad det en gång varit. Ischias är däremot en ganska bänt upplevelse – en icke uppskattad sådan.
Mitt hb fortsätter dala. 99 i fredags och på måndag är det jag som ber om en annan läkare på BVC. Att invänta att jag ska gå under hb 90 känns förkastligt. Då kanske jag inte hinner få många behandlingstillfällen alls innan förlossningen vilket skulle innebära att Jag kanske rent av tvingas föda barn med alldeles för lågt hb än vad som kan räknas som bra. Jag vill inte bli en zombie igen…
Magen växer som synes, men konstigt vore väl annars? Jag känner mig enorm och jättestor – faktiskt lite sol en blåval! Men folk omkring mig kommenterar med ”oj vad liten du är”, ”vilken liten mage” osv – måste betyda att jag åtminstone är mindre än vid föregående graviditeter 😉
oj så snabbt de har gått redan vecka 31
15 kg är inte så mycket! Det ramlar nog av på nolltid. Jag har gått upp 20-25 varje gång och det har mest varit vätska tror jag. Härligt med bebis igen. Jag kan sakna att jag inte skall ha smått mer men jag får vänta in barnbarn 🙂
Åh, snaaart får vi mysa bebis <3 Kram