Hoppsan, den bjuder jag på!
Idag kom en debattartikel upp på SVT Opinion – skriven av ingen mindre än mig själv 😉

Jag går egentligen inte så hårt ut som jag kanske hade kunnat göra, utan valde att hålla mig ganska lugn och sansad, men för att ändå få fram min åsikt i det hela. För enligt mig är det en hetsjakt på de föräldrar som vill ha rosa till flickorna, och liksom jag – inte klär sina pojkar i rosa (annat än om de själva ber om det förstås).

Isabella har mycket rosa, lila, blommigt, spets osv – för jag tycker det är gulligt. ”Flickigt”! Hon har söta små flickskor, rosetter till håret, ska så småningom ha en liten rosa väska att bära runt på… ja ni hajar grejen va? 😉 Jag vill gärna att hon ska ha långt hår som jag får fläta och frisera när hon blir äldre, och hon får gärna bära kjolar och klänningar vareviga dag – om hon själv önskar. (något som däremot inte är okej enligt mig är t.ex. bikini sålänge hon är liten! – så slipper frågan komma på tal menar jag).
Har pojkarna sånt? Svar nej. Grabbarna har lite tuffare och ruffigare byxor, tröjor med dinosaurier, monster och andra ”häftiga tryck”. De är kortklippta och har aldrig väskor eller rosetter. De vill inte heller ha det – så varför skulle jag köpa det till dom?

Personligen har jag noll förståelse för varför man måste förstora upp saker så pass, varför man måste jaga sönder de föräldrar som faktiskt vill ha rosa på flickorna men inte på pojkarna. Jag är liksom inte ensam om att vilja ha det så, däremot vet jag måånga som inte ens vågar nämna det – precis som med så mycket annat. Man väljer att vara tyst istället… varför?

Jag växte upp med att flickor klädde sig i rosa, att pojkar klädde sig i mörkare och dovare färger som blått, grått, grönt och svart. Inget konstigt i det. Vadå stoppas i olika? Flickor blir små och gulliga, pojkar blir farliga och kriminella. Bullshit – det har ju knappast med kläderna att göra. Snarare isåfall med hur man blir bemött och hur ens uppväxt är – skulle jag vilja påstå. Ens personlighet har man ju kvar ändå.
Själv var jag lite av en pojkflicka som barn, lekte mycket med soldater och åkte skateboard. Men jag minns fortfarande en vit tröja med rosa muddar och stora färgglada blommor som gick i rosa. Likadant en svart tröja med fem ”bollar” på bröstet i olika färger. Typiska flicktröjor. Jag tog ju knappast nån skada av det, att mamma och pappa köpte lite mer ”tjejiga” kläder var knappast något jag sade emot heller liksom. Min personlighet fanns ju där oavsett vilka kläder jag hade på mig… och inte behandlade de mig som en tafatt, menlös liten gullefågel för det, nej jag behandlades väl på samma sätt som mina två syskon (en bror och en syster). Som ett barn alltså.

Jag kommer fortsätta klä mina pojkar i de tuffare kläderna som de själva vill ha – och Isabella får ha rosa fluffiga klänningar tills den dagen hon säger ifrån själv. Och jag tror knappast att barnen tycker att jag placerar dom i bestämda ”fack” för det 😉
Hur vore världen om vi istället för att följa den ständigt uppåtgående genustrenden (som faktiskt bara gå till överdrift idag) ger barnen lite mer tid istället? Lär dom alla likas värde, lär dom vad som är rätt och vad som är fel, visa världen för dom helt enkelt!