Låt barnen vara med…!

Det blev att vi tog tillfället i akt att baka lite när vädret var så trist och tråkigt, och barnen fick vara med. Bland annat gjorde vi lussekatter – något så enkelt och lätt, så barnen kan med enkelhet vara med. Noah var först på plats – men Jonathan och Rasmus var inte sena med att vilja testa att ”snurra katter” dom också!

För Noah är det första gången någonsin som han faktiskt är med och bakar just lussekatter, ja han har vart med och bakat både bullar, småkakor, vetelängder och annat gottigt – och tårtor förstås. Men inte lussekatter. Och själv tycker jag minsann att han gjorde det riktigt bra, även om de inte blev perfekta – för vems lussekatter blir perfekta? Inte mina iaf 😉
Men desto roligare är det att äta lussekatter som barnen faktiskt lagt ner hjärta och själ på att få riktigt bra!
Vi turades om iallafall, en del snurrade jag och en del snurrade han. Jag fick vara behjälplig med att ”rullar ormarna” iallafall, för den biten var jobbig som han sa. Men sen var det kul.

Sen att han kanske inte kan uppskatta det där med plats att jäsa på – det är ju en annan femma 😉 Man fick ju liksom förflytta godbitarna allt eftersom. Skjuts in i ugnen – och ut kom de sen. Klara. Och smakar förträffligt. Precis som de ska göra, om inte lite godare – eftersom man vet att barnen varit med och gjort dom.

Jag gillar just det där – när ungarna haft tålamod att vara med. Låt dom vara med – så blir det ännu lite godare!
Noah fick välja själv – russin eller pärlsocker. Det blev pärlsocker… han är inte mycket för russin. Inte sen jag skojade med honom en gång och sa att russinen var katternas ögon. Lussekatternas alltså.
Ja han vet ju att det inte är ögon. Han vet att det är russin. Men ställer jag fram ett fat med lussekatter (med russin på), så saboterar han varenda lussekatt. Han tar bort ögonen och springer iväg och slänger dom, rycker på axlarna och säger ”SÅDÄR – ögonen borta!!”