Alltså… när försvinner det egentligen? Det där som hänger över en, likt en elak demon liksom…
Förr jagades jag av den som sa åt mig att jag var tjock och fet. Att alla tittade på mig. Att alla sin skrattade faktiskt hånskrattade åt mig. Allt var liksom fel PÅ MIG!
Idag har jag gått ner 75 kg och klassas som normalviktig. Jag är inte längre fet även om jag har rätt shyssta ”men och sviter” efter överviktig. Ändå har jag demonerna hängandes över axeln…!
Alla tittar på mig. De skrattar inte. Men de tittar. Fast jag vet att de INTE gör det. Ja magen hänger och låren dallrar, men det är ju inget konstigt liksom. Vem som helst ska ju få vistas på stranden utan att känna sig uttittad, men det är svårt att släppa demonerna.
Men jag tänker faktiskt njuta vaden här sommaren. Jag tänker bada så ofta det erbjuds, och då INTE i vassen! Kanske kan det få den där hemska känslan att släppa! 🙂