Månadsarkiv: juni 2014

Annons

Sötskruttan och vardagen

10463907_4466274550288_4966512739506055016_n

Idag är en sån där dag… en dag då det liksom inte blir mycket gjort. Halva dagen var vädret kasst, halva dagen var stekhet. Men vi har bara varit hemma, skamligt nog. Jag har fått lite sytt, och en del upptvättat. Men annars är det inte mycket alls gjort – men det blir ju såna dagar också… barnen dör inte för det 😉

Imorgon blir det att köpa på sig lite jordgubbar och sen vetitusan – nån bondgård eller något och kika lite kanske. Bara vädret är på vår sida. Så som det varit under eftermiddag/kväll nu. Varmt och gott – en värmande sol vill jag ha! Det är liksom lite roligare att vara ute då… Denna vecka har vi dessutom svärmors bil till låns så vi har ju alla möjligheter att kunna åka iväg allihopa ifall vi vill göra något speciellt tillsammans på förmiddagen, trots att pappan i huset jobbar eftermiddag/kväll :)

Nåväl, vi får väl se vad som hittas på. Kanske blir det en dag i trädgården också – det kan behövas efter den här väderskandalen som varit… gräset har ju inte blivit klippt på säkert tre veckor!

 

Annons

Hotell i sommar?

Fotograf_Therese_Björkbacke_123-250x167-q100 Rum_510_,1_Fotograf_Therese_Björkbacke-250x167-q100

Vi är mitt uppe i sommarplaneringen här hemma, det är lite att tänka på. Denna sommar kommer dock inte bli som tidigare då vi åkt till Stockholm och besökt t.ex. Gröna Lund och Skansen. Vi kommer troligtvis att besöka Göteborg istället, och sen ta lite kortare utflykter därutöver.

Varken jag eller någon i min familj är något större fan av campingsemestrar, av vad vi fått erfara än så länge iallafall :) Hotell är både smidigt, bekvämt och många gånger prisvärt. Bra service och skönt att få allt serverat liksom. Så jag spenderar gärna lite tid till att söka på bra hotellerbjudanden.
Sparhotel.se kan du läsa om två hotell belägna i Göteborg, perfekt för vårt resmål med andra ord! De har bra priser och shysst service – så jag ser fram emot ett besök på något av deras hotell i sommar!

Annons

Isabella 7,5 månad

10376134_4340433764347_5177180311463229902_n

Tiden går verkligen fort!
Isabella är redan 7,5 månad gammal. Vad tog månaderna vägen?

Första tanden kom för snart en månad sen. Hon äter mer än någonsin, både gröt, pure och frukt emellanåt. Ersättningen hänger fortfarande med, men snart är den väl ett minne blott kan jag tro.
Hon slänger sig fram med gåstolen överallt.
När man lägger henne på golvet rullar hon över till magen i ett nafs och försöker åla sig iväg. Hon kryper inte ännu, men hon förflyttar sig. (det ser jag som huvudsaken) :)
Hon skrattar och är glad, gör ljud ifrån sig – och många ljud börjar allt mer låta som ”mamma” och ”haha”.
Det är väldigt tydligt att hon är väl medveten om sin omgivning. Ser hon bröderna så skiner hon upp som en sol, hon vill ju vara med dom hela tiden. Från morgon till kväll. Ser hon en leksak hon vill ha så ska hon ha den – hon ger sig inte i första taget den damen. En envis liten maskin är vad hon är! Älskade lilla barn…!

Att nu då sitta och sy babykläder i de allra minsta storlekarna gör ju knappast så att suget på en liten bebis minskar direkt kan jag lova… Så projekt ”bearbetning” (som inte känns alltför svår) kanske påbörjas inom en snar framtid 😉

Annons

Fördel med barn tätt

10464188_4457009758674_4170444832512071739_n

Fördelen med att ha flera barn tätt är given – de leker som inga andra 😉

Alltså… våra barn har leksaker. Massor av leksaker. Men de behövs sällan. Ungarna leker ändå. Se bara här… vi var iväg på auktion – och barnen sprang runt, runt och runt igen. Skrattande, flamsade och hade typ skitkul! De behöver liksom bara varandra!

Jag ska ärligt säga att jag tycker det är ”jobbigare” med ett barn än flera barn. Det var mer krävande att bara ha Linus när han var liten, än att ha alla ungarna idag. Nu är det kanske inte särskilt jobbigt att sitta på golvet och leka, men jag måste inte sitta där. Jag kan göra annat också, som att diska, tvätta, bädda, sy, laga mat eller vad jag nu vill göra. Jag måste inte underhålla barn hela dagarna :) Samtidigt som jag vet att barnen inte behöver dagis för att få umgås med andra barn – de har varandra liksom.
Vi har inte särskilt många vänner med barn. Men våra barn är ändå väldigt sociala av sig, och de leker bra med andra barn när det finns tillfälle för det. Små lekglada, sociala varelser är vad de är :)

Idag planeras det för övrigt… för sommaren. För vad som ska göras och hittas på under semestern – det är grejjer det. Vad har ni för sommarplaner?

Annons

Mordhotet från förr

10441385_4436752572257_4174262220628293945_n

Ja vad var det då som hände? Vad var det som fick mig att få så ont i magen när vi besökte min gamla bostad egentligen?

Jo… jag har berättat delar av historien förut, men kan ta det igen. För er nya läsare, för er som inte läst det förut, och för er som är nyfikna på att läsa storyn igen.

På midsommarafton bestämde vi oss för att åka ut och kika på hur mitt gamla hur såg ut.
Innan jag träffade Conny bodde jag i ett litet samhälle utanför Moholm. Där bodde jag tillsammans med Linus (min äldsta) och med min dåvarande sambo. Tills i mars 2008. Då hände något.

Jag hade en god vän på besök över helgen. Hade kört honom till Ica för att köpa snus och för att inhandla lite gott att grilla till kvällen, medans min sambo stannade hemma för att tända grillen och göra iordning det som skulle göras. När vi kommer tillbaka tycker sambon att det hela tagit väldigt mycket längre tid än vad det borde ha gjort. Så han går loss helt, och anklagar mig för att ha varit otrogen.
Det började med frågor, men eskalerade snabbt. Stämningen vart hotfull och jag kontaktade snart polisen. Sen gick det snabbt. Sambon sprang ut, hittade yxan och gick loss helt. Inredning i huset slog han sönder, liksom både vindrutan och förarrutan på bilen jag ställt på uppfarten. Han stod i trädgården och skrek efter mina hundar med ilska i rösten.
Min vän, som var där, hade tagit med sig ena hunden ut på gärdet där han låg. Den andra hunden strök väl mest omkring… jag visste inte så mycket där och då.

Själv var jag på övervåningen, livrädd. Linus låg och sov fortfarande. Tills sambon kommer in. Matar liksom in mig i Linus rum, får mig att sätta mig på sängkanten där Linus sover. Sen står han där som nån boss… med en yxa 10 cm ifrån ansiktet och hotar mig till liv. Jag har aldrig någonsin varit så rädd!
Linus vaknar, ser allt. Sitter tyst i sin säng, storögt. Sambon säger då att han inte kommer döda mig framför Linus, men… ja, vad ”men” betydde vet jag inte. Han fortsätter att uttrycka hot och hat. Sätter sig sedan på sängkanten, matar bort mig därifrån och rabblar konstiga ramsor för Linus som ser skräckslagen ut. ”Blodet tappas, blodet rinner”, och nåt i det stuket. Det hela är som en vidrig skräckfilm…
Han hade visat våldsamma tendenser innan dess, ja! Men aldrig såhär. Aldrig så att jag fruktat för mitt liv.

Efter något som känns som en evighet lämnar han mig och Linus i rummet och försvinner. Det tystnar. Jag vågar inte gå någonstans. Ringer polisen upprepade gånger, men de tar tid på sig.
Till slut hör jag dom i hallen på nedervåningen. De hade hittat sambon. I vardagsrummet.

Både jag och min vän som var med är nog ruskigt överens om att den där natten föralltid sitter i bakhuvudet på ett eller annat vis. För min del som en skräckfilm som ständigt återupprepas. Vissa kvällar känner jag mig förföljd, vissa kvällar får jag för mig att någon (min fd sambo) står i trädgården och glor på mig genom fönstret…

Så på sätt och vis var det väl skönt att se huset igen. Att se att det stod kvar, men att det var igenväxt och att ingen bodde där… för huset i sig var ingen dröm direkt. Råttor i väggarna och andar som gick igen (tro det eller ej). Men samtidigt så spelades ju filmen upp igen innanför ögonlocken.. och det magonda kom som ett brev på posten.