Månadsarkiv: april 2014

En kaotisk vardag

10151204_4256147417241_3389382975687930420_n

 

Imorse hoppade jag upp ur sängen, stack hål på den envisa sjukt stora blåsan som envist suttit på min stackars häl sedan i fredags. Så har du sett mig under helgen då jag trampat omkring PÅ skon istället för I skon – så vet du varför nu 😉 På med ett nytt skoskavsplåster och sen följt mina planer.

Gymmet redan vid 9-tiden. Intervallträning på löpbandet. Gick superbra!
Sen hem, panikduscha, tuff-tuff, stress-stress. På med kläder på ungarna. In i bilen och så iväg. Dopsamtal med prästen inför dopet. Känns kanon. Vi har en underbar präst, och jag är så glad för att hon sa ja! Så detta lilla möte gjorde hela min dag!

Sen då? Jovars… strålande sol, lek och sparkcykelhäng. Pill i rabatter och kaffeslurpande. En helt vanlig vårdag kan tyckas, eller rent av sommardag? Bortsett från att maken jobbade eftermiddag/kväll. Det uppskattas inte nu, inte dagar som denna. Jag vill ha honom hemma – tur att denna vecka bara innehåller tre arbetsdagar!

Barnen har totalt retat gallfeber på mig idag. Extremt. Ett helt paket med ersättning till Isabella – uppochner i köket. De dansade i pulvret och asgarvade när jag såg vad de höll på med. Sen en hel tandkrämstub i handfatet. Jajamen, för sånt gillar mammor tror dom!
Så hoppar vi lite i soffan också, och drar lite i gardinerna. Och bajsar på ackord.

Men det är så det är, min vardag!

Vilken helg!

1979699_4252091075835_1073863559474779756_n

Jag vet inte ens vart jag ska börja!

Eftersom min bärbara dator har lagt av helt och hållet så har jag inte haft möjlighet att blogga på distans direkt. Min mobil och blogg är inte riktigt överens, ännu 🙂
I vilket fall som helst så har jag sjukt mycket att berätta om helgen som varit.

I fredags blev jag upphämtade av Jessica för att sedan åka ca 30 mil söderut. Halmstad! Jag var inbjuden som VIP-bloggare till Krakel & Spektakel, och jag visste egentligen redan innan att helgen skulle bli kanon!
Resesällskap i bilen, en underbar rumskompis och sen en hel helg med fina människor!

Väl framme så checkade vi in och andades lite. Min roomie Carolina anlände också, tillsammans med Maria, och vi fick en chans att prata lite innan gymmet hägrade. Jessica nämnde att de hade gym på hotellet (det har väl de flesta hotell kanske, men jag har aldrig någonsin besökt ett gym under en hotellvistelse!) och jag var inte alls sen på att hänga på. Så det blev faktiskt en stund på gymmet både fredag, lördag och söndag! Inte illa pinkat!

”Kvällen före” bestod bland av sen middag med tjejerna på en restaurang mitt i Halmstad. Namn på stället kommer i eget inlägg, för där finns en hel del att berätta 😉 Allt i en blogg är inte alltid positivt, eller hur? 😉
Nåja, jag åt plankstek så det sprutade ur öronen iallafall! Plankstek med entrecote. Gott var det, absolut. Sen var jag mätt resten av kvällen kan tilläggas! 🙂

Ja vad säger man? Det finns mycket att berätta, men alldeles för mycket för att rymmas i ett inlägg! Snoppar, naket, fotografering, goodiebags, middag, nya bekantskaper, shoppingfynd och annat smått och gott. Håll i hatten vänner! ♥

988465_4245772237868_3370783312199621981_n

Adrenalinkick

image

Ni vet den där känslan när telefonen ringer och man tror att det är någon man inte vill prata med alls. Den känslan infann sig igår… maken kom ut med min mobil. ”Det är nog tandläkaren

Jaja… jag svarade. Stod med tvätten så jag var väl lagom uppåt kanske, man oj vad det ändrade sig snabbt!

”Kan du komma på intervju på fredag?”
Hela tillvaron liksom vändes upp-och-ner, fast på ett bra sätt. Nervositeten kom som ett brev på posten och jag fick en klump i magen. Herrejisses, vad har jag gett mig in på?
Här ringer dom och frågar OM jag vill komma på intervju, för ett jobb som lätt kan klassas som ett av mina drömyrken! Ja, faktiskt så är det just det enda jag kan tänka mig att jobba med om jag ska jobba alls. Så frågar de OM jag vill komma på intervju?

Jaaaa, absolut! Fredag morgon. Nervöst? Svar JA!
Snacka om adrenalinkick!

Lättklätt i trädgården

10296603_4235973832914_1282861742398686218_n

Trädgårdsgörat fortsatte faktiskt även idag. Det är SJUKT vilken energi jag plötsligt fått.

Under de 2-3 senaste dagarna har jag gjort mer nytta i trädgården än vad jag gjort sen jag flyttade in i huset 2008! Förstår du då hur fruktansvärt lat och bekväm jag varit? Att maken ens har stått ut med en sådan soffpotatis, det förstår jag inte!
I år verkar det iallafall som om vi får se skymten av en trädgård, inte en bakgård!

Gräsmattan är klippt, mossa och gräs är uppkrattat, buskar börjar ansas, rabatten är så gott som rensad, ett träd har grävts upp… saker har förflyttats och planer har börjat ta vid. Det känns stort. Vissa väsentliga medel saknas, men det får bli en plan över tid så att säga, en del kan man göra direkt, en del får man vänta med av förklarliga skäl. Men det känns så sjukt bra att liksom ORKA! Att inga lägga sig ner i gräset och flämta som en åsna efter fem minuter liksom…

Och nejdå, jag säger inte att jag gör allt. För det gör jag inte. Han gör grovgörat liksom, som att gräva upp träd och klippa större delen av gräsmattan. Jag springer fram och tillbaka med skottkärran, rensar å påtar, krattar osv. Så det är fint fördelat det här. Att se framstegen i trädgården är motiverande.

Jag kommer dock inte lägga upp någon ”före”bild. Du som sett trädgården tidigare vet vad du ska jämföra med när efterbilderna kommer. Du som inte sett trädgården tidigare kan tänka dig en… ja, en rörig bakgård! Igenväxt sådan. Som ingen brytt sig om de sista åren, förutom att man klippt gräsmattan si sådär en gång i veckan. Max!

Barnen älskar att vara ute, och vill så vara från morgon till kväll. Noah tyckte uppenbarligen att det var väder för att springa i enbart t-shirt och blöja. Jovars, vi höll honom på halster. Nejdå, men en stund fick han väl hållas. Inte för att han visade några tecken på att frysa sen heller, men någon måtta får det kanske vara. Det är april, inte juli 🙂 Gött var det förmodligen iallafall 🙂
Jonathan då, han hittade både nyckelpigor, skalbaggar och sniglar. Fullkomligt livrädd för allt vad småkryp heter och skriker som en illbatting när han ser en fluga, spindel eller skalbagge. Nyckelpigan var poppis att titta på – på håll! Inte när den kom för nära…! Och snigeln, det blev hans vän. Tro det eller ej – men den fick namnet Turbo och skulle helst följa med in i huset. In i hans säng. Det var ju hans vän!

Jag erbjöd Turbo en karuselltur i skottkärran på vägen hem från rishögen. Men nej. ”Han är min vän mamma, om jag lägger han där i kommer han bli arg”. Inte ens när jag lovade att köra försiktigt och fint gick det bra. Nej. Inte alls. Så han fick snällt åka med i Jonathans hand istället.
Snacka om att Jonathan blev sne på oss när vi bad honom att lämna Turbo utomhus. Vi fick dyrt och heligt lova att Turbo är van vid att vara ute, att han inte fryser, och att han har sitt ”eget lilla hus” att krypa in i. (Kan för övrigt tillägga att han aldrig tittade ut ur huset, och tur var väl det, för isåfall hade han nog flugit all världens väg av en livrädd Jonathan!)

10155502_4235973792913_605228267814779600_n

 

De tar täten

10151763_4234397313502_569246963954977684_n

Såhär är det hela tiden, killarna tar täten. De är alltid först. Före mig och Isabella iallafall, såvida vi inte går längre promenadsträckor då förstås.

Föräldrar- och barngrupp idag – vilket innebär en ”tidig” morgonpromenad för vår del. Och pojkarna kilar iväg fortare än kvickt. ”Noah, Noah, vakna – det är kyrkan idag” – på två röda står han klar vid ytterdörren och ska gå typ… om man bortser från blöjbyte, frukost och hela den historian då. Det går fort iallafall, i vanliga fall är han svårväckt och har ett morgonhumör likt sin mammas 😉

Natten tills idag var allt annat än härlig kan jag lova. Nattskräck is the shit, jag säger bara det. Det är lätt knäckande, frustrerande, ja jag blir tokig på skiten… varför existerar sånt egentligen? Mer om det senare, när jag samlat mig lite…