Svensk Förlossningsvård

Annons

Ett arbetspass på förlossningen

Jag är ju ganska vokal i mitt missnöje med hur svensk förlossningsvård fungerar.
Om det tas väl emot eller inte skiter jag lite i, det är en så viktig fråga att jag måste få orera om den.
Men när gravida uttrycker oro, ofta inför sommaren, inför att föda på svenska sjukhus så sticker det lite i hjärtat.
Min ilska och oro handlar oftast (inte alltid) om villkoren för de som jobbar med födande.
Och visst går det ibland i förlängningen ut över födande, men framför allt är det en yrkesgrupp främst bestående av kvinnor, som verkligen går på knäna.

I Allt för föräldrars podd som leds av barnmorskan Maria Wigbrandt, pratade jag för ett tag sen om hur det är ett systemfel i svensk förlossningsvård. Att vården bygger på att barnmorskor bränner ut sig, annars kollapsar den.
Och sällan har jag läst en mer träffande beskrivning än den av barnmorskan Tove Broheden som skriver i Metro om hur ett arbetspass på förlossningen kan se ut.

Läs. Och försök att behålla fattningen…

Annons

Lite bruksskador och inkontinens får ni faktiskt räkna med

”Man kan inte förvänta sig att se precis likadan ut som man gjorde innan man födde barn.”

Citatet kommer från Masoumeh Rezapours, verksamhetschef för kvinnosjukvården på Akademiska sjukhuset men vi har hört det hundra gånger förr.
Läs det igen – ”Man kan inte förvänta sig att se precis likadan ut som man gjorde innan man födde barn.”

Jag undrar alltid över det där.
Var är det vi kvinnor önskar att vi såg likadana ut efter en förlossning?
Brösten har jag möjligtvis hört, men det har ju mer med amning att göra än förlossning.
För är det inte så att det kvinnor önskar och uttrycker ett behov av är att kroppsfunktionerna ska fungera som innan? Snarare än att med en spegel se på sin läckert läkta ringmuskel?

Jag gissar att man inte kan förvänta sig att ens lungor ser likadana ut efter flera års rökning som de gjorde innan man rökte (om vi nu ska jämföra födande och rökning som stora påfrestningar på en kropp). Men det är knappast utseendet på lungorna som är problemet om man får en lungsjukdom utan funktionen.

Detta att använda retoriken att kvinnor inte kan förvänta sig att se likadana ut efter en förlossning syftar på fåfänga och är ett oerhört effektivt sätt att förminska och förringa det kroppsliga lidande många/somliga upplever efter en förlossning. Nyligen pratade jag med en kvinna som ibland, trots att flera år passerat efter hennes förlossningsskada fortfarande har svårt att hålla fisar och avföring.
Att upplysa om att en kropp som fött barn inte kommer att se likadan ut är oerhört märkligt men det går det att komma undan med det i Sverige 2017.
Att däremot säga ”Det kan hända att vi avfärdar kvinnor som söker hjälp för att de tycker det är ett problem att de inte kan hålla tätt efter en förlossning. Lite bruksskador får de allt räkna med!” skulle inte funka.
Alltså säger verksamhetschefen och många med henne att kvinnor inte kan räkna med att se likadana ut.
Och jag undrar stilla – är det bara jag eller går vi bakåt i utvecklingen just nu?

Annons

Hon hette Lara och blev 32 år

En nybliven fyrabarnsmamma dog för en dryg vecka sedan på centralsjukhuset i Kristianstad.
När hon födde sitt första tvillingpar var det med en planerad kejsarfödsel, och nu när hon väntade sitt andra tvillingpar ville hon ha en kejsarfödsel igen.
En vecka innan hon födde nekades hon detta och fick istället beskedet att hon skulle föda vaginalt. Mot sin vilja.

Den nyblivna fyrabarnsmamman hette Lara och hon blev 32 år.

Jag är inte medicinskt utbildad och även om jag hade varit det hade det troligen varit dumt att spekulera kring skuld och orsak utan alla fakta på hand.
Men klart är att det är en tragedi för alla inblandade, inte minst för familjen men såklart även för de som jobbade under hennes förlossning.

Oavsett varför det som inträffade hände, oavsett om någon begått fel som kunde förhindras så att fyra barn inte mist sin mamma så fastnar jag hela tiden vid en detalj.
hon nekades att föda på det sätt hon själv önskade.

Att föda ett barn oavsett utgångshål är ingen lätt sak. Att föda två barn torde vara svårare.
Och att då inte själv få välja vad ens kropp och själ vill, behöver och klarar av. Att inte få bli lyssnad på hur ens resurser räcker.. Det är ett sånt svek att jag inte vet vad jag ska vända mig.
Det gör så ont i mig att hon en vecka innan födseln fick ett besked som hon inte trodde på. HON ville föda sina barn på ett annat sätt men nekades det stödet.

Om det sättet hade räddat hennes liv eller inte vet i alla fall inte jag. Än.
Men när den informationen kommer så är det ändå bara information på ett papper.
På ett annat papper kommer det ändå alltid stå att en fyrbarnsmamma dog efter en födsel som var mot hennes vilja.