Förlossningspodden

Annons

Förlossningspodden är tillbaka!

YAY!

Kolla era prenumerationer i poddappen eller skriv upp datumet för den 5 APRIL ÄR FÖRLOSSNINGSPODDEN TILLBAKA!
Det första avsnittet är redan inspelat och idag på morgonen spelade jag in det andra.
Tvåbarnschocken kanske infinner sig vad det lider men än så länge har den mest bestått i att allt är roligare och enklare den här gången.

Men, om podden ska göras nu när jag bara jobbar helger och dessutom har en fem veckors bebis så kommer jag att ha extremt mycket mindre tid för det redaktionella jobbet och intervjuer kommer uteslutande att ske på helger.

Vill Du vara med i podden? Och har du möjlighet att infinna dig en lördag eller söndag kl 09 ute hos mig i Haninges skogar?
Maila mig isåfall på forlossningspodden@gmail.com
(Och bli inte ledsen om jag inte svarar. Jag försöker alltid men den senaste tiden har det varit svårt.)

Din berättelse måste (som vanligt) inte vara spektakulär, det är mitt jobb att hitta det spektakulära i tillsynes vanliga berättelser. Men skriv gärna en rad om vem du är och/eller vad du vill berätta.

Annons

Vilka ämnen vill ni höra mer av i podden?

Bebisen och poddstudion!
IMG_7360

Ni fina bloggläsare har ju redan fått nys på att podden snart drar igång.
Det första avsnittet är inspelat och det kommer att bli så himla bra.
Det är både ett specialavsnitt och ett helt vanligt avsnitt i ett!
(Inte så mycket för att jag är ett smart geni utan för att det är en väldigt efterfrågad gäst med både erfarenheter och kunskap…)

Men jag tänkte fråga er – Vilka gäster och ämnen saknar ni?
Själv skulle jag gärna få mail från eller förslag på gäster som passar följande beskrivningar;
– Icke svenskfödda gäster (det är en väldigt vit och stundtals väldigt medelklassig podd)
– Någon som velat föda (och fött) utan sin partner närvarande
– En gäst med någon typ av fysisk funktionsnedsättning.

Finns det något ni saknar eller bara vill höra mer av?

Annons

”Är ni med nu då töser?”

IMG_3232

Äntligen fick jag och Malin till vår intervju! (Om ni visste hur vi försökt!) Och det var ju tur för det blev ett både roligt, viktigt och spännande samtal.

Malin kom hela vägen från Vara och berättade om sina fem förlossningar.
Det blir en fint och ibland svårt samtal om tidig vattenavgång, månader på sjukhuset men också om fina förlossningar och om barnet som fick leva trots läkarens ord om att det troligen inte skulle gå vägen.

Vill Du donera bröstmjölk? Jag googlade lite mer efter att jag spelat in pratan till avsnittet och hittade sajten Bröstmjölk för livet. Där berättas mer utförligt om varför det är så viktigt att donera och framförallt hur man går tillväga.

 

 

Annons

Att sätta igång sig, komma av sig och hitta tillbaka

IMG_3027I kasslertrosor är vi alla lika. Och som jag uttrycker i dagens avsnitt, jag tycker att det finns något fint i det.

Sofia och jag satte oss i studion och pratade om att förbereda sig, att inte vilja sättas igång medicinskt men att lyckas sätta igång förlossningen själv med hjälp av skumpa och aprikosjuice (bland annat).

Och det blir ett stundtals roligt avsnitt om att tappa sin planerade strategi och liksom komma av sig men ändå lyckas hitta tillbaka. Och så, det som fascinerar mig så mycket, att vara öppen för förslag och stöttning, lita på barnmorskor men ändå känna var ens gränser går.

Det är svårt att förklara så lyssna istället!

(Och TACK Sofia för att jag fick lägga upp bilden!💛)

Annons

Föda tvillingar i sitt badrum

IMG_2256

När Anna 👆🏽(som här visar hur hon tog emot och höll sina två barn när hon stod över toaletten och födde) kom till studion och skulle berätta sin historia hade jag ett hum om vilken typ av berättelse det var. Alltså, i mail hade hon berättat och jag hade gjort mig någon form av bild som löd ungefär; Oplanerad hemfödsel med prematura tvillingar.

Ofta gör jag en liten skiss som jag sedan glömmer tillräckligt för att bara ha vaga idéer om vad för berättelse som ska berättas. Allt detta för att jag lärde mig någonstans efter tio avsnitt att det man själv berättar i ett mail inte alltid är det man fastnar vid i sin berättelse som någon sorts brännpunkt. Därför vill inte jag haka upp mig vid det för då går det där förlorat.

För när Anna började berätta sin berättelse fastnade varken hon eller jag vid platsen, dvs badrummet, eller att det var prematura tvillingar. Istället var det över hur lugnt och metodiskt hon agerade. Trots att hennes kropp var i fullt värkarbete. Och hur hon förnekade att värkarbetet var igång.
Somliga av oss blir ju rationella och lugna under stressade eller svåra situationer, men att även bli det när ens kropp föder två barn, det golvade mig.
Och ja, det hörs under avsnittet.
Anna visste eller snarare kände att andra barnet som fastnade  när det var på väg ut skulle vridas. Är inte det makalöst?
Ju längre jag håller på med det här desto mer inser jag att det finns lika få sanningar om hur kvinnor upplever sina förlossningar som det finns sanningar om hur människor upplever sina liv.

Upplevelser av hur det är att föda barn är lika olika som vi människor är olika.