Jag heter Emma Philipsson och jag är en feministisk, kristen småbarnsmamma, poddare och doula som svär lite för mycket och tycker att det är skittråkigt att vara gravid. I mars 2015 startade jag Förlossningspodden för att jag tyckte att det saknades ett samtal om födande och om oss som blir föräldrar. I varje podd pratar jag med en inbjuden gäst om ett tema kring födande. Podden spelas in i min jobbstuga (utanför vårt hopplösa hus som aldrig blir färdigrenoverat) i Haninges skogar. I det hopplösa huset bor jag tillsammans med min fru, vår son och vår hund. Nu är jag gravid igen och väntar vårt andra barn i februari. Välkommen till min blogg!

Annons

Hon hette Lara och blev 32 år

En nybliven fyrabarnsmamma dog för en dryg vecka sedan på centralsjukhuset i Kristianstad.
När hon födde sitt första tvillingpar var det med en planerad kejsarfödsel, och nu när hon väntade sitt andra tvillingpar ville hon ha en kejsarfödsel igen.
En vecka innan hon födde nekades hon detta och fick istället beskedet att hon skulle föda vaginalt. Mot sin vilja.

Den nyblivna fyrabarnsmamman hette Lara och hon blev 32 år.

Jag är inte medicinskt utbildad och även om jag hade varit det hade det troligen varit dumt att spekulera kring skuld och orsak utan alla fakta på hand.
Men klart är att det är en tragedi för alla inblandade, inte minst för familjen men såklart även för de som jobbade under hennes förlossning.

Oavsett varför det som inträffade hände, oavsett om någon begått fel som kunde förhindras så att fyra barn inte mist sin mamma så fastnar jag hela tiden vid en detalj.
hon nekades att föda på det sätt hon själv önskade.

Att föda ett barn oavsett utgångshål är ingen lätt sak. Att föda två barn torde vara svårare.
Och att då inte själv få välja vad ens kropp och själ vill, behöver och klarar av. Att inte få bli lyssnad på hur ens resurser räcker.. Det är ett sånt svek att jag inte vet vad jag ska vända mig.
Det gör så ont i mig att hon en vecka innan födseln fick ett besked som hon inte trodde på. HON ville föda sina barn på ett annat sätt men nekades det stödet.

Om det sättet hade räddat hennes liv eller inte vet i alla fall inte jag. Än.
Men när den informationen kommer så är det ändå bara information på ett papper.
På ett annat papper kommer det ändå alltid stå att en fyrbarnsmamma dog efter en födsel som var mot hennes vilja.

3 reaktioner på ”Hon hette Lara och blev 32 år

  1. Jag har inte hört om detta före nu. Helt förfärad blir jag av att läsa detta! Jag vill veta varför dem nekade henne kejsarsnitt!
    Finner inga ord. Att en kvinna dör av en förlossning 2017 bör inte ske är spontant min tanke.

  2. Jag förstår inte hur du tänker (eller någon som är engagerad i födelsevrålet). Sjukvården vilar på etiska principer där människovärde och behov ska styra prioriteringar i vården. Varför skulle förlossningsvården inte fungera på samma sätt som resten av vården? Det är oetiskt att inte ge vårdens resurser till den som behöver dem bäst. Det här handlar sannolikt om en felaktig medicinsk bedömning, lösningen är inte att det ska gå att beställa en operation. Det skulle innebära att vården ges efter efterfrågan och att den som skriker högst får bättre vård än den som behöver den mest.

    1. Det handlar inte om att ”beställa en operation”, men en bra, trygg och säker förlossningsvård förutsätter en kvinna som känner sig trygg och säker under förlossningen. Har man av någon anledning önskemål om att inte gå igenom en vaginal förlossning pga kanske en tidigare traumatisk förlossning man inte kunnat eller ens kan bearbeta tillräckligt, extrem förlossningsrädsla eller att man helt enkelt känner att situationen är för extrem och ens kropp inte kommer orka (t.ex. Vid en tvillingfödsel) så borde ju alternativet vara självklart att man beviljar ett kejsarsnitt. Vård handlar ju inte bara om att ge mest nödvändiga vård, vi har ju en vision om att man ska känna sig väl bemött och trygg i den vård man får. Och det gäller alla vård instanser. Men oavsett så handlar det aldrig om att man bara kan ”beställa en operation”, man får ha samtal med för det mesta barnmorska, enhet specialiserad på förlossningsrädsla och dyl. (Klara, Aurora osv.), ibland kurator eller psykolog och samt slutligen samtal med en läkare. I alla dessa samtal blir man väl informerad om risker vid kejsarsnitt och fördelar med vaginal förlossning, man får prata igenom sin rädsla eller oro och önskemål för att komma till botten med det och se om det är något man kan bearbeta. Slutligen tar en läkare beslutet och man kan få beviljat på humanitär indikation. Det sjuka är enligt mig och många andra att det är en annan person som ska sitta och bestämma om ens rädsla och ångest är tillräcklig – det är ju fullständigt omöjligt. Man kan inte bestämma hur någon annan känner. Dessutom varierar det enormt vart du bor i landet vad det gäller dina chanser att få ett kejsarsnitt beviljat, även från sjukhus och läkare. Så får det inte vara. Som sagt, man kan inte faktiskt avgöra hur ”tillräcklig” någons rädsla är, därför borde det vara inte alltför svårt att faktiskt få ett kejsarsnitt beviljat förutsatt att man verkligen blivit informerad och möjligen gått på samtal om det skulle kunna hjälpa. Vi måste ju kunna sikta högre än att alla bara ska få den mest nödvändiga vården. Smärtlindring vid förlossning är ju egentligen inte heller nödvöndig, men klart som tusan man ska kunna få det eftersom den möjligheten finns och lindrar mänskligt lidande. Självklart ska den som är mest akut behov vårdas först, men så är det redan – planerade kejsarsnitt skjuts upp om ett akut dyker upp. Men att tvinga någon att gå med rädsla och ångest större delen av graviditeten pga ovisshet angående om man får känna sig trygg vid sin förlossning (beslut tas oftast de allra sista veckorna av graviditeten) och sen dessutom kanske då bli nekad och plågas igenom en vaginal förlossning som även om den är komplikationnsfri då ofta upplevs som ett rent övergrepp och ger långvariga psykiska men, det är fysiken inte okej alltså.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Annons