Jag har ju inte själv varit så länge i ”bupträsket” som många andra. Jag hade en kort mycket dålig erfarenhet med min äldsta dotter när hon var i 15-årsåldern. Hon mådde dåligt men när vi pratat om det så här i efterhand så säger hon själv att det nog mer rörde sig om allmänt tonårstrots. Jag minns at vi gick skrattande från varenda en av sessionerna så de enbart gick ut på att de två socionomerna skulle lyckas hitta en tid i sina almanackor då båda kunde. Som väl var så blev det inte långvarigt.
Men det jag undrar egentligen är om ni föräldrar som haft era barn i slutenvård i Bups regi är nöjda. Och vad är det som ni är nöjda med samt vad är ni inte är nöjda med i de fall ni inte är nöjda? Jag är också nyfiken på hur ni som haft era barn på olika typer av behandlingshem täller er till de olika. Jag är som sagt rookie på detta men har redan en hel massa åsikter och skulle bli jätteglad att få höra era. Maila eller kommentera, vilket ni vill och var anonyma om ni vill det! Glad påsk
Nu är jag i och för sig ingen förälder men jag kanske kan komma med något vettigt ändå!
BUP kan vara krångligt, och behöva mycket påtryckning från olika håll. Jag tycker att dom många gånger riskerar liv när dom efter ett 30-min kort samtal beslutar att personen i fråga inte är sjuk nog för att bli inlagd.
Ang ditt förra inlägg om din andra dotter… jag håller med om att socionomerna på BUP i regel är urkassa. Jag vet inte vad det är för person som din dotter går hos men jag tror att det är jätteviktigt att hitta en riktig psykolog som arbetar med KBT.
Det kan vara svårt för din dotter att få förtroende för en psykolog, det är nog ganska vanligt, men byt tills ni hittar, det har ni rätt till.
Jag kommer ihåg att min nuvarande (underbara) psykolog inledde det första samtalet med orden:
”jag arbetar för dig. inte för din mamma eller din pappa, utan för dig. jag tänker inte berätta vad vi pratar om för någon annan om jag inte absolut måste (går igenom vad det är som är han måste berätta om, dvs självmordsplaner osv)men då varnar jag dig innan, detta är på dina villkor och det är du som bestämmer om vad vi ska prata om.”
JÄTTEVIKTIGT. Av egen erfarenhet så har samtal tillsammans med föräldrar aldrig funkat. Jag tror att din dotter måste känna att det är HON som har kontrollen över SIN behandling. Hon måste få ha sin privata samtalskontakt, som bara är hennes. Inte en ni kan ringa till när ni undrar om dotterns tankar, nej detta är mellan henne och psykologen. Som hon kan få förtroende för. Min psykolog har gett mig sitt mobilnummer så jag kan smsa när som helst. (Kanske är lite mycket att begära iofs).
Jag vet att han inte tänker prata med mina föräldrar om vad jag säger, därför kan jag arbeta med honom.
Sen en fråga, har hon gått igenom någon utredning? Hon är nog lite ung för att diagnoseras, men detta ska inte uteslutas. Titta upp borderline till exempel, om du inte har hört om det innan.
Jag vet inte hur det är där du bor, men BUP ska ju vara i anslutning till ett utredningshem, ett kortidsboende (kanske det ni kollade på?) Slottis. Om ni får chansen att få en plats där så GÖR DET. Det är mycket bättre än att vara på BUP-akuten. Och dom kommer att utreda din dotter ifall hon lider av någonting annat.
Glöm inte att ta hand om dig med, du är viktig för din dotter, försök att behålla ett så ”normalt” liv som möjligt, ge dig själv lov att vara ledsen och arg ibland (utan dottern närvarande), ge dig själv lov till att vara glad och gå ut med vänner.
Vet inte om detta hjälpte, men styrkekramar i alla fall!
Inser nu att jag inte svarade på dina frågor, ber om ursäkt för det 🙂
Tusen tack för mycket vettiga tankar och erfarenheter! Jag tror jag hade ett bra läkarsamtal i fredags där de verkade ta till sig det jag sa. Väldigt bra sagt att ”det är för dig och ingen annan psykologen jobbar”!
Hej och tack för svar, sent men det har varit en turbulent sommar. Den stora har nu efter flera korta inläggningar med olika läkare fått en superbra läkare och en psykolog som också verkar jättebra. Visst är hon ung men de försöker ändå diagnostisera henne, inte bara efter de olika kriterierna man ska uppfylla utan också genom samtal och de vill som sagt att det ska vara hon själv som tar kontakt och att jag backar! Det är tydligen inte ovanligt att mammor till 18-åringar är ganska på, av gammal vana liksom. När det gäller den lille och Bup där hon ff är kvar så har de en behandlingsavdelning som hon är på igen efter att varit utskriven två veckor i somras som slutade på akuten igen. Hon är nu efter snart 8 månader beviljad behandlingshem men där finns inga platser i nuläget så vi väntar bara på datum. Åter igen, stort tack för svar!