Jag heter Desirée. Kallas för Dez på nätet. Gift med min man Henrik och vi har 2 småbarn. Vår dotter är 3 år och vår son är 8 månader. Mycket av bloggen kommer handla om att försöka balansera vardagen med 2 barn istället för 1… Hur ska detta gå? Det blir nya utmaningar och nya rutiner.

Annons

Arg på mig själv!!!

Igår hände en olycka som INTE får hända. Jag var klumpig och såg väldigt dåligt. Jag var helt enkelt inte för uppmärksamm! Tänkte inte.

Jag skulle ge Anthony hans middag mat i köket. Råkade värma den lite för länge och ställde skålen på bordet. Vände mig om för att hämta sked. När jag vände mig tillbaka så hade Anthony lyckats nå skålen med sin hand och lagt handen i den heta maten. Anthony grät och skrek! Jag fick panik! Tog hushållspapper som fanns på bordet men tänkte; det hjälper ju fan inte! Satte på kallt vatten vid diskhon och drog ur han från stolen och satte höger handen i vattnet. Därefter sprang jag till toan med honom. Vi har ingen riktig kyl sprej hemma mot brännskador men jag visste att vi hade en kall gelé mot insektsbett och så hade jag en kyl kräm som ska användas till uppsvullna mamma ben. Smörde in båda dessa på honom direkt. Det var den bästa lösningen jag kunde komma på?! Tog upp han sen på axeln, gav honom hans napp och han blev genast lugnare… Puh, tänkte jag. Då funkade dessa krämer, än så länge. Allt gick så fort. Kanske på femton sekunder..?

Höger hand

Höger hand

Resten av kvällen var han väldigt mammig. Men han grät aldrig mer sen. Han till och med lekte lite med Alyssa. Och det är väl ett bra tecken? Henke skulle sen ut till Ica och posta ett paket. Och då bad jag han att köpa en korrekt kräm/sprej för brännskador på apoteket. Och så säger han; nä, behövs inte. Vadå behövs inte?! Är han helt dum i huvudet? Jag skiter i om Anthony inte gråter. Vi ska ha det! Så tydligen var jag tvungen att köpa det själv. Jag skällde ut han idag om hans elaka svar. Han sa bara; oj, såg inte hans hans igår? Alltså, hur kan han ta det med ro..? Jag är så arg och besviken på hans reaktion!

Ännu idag mår jag skit för det som hände. Jag vill bara döda mig själv men det kan jag inte eftersom mina barn behöver mig. Jag känner mig så jävla dum! Jag som ALLTID brukar vara noggrann men tydligen inte denna gången! FET ÅNGEST som dödar mig inuti. Jag vill inte vara en dålig mamma! Jag önskar jag kunde byta ut min hand mot hans! Varför varför satte jag skålen för nära hans stol??? Jag är så dum! ;-( :-(

Anthony mår bra idag annars, men ändå…

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Annons