Månadsarkiv: december 2016

Annons

Anthony sjuk i natt

Äntligen sover han

Äntligen sover han

Klockan är 19.44 och det har varit en jobbig dag för mig… Både jag och Alyssa är förkylda men jag mår bättre, har mest ont i halsen. Alyssa är också på bättringsväg. Hon har fortfarande lite rinn snuva kvar. Och det tråkiga är att Anthony fick feber kl 00.00 i natt + förkylning. Så jag har varit vaken sen dess. Lyckades iofs få 45 minuters sömn på eftermiddagen, det hjälpte lite. Jag ska lägga mig nu efter att jag skrivit detta. Anthony hade 38,4 grader kl 2 i natt. Sen låg han på 37,4 kl 13. Och nu kl 19 så hade han 36,8 så det går sakta neråt…

Eftersom Anthony är sjuk så har han varit extrem mammig. Han har helt enkelt suttit på mig som ett klister. Han har vägrat sova i sin säng. Han har vaknat så fort jag lagt ner honom. Han vill bara sova i min famn. Visst är det jätte mysigt men det blir jobbigt i längden samt att han vill att jag går och bär på honom. Så har ganska ont i min vänstra arm. Thank god att han och Alyssa somnade till sist idag på eftermiddagen! Det hjälpte mig lite. Stackars min älskling, hatar att se han lida så. Men jag måste ändå säga att han har druckit bra, fått i sig frukt och Alvedon.

Dessutom har han ändå varit pigg nog för att leka lite med sin syster och älskar nu att krypa överallt. Måste också nämna att han gjorde en rolig grej på mig idag. Vi låg i vår säng och jag hade T-shirt på mig. Och han kom fram till min arm och började ”bita” men istället så lyckades han blåsa så det blev ”prutt”  ljud. Och jag och henke brukar skoja med honom så på hans mage, hahahaha…

Mammas lilla roliga älskling. Älskar honom så!

Godnatt på er.

Annons

7 månader

Idag blir Anthony 7 månader!

Mycket har hänt… Han kan sitta upp. Han kan krypa bak och fram. Kräla sig upp och stå. Han är dessutom väldigt petig och måste ta på allt. Gärna dra ner saker och kasta på golvet, hihi… Han börjar få sina första tänder vid kindbenen, konstigt nog? Så han dreglar väldigt mycket pga det och biter på allt. Han äter väldigt bra men vällingen har han inte vant sig vid. Och nyligen så har han gett mig sovmorgon och vaknar mellan kl 6-7 istället. Detta innebär att mina rutiner kommer att ändras. Så vi får se hur nästa år blir? Alyssa är nämligen ledig från förskolan och börjar den 10 januari igen. Jag som dessutom tänkte börja gå på gymmet minst 1 gång i veckan. Nytt schema snart alltså!

Min son blir 7 månader idag.

Min son blir 7 månader idag.

Annons

Sovmorgon

För ungefär 1 vecka sedan så har Anthony inte väckt mig kl 3 eller 5 på morgonen längre. Utan han vaknar mellan kl 6-7. Jag känner skillnaden direkt att jag har fått sovmorgon och det är helt underbart! 😀 Dessutom kan han själv sitta upp sen den 30 november eller om det var 1 december..? Det är jätte roligt att se hans utveckling. Det händer mycket nu känns det som, runt 6 månader. Annars så kryper han baklänges sen en tid tillbaka. 😉 När det gäller hans mat så är han jätte duktig på att äta frukt, gröt och barnmat. Men vällingen gillar han inte! Vägrar dricka den. Vet inte riktigt vad jag ska göra? Jag får väl testa några gånger till och se sen om det blir någon skillnad. Min dotter hade aldrig problem med välling, hon älskade det. Damn, vad barnen är olika…

Annons

Varför tänker jag så?

Efter att vår son Anthony kom så tyckte henke att vi borde skaffa ett till barn. Hans starka skäl till detta var att jag inte behövde gå tillbaka till jobbet om jag blir gravid nu + att jag får nya föräldrardagar sa han skämtsamt. Jag tänkte att han är helt dum i huvudet! 😕 Jag har haft en svår förlossning och en bra förlossning samt att vi har fått ett barn av varje kön och de båda är friska. Jag tackar gud för detta! Har verkligen inte lust att utsätta min kropp för ännu en graviditet och känna denna enorma stora smärtan igen när man föder. Plus all tid på efter läkningen mellan benen. Den är också jobbig.

Men ändå lyckats jag få upp tankar i min hjärna: Jag vill ha en dotter till… Ska hon heta si eller så…Hur dum är jag, egentligen?! :roll: Pratade om detta med min kusin och en annan kompis. Båda säger samma sak. Att man glömmer smärtan snabbt så fort det finaste har kommit till världen. Jag håller med till viss del. Men smärtan kommer man nog aldrig glömma eller ..? 😕

 

Annons

Hönsmamma

Jag läste den senaste mamma tidningen i förrgår, nummer 13. I en artikel där så skrev mamman Lisa Eriksson att hon alltid passar upp sina barn. Short story: Hennes son hade klättrat upp för ett träd, han ramla ner och hon fångade honom i sin famn. Hade hon inte funnits där så kunde det ha gått riktigt illa. MEN hon hade koll! Sedan så säger människorna i närheten, ”Vilken tur att du stod där”. Hon hade inte tur, hon vaktade sin son. Så ingen olycka skulle ske. Jag förstår henne till 100%. Jag är EXAKT likadan. Jag har lärt mig min läxa! Och jag ska berätta hur…

Det var när vi firade Alyssa 1 år på Gran Canaria. Vi hade ätit frukost runt kl: 08.00 och sen bara badat och solat runt poolen tills ca kl: 11. Sedan var det dags för vila/sova i vårt hotellrum. Alyssa kunde inte somna direkt utan hon hoppade i vår dubbelsäng och jag stod på vänstersida av sängen där vi hade en garderob och henke satt på högersida av sängen. Plötsligt säger henke, ”akta så Alyssa inte ramlar ner, hon hoppar mot din sida”.  Jag sa, ”äsch, jag hinner fånga henne även om jag håller på med garderoben”. På typ 2 sekunder så hade hon ramlat ner med ansiktet neråt och jag tog upp henne direkt efter när hon hade landat på det hårda kakel golvet utan matta. Jag var alltså 3 sekunder försenad! Nu grät hon rejält och skrek. Jag bara kramade om henne så hårt jag kunde och pussade, blåste på pannan och sa att allt är okej nu. Men för mig var det INTE okej. Jag fick en så STOR ÅNGEST! Det högg till direkt i hjärtat! 😯 Man såg nu att hon höll på att få en bula på pannan. Jag gick bort till badrummet och baddade pannan med lite kallt vatten. Sen så har jag för mig att henke tog henne och la henne i resesängen. Efter 10 minuter så somnade hon. Jag blev helt skräckslagen och sa att vi borde kontakta en läkare. Vi hade sett att det fanns en svensk läkare inte så långt bort ifrån hotellet. Henke tyckte vi kunde vänta och se hur hon mådde efter hon hade sovit klart. Och så somnade han. Jag kunde inte sova en blund! Massa tankar kom upp. Tänk om hon inte kan se… Tänk om hon har skadat sin hjärna… Tänk om… Jag mådde så himla dåligt! Jag grät några tårar i tysthet och ångrade mig djupt att jag inte hade koll på henne. 😥  Från denna stund lovade jag mig själv att aldrig göra om detta! Som tur var så mådde hon bra efter fast med en bula på pannan. Jag skämdes så oerhört mycket hela den dagen. Och jag har ALDRIG gjort om detta igen.

Så ja, jag erkänner… Jag är en hönsmamma eller en höns ängel. Hellre det än att en otrevlig olycka sker på din/min vakt. Den ångesten kommer äta dig till döds. Det kan du räkna med.