Vi började semestern med att ta bilen ifrån Göteborg den 13 Juli till Eskilstuna för att hälsa på 3 st av mina fastrar och kusiner som bor där. Min pappa är nämligen född och uppväxt där. Vi spenderade 4 dagar i Eskilstuna. Det var jättekul att få träffa lite släktingar men samtidigt kunde man inte helt slappna av då man måste passa upp Anton hela tiden. Men Anton var jätte duktig! 🙂 Vi tog en dag i taget och försökte INTE stressa. En dag såg ut ungefär såhär: frukost buffé kl 8 på hotellet sedan duscha/byta kläder, gå en snabbis till affären och amma. Vid kl 14 var det dags att åka iväg på besök hos en faster där vi blev bjuden på middag och efterrätt. Sedan hemgång runt kl 19. Och det funkade bra. För då hade man tid att slappna av på hotellrummet. Det enda tråkiga var att de 2 första dagarna så hade Alyssa svårt att anpassa sig att sova på hotellrummet. Hon grät och ville åka hem, tyckte tydligen inte att det var roligt alls att sova där men det gick över som tur var. Inte alls kul att se Alyssa bli ledsen över det 🙁 Man får ont i mamma hjärtat.

Men om jag fick välja så hade jag velat stanna hemma med vår då 1 månad gammal son. Men min man vill åka upp varje sommar till sina föräldrar (vi brukar göra det) som bor i en liten stad som heter Kramfors som ligger 10 mil utanför Sundsvall. Visst gör jag det för min man men jag tycker ändå att Anton är för ung. Har inte ens hunnit skaffa bra rutiner här hemma och så ska vi iväg först till Eskilstuna (min man föreslog detta) och sen vidare till Kramfors. Jag blev väldigt nervös bara av tanken i början! När det gällde vår dotter så åkte vi iväg först på en långresa när hon var 7 månader, delvis beror detta på att jag hade en svår förlossning med henne. Men man hann lära känna sitt barn ordentligt och skaffa bra rutiner. Dessutom ingen stress alls att åka iväg någonstans då min dotter är född i september. När det är sommar så känns det som man MÅSTE bara göra något när solen är framme! På det sättet känns det väldigt stressigt! Henrik tyckte jag var deprimerad bara för att jag var inne (hemma) med Anton en hel vecka efter vi hade kommit hem ifrån BB. Vadå..? Får jag inte mysa i fred med vår son och bara ta det lugnt efter förlossningen?! Dessutom var jag sydd mellan benen och de stygnen hade inte läkt. Jag har inte direkt lust att springa ut bara för solen skiner. Blev så irriterad på honom!!! Jag vill ha lugn och ro! Jag vet väl själv när jag är deprimerad!!! 👿

Anyway, vägen från Eskilstuna till Kramfors gick väldigt bra sen. Anton älskar att sova i bilen. Han sov 3 timmar som längst. Så det var skönt! Vi tog bara 3 st stopp på vägen dit. Första stoppet vid Tunnebro. Käkade lunch där och sen vidare till Gävle där vi tog en kort paus hos henkes morbror. De skulle också följa med oss upp dit. Sedan stannade vi vid köpcentret Birsta, sundsvall. Sen kom vi äntligen fram till vår destination Kramfors på eftermiddagen. Alyssa hade klagat/gråtit 1 timma innan att hon var less på att åka bil.

Men om jag ska sammanfatta allt kort så gick resan upp med bil bättre än jag trodde. Är glad att mina barn var så duktiga 😀 De kommer alltid i första hand för mig. Älskar de så otroligt mycket!