Jag är en färgsprakande, glad, högljudd envis kvinna som alltid har något galet upptåg på gång. Jag lever med min man som arbetar som egenföretagare och tillsammans har vi två härliga barn som är sju och nio år. Jag lever även med ulcerös kolit som är en del av vår familjs vardag. Min viktigaste uppgift i livet är att vara en bra förälder till våra barn. Jag har en stor passion för skönhet, mode och politik. Här välkomnar jag er att följa mitt liv som shoppinggalen, översocial, kärleksfull vän, fru och mamma. For translation please scroll down to the end of the page and select the language of your choice.

Annons

Att vara kriminell var min identitet, Ramon Sefedini.

Förändring, kan alla göra en förändring av sin livssituation?

Mitt namn är Ramon Sefedini och jag tror att alla människor kan förändra sin livssituation. En del människor behöver mycket stöd och en stor mängd kärlek, andra lyckas göra det på egen hand med en jävla massa envishet. Jag tillhör de sistnämnda.

Jag har varit yrkeskriminell och avtjänat fängelsestraff. Idag lever jag svenssonlivet med jobb, villa, volvo och vovve.

Jag är uppväxt i Stockholms södra förort Norsborg i utanförskap, mina föräldrar skiljde sig när jag var sju år och jag sökte bekräftelse. Jag fann bekräftelsen och tillhörigheten jag saknat hemma genom att utföra brottsliga handlingar i form av snatteri och stölder. Brotten eskalerar med tiden och blir allt grövre, det gick från utpressning till narkotikahandel och att vara kriminell blev min identitet.

Jag tillhörde ett samhälle i samhället, där utanförskap blir en gemenskap. Vi som hittade vår gemenskap i vårt utanförskap hade vår egna kultur och vår egna moral som skilde sig från hur det såg ut i samhället i stort. Jag såg ner på folk som jobbade, de var idioter. De förebilder jag hade under min uppväxt fanns i ”orten” och där finns de kvar än idag, det var kriminella förebilder. Helt fel förebilder för en ung kille med andra ord. Ordet respekt har i denna värld en helt annan innebörd, respekt bygger på ditt våldskapital. Jag fick snabbt lära mig att om folk är rädda för dig så har dem respekt för dig och jag sökte respekt från min omgivning.

År 2004 blev jag dömd till 8 års fängelse i ett uppmärksammat mål där infiltrationsverksamheten inom polisen kom upp till ytan, i det så kallade kommissarie målet eller Infiltratör målet, som bland annat legat till grund för Johan Falk filmerna.

Det var under min häktestid jag påbörjade min förändring, jag satt häktad 18 månader varav 11 med restriktioner.  Häktestiden blir en viktig vändpunkt, inte beroende på att jag får vård eller hjälp utan för att det ger mig en distans och tid till bearbetning av mina livserfarenheter. Vid tidpunkten som jag blev häktad var min dotter ett och ett halvt år och mitt straff orsakade inte bara fängelsetid för mig utan också för mina nära och kära, de var och förblir oskyldiga offer för mina handlingar.

Förr i tiden så skyllde jag alltid på någon annan, det var alltid någon annans fel antingen polisen eller någon golare (tjallare). Jag vet dock idag att jag själv är ansvarig för konsekvenserna av mina handlingar.

Förändring tar olika lång tid och är en process, jobbet får man göra själv, förhoppningsvis med olika redskap till hjälp. Samhället måste bli bättre på att satsa på ungdomen i ett tidigt skede och inte vänta till skadan redan är skedd.

Alla människor kan förändras bara någon tror på dem.

Jag hade förmågan till förändring och är idag utbildad behandlingspedagog, MI-utbildad (motiverande samtal), utbildad i beroendelära och har arbetat inom SIS (Statens Institutionsstyrelse) Jag är även grundare av KNAS där jag föreläser om min life story. Min nuvarande arbetsplats är inom Växjö kommun som behandlingspedagog.

Du hittar knas.nu HÄR! och HÄR! hittar du till KNAS facebooksida.

IMG_3716

På återseende / Ramon Sefedini.

Annons

Ramon Sefedini, från yrkeskriminell till inspiratör.

Jag har den senaste tiden funderat mycket på människors förmåga att förändras, att till exempel bryta en kriminell eller destruktiv livsstil.

Det innebär i mina ögon så mycket mer än att bara vilja göra förändringen, man måste bestämma sig och hålla fast vid sitt beslut. Det krävs vilja att göra stora uppoffringar och utmanande förändringar utan att ge vika. Bryta med vännerna och ofta komma ifrån den ort man kallar hemma och även hela ens kontaktnät, det man ofta upplever som sin trygghet.

Jag undrar hur de tre män som utsatte mig och mina vänner för en oprovocerad misshandel hamnat i en sådan destruktiv vardag och om de någonsin kommer att bryta sin kriminella livsstil, det finns inga ursäkter för deras beteende men jag är övertygad om att det finns förklaringar och det ger mig hopp.

Ett kort samtal med en man vid namn Ramon Sefedini räckte för att jag skulle få tillbaka lite av min tilltro till mina medmänniskor och till viljan och förmågan att förändras. När han stängde min ytterdörr efter sig så kände jag återigen hopp. Jag har lärt känna Ramon som en hårt arbetande småbarnsförälder med hela ”Svenssonpaketet”. Vad jag inte visste från början var att han även lyckats lämna ett liv som yrkeskriminell bakom sig.

År 2004 dömdes Ramon till åtta års fängelse för grovt narkotikabrott i ett mål känt som ” Infiltratör målet eller kommissarie målet” ett uppmärksammat mål där infiltrationsverksamheten inom polisen kom upp till ytan, och som även legat till grund för bland annat Johan Falk filmerna. När Ramon häktades hade han hittat sitt livs kärlek och de hade tillsammans en dotter på ett och ett halvt år.

Ramons berättelse är berörande och inspirerande och jag har den stora äran att ha honom som gästbloggare, jag hoppas att hans ord ger er lika mycket som de gett mig.

Ni kan ta del av Ramons berättelse här på bloggen imorgon, en liten cliffhanger där men det får ni leva med.

På återseende / Claudia

Annons

6 månader har gått sedan vi tvingades ta farväl av dig.

6 månader har gått sedan vi tvingades ta farväl av dig.

IMG_8970

Jag var övertygad om att Sara så småningom skulle ha förmågan till förändring, förmågan att bryta sitt destruktiva levnadssätt, jag var övertygad om att hon skulle uppfylla sin dröm att själv kunna arbeta med ungdomar som hittat en tillhörighet i utanförskapet precis som hon, att hon skulle kunna stötta, inspirera och vägleda ungdomar i riskzonen en dag.

Sara hade både viljan och beslutsamheten att lyckas, hon hade bestämt sig och hade jobbat hårt med sig själv. Hon kom ifrån Alvesta med hjälp av samhället, hon fick stöd, inspiration och vägledning på behandlingshemmet där hon placerats och hade gjort upp en plan för hur hon skulle bygga upp sin framtiden med bostad, skola och så småningom jobb.

För Sara betydde Alvesta droger och en destruktiv vardag i stort, hon visste att hon inte skulle klara av att göra denna förändring på hemmaplan utan att en flytt hem till Alvesta snabbt skulle innebära en vardag i utanförskap och  missbruk igen.

Sara gav oss facit i hand och samhället svek henne, Sara gav upp så fort hon kom hem och det slutade med att jag satt med min vän i famnen, kall och livlös.

En tjänsteman med otillräckliga kundskaper om samsjuklighet var allt som krävdes för att Saras placering på ett behandlingshem skulle avslutas abrupt och utan någon som helst planering för en fungerande hemgång. En placering som för henne innebar en livlina togs oansvarigt och ogenomtänkt ifrån henne, hon gav upp och föll snabbt tillbaka i ett destruktivt beteende.

Sex månader har gått sedan vi tingades ta farväl av dig och mycket har hänt.

Jag undrar vad du hade sagt om hur jag ser på människans förmåga till förändring idag Sara?

IMG_8972

Shine bright like a diamond!

På återseende / Claudia

Annons

Perfection is a myth!

Jag tycker att jag ganska ofta pratar med människor om vilka orimliga krav vi ställer på oss själva och vår omgivning.

Vi kräver perfektion av oss själva, vi ska ha den perfekta familjen, karriären,huset, inredningen, bilen, kläderna, den perfekta vardagen med andra ord.

Sanningen är att detta är bilden många förmedlar på sociala medier av sitt vardagsliv och detta bidrar till att vi ställer helt orimliga krav på oss själva. Vi lever med extrem stress och press idag, varför? För att vi jämför oss med de ofta noggrant utsållade retuscherade guldkornen av våra bekantas vardag som stolt visas upp på sociala medier.

Ingen av oss har det perfekta livet! Ställ inte dessa krav på er själva eller er omgivning. Kräv inte perfektion av dig själv, barnen, maken, vännerna eller kollegorna för då tror jag det finns en stor risk att luftslottet briserar.

Jag har bloggat om detta ämne tidigare du hittar det inlägget HÄR!

”Be content with what you have,
rejoice in the way thing are.
When you realize there is
nothing lacking, the whole
world belongs to you.” Lao Tzu

Bildresultat för perfection is a myth

På återseende / Claudia

 

Annons
annons