Alla inlägg av claudiacrowleysorensson

Om claudiacrowleysorensson

Jag är en färgsprakande, glad, högljudd envis kvinna som alltid har något galet upptåg pågång. Jag lever tillsammans med min man som arbetar som egenföretagare och tillsammans har vi två härliga barn som är sju och och nio år. Jag lever även med ulcerös colit som är en del av vår familjs vardag. Min sjukdom definerar inte mig men den är en del av mig. Min viktigaste uppgift i livet är att vara en bra förälder till våra härliga barn. Jag har en stor passion för skönhet och mode. Här välkomnar jag er att följa mitt liv som shopping galen, översocial, kärleksfull vän, fru och mamma. Ni kan även följa mig på Instagram:claudiacrowleysorensson

#PrayforBarcelona

 Vi blir alla drabbade och berörda av det besinningslösa våld som vi ser runt om i världen.

Mina tankar finns hos de som drabbats, deras familjer och hos alla våra barn och unga som tvingas växa upp i värld där terrorism blivit ett allt för vanligt inslag i vardagen.

Vi står starka, enade och vi fortsätter bekämpa hat med kärlek.

Remember this-

They cannot kill strength.

They cannot kill determination.

They cannot kill love.

 #prayforBarcelona

IMG_3121

På återseende / Claudia

Det tabubelagda ämnet självmord…

Självmord är för många ett tabubelagt ämne, ett ämne som det är svårt att prata om. När man pratar om personen man mist och sörjer glider samtalen ofta in på hur personen dog och hurvida personen valt en lätt utväg eller inte istället.

Idag skulle min kusin fyllt 38 år, men den 18 november 2012 gick han bort via självmord. Idag har det varit en tung dag och tankarna har idag funnits hos Scott.

Kanske just på grund av vad samtalen ofta glider in på har jag idag hållit mina tankar och känslor för mig själv. Jag kände inte för att diskutera hur och varför han dog och om det var själviskt, oansvarigt, förståligt eller inte. Det var inte det samtalet jag ville ha idag.

En tjej vid namn Sara Niska har skrivit en text om sina erfarenheter kring synen på självmord, denna text vill jag dela med mig av till dig.

Några saker som jag är trött på att höra, som jag hört alldeles för många gånger sedan Alexander dog är: ”Hur kan man överge sitt barn så?”, ”Älskade han inte sitt barn?” och ”Vad oansvarigt som förälder”. Jag vet att dessa ord uttrycks p.g.a. oförståelse och okunskap och jag hoppas därför att jag, efter det jag skriver nu, aldrig behöver höra dessa ord igen.

Har du nån gång själv stått där och stirrat ner i avgrunden utan möjlighet att backa ett steg?
Har du, som lidit av självmordstankar, ändrat dina tankar från ”om jag inte… så skulle jag” till ”jag skadar bara andra, de får det bättre utan mig”?
Har du gått till sängs på kvällen månad efter månad, år efter år, och önskat att du inte skulle vakna upp igen?
Har du känt en hopplöshet som aldrig släpper taget om dig, vad du än gör och hur du än gör det?
Har mörkret någonsin omslutit dig så väl att du inte sett en strimma av ljus någonstans?

Om inte så är jag glad för din skull och riktar denna text till dig.

Till att börja med tycker jag att vi pratar om hur vi talar om en person som dött i självmord, man hör ofta att han/hon valde att ta sitt liv. Men är det verkligen ett val, är det så enkelt att du bara kan välja mellan att må bra igen eller att begå självmord? Nej, så är det inte, för hade det valet existerat skulle ingen ta sitt liv. En människa som tar sitt liv gör det för att man där och då inte kan se någon annan lösning på sina problem och ofta har den känt så under en längre tid. Suicid är inte ett val och genom att säga att en person har valt att avsluta sitt liv skadar du indirekt de efterlevande.

Ett annat vanligt missförstånd är att den som tar sitt liv inte tänker på dem den lämnar efter sig, så är det inte heller. De anhöriga är ofta under en lång tid anledningen till att en suicidal person kämpar sig igenom en dag till. Man vill inte orsaka lidande hos sina nära och kära, men i slutet av den suicidala processen förändras även dessa tankar till att man tror att man bara är en börda och att allt blir bättre om man försvinner. Ofta tänker man på sina anhöriga in i det sista, men i vissa fall är man så uppslukad av mörkret att man faktiskt inte ens orkar göra det.

”Det är fegt att ta sitt liv”, det finns, rent krasst, ingenting fegt i att starta krig mot överlevnadsinstinkten och det du anser vara fegt ser en annan människa som enda lösningen för sina problem. ”Den som pratar om att ta sitt liv kommer inte att göra det”, dessa ord känner du säkert igen och kanske har du uttryckt dem själv. Det är ingenting annat än en farlig myt. Självmordstankar ska alltid tas på allvar. Det finns alltid en risk att en person som har gjort ett självmordsförsök kommer att göra det igen.

Jag och Alexander pratade mycket om självmord under hans sista månader i livet. Vi hade en väldigt rak och öppen kommunikation, det fanns ingenting vi inte kunde prata om. Han uttryckte ofta en oro om att han inte skulle vara en bra pappa, på grund av sitt mående, sina demoner som han kämpat emot under hela sitt liv, som han sökte men inte fick hjälp med från psykiatrin.

Den stolthet han offentligt visade upp när han fick höra att Jack var lik honom byttes hemma ut till en stark förtvivlan, för Alexander, som han uttryckte det, var livrädd att Jack skulle ärva hans psyke. Han älskade vår son mer än allt på denna jord, men som de flesta föräldrar gör så gjorde även Alexander det han trodde var bäst för sitt barn. Alexander övergav aldrig Jack, han trodde att han gav honom ett bättre liv.

”Jag gjorde mitt bästa, låt han inte bli som mig”.
Dessa ord var Alexanders sista.

/ Sara Niska

I Sverige är det ca 1100 människor som årligen begår självmord. Det är ungefär tre självmord om dagen och psykisk ohälsa ökar lavinartat.

Det är hög tid att bryta tystnaden kring det tabubelagda ämnet psykisk ohälsa.

En ökad förståelse reducerar fördomarna, suddar ut skammen och bidrar till en ökad acceptans vilket gör att människor kan våga prata om sina erfarenheter och känslor.

Besök Aldrigensam.com som gör precis detta eller besök deras Facebooksida HÄR! Aldrigensam har som  mål  att psykisk ohälsa ska bli socialt accepterat och därmed leda till att fler människor vågar söka och få vård. Liv ska räddas, sjukdomar ska normaliseras och all skam och tabu ska suddas ut, för evigt.

Relaterad bild

På återseende / Claudia

Kors i taket

Idag kallade återigen vardagen med allt var det innebär. För min del innebär det bland annat att få iväg två stycken barn och en man vid 07.00 och infinna mig på jobbet 07.30, helst påklädd och någorlunda vaken. Efter ett par års övning går det fortfarande sisådär med de där ihärdiga morgonrutinerna.

I morse när det var dags att bege sig till jobbet hade jag utan problem fått iväg hela familjen och kors i taket så kände jag mig trots en ihärdig förkylning laddad med energi, konstigt vore väl annat efter den otroliga vistelsen i Ystad med min man.

Igår när vi lämnade hotellet hann vi även med en liten tur på Österlen.

 Det blev bland annat ett stopp på Kåsehuvud ovanför hamnen i det gamla fiskeläget Kåseberga där Sveriges största bevarade skeppssättning, Ales stenar ligger.

Väl värt omvägen hem, hit ska vi ta oss igen men nästa gång får minsann barnen göra oss sällskap, de hade älskat detta.
IMG_6991
(Denna helgen körde jag al natural, är man på spa weekend så känns smink lite överflödigt, det finns en liten risk att du bländas av min röda förkylningsnäsa.)IMG_6992 IMG_7002 IMG_7004 IMG_7005

IMG_7009

Även en promenad på en av Sveriges vackraste stränder, Sandhammaren hanns med..

IMG_7007

Borta bra men hemma bäst, igår kväll njöt vi av att ligga i soffan och slöa hela familjen.

Bildresultat för family quotes

På återseende / Claudia

Intensive

Idag är det sex år sedan vi stod framme vid altaret och blev herr och fru.

32

Vår fantastiska präst Elisabeth gav oss ett råd framme vid altaret, sluta aldrig att skratta tillsammans.

34

Det rådet har vi burit med oss och ibland har vi faktiskt behövts påminnas om att ta oss tid för att skratta tillsammans.

Vi två blir arga, ledsna, ja till och med besvikna på varandra men vi har också väldigt roligt tillsammans. Jag vet att vilka vändningar livet än tar så kommer Daniel stå vid min sida.

46

I 16år har vi älskat och irriterat varandra intensiv, det är en ganska bra beskrivning på vårt äktenskap och kärlek…. intensivt.

IMG_6954

22

Where ever you go I will follow always.

20

I Love us

På återseende / Fru Crowley Sörensson