Månadsarkiv: januari 2017

Annons

Ohana means family, family means nobody gets left behind or forgotten

I söndags kväll landade jag tryggt hemma i Sverige igen efter en händelserik vecka hemma på Irland. Jag är lyckligt lottad som har två ställen jag kan kalla för hem, både fyllda med kärlek ifrån familj och vänner.

Här kommer en bildbomb från min vecka!

IMG_1005 IMG_1006

Min favoritdrink ”Porn Star Martini” gjorde den dryga väntan på flyget lite mer uthärdlig, tyvärr är det något av en utmaning att hitta ett ställe i Växjö som serverar den.

Love and family knows no borders.

IMG_1018 IMG_1020 IMG_1021 IMG_1046 IMG_1040 IMG_1035 IMG_1029 IMG_1042 IMG_1052 IMG_1054 IMG_1056 IMG_1059

Jag, Sarah och min morbror Francis begav oss på utflykt till Guagan Barra. En helig plats med en hissnande natur, kyrkan som finns här sägs vara Irlands minsta kyrka.

IMG_1300 IMG_1237IMG_1067

IMG_1196

Efter ett besök i den minimala Kyrkan begav vi oss ut på vandringsleden som bjöd på en storslagen naturupplevelse.

IMG_1318 IMG_1295 IMG_1297 IMG_1296 IMG_1298 IMG_1292IMG_1250   IMG_1232 IMG_1235 IMG_1245 IMG_1273

Bildresultat för your not alone just call me and i'll be there by your side

På återseende / Claudia

Annons

Jessicas berättelse del 2

Under en långpromenad sommaren 2013 berättar Felicia för sin mamma och hennes sambo Magnus att hon är transsexuell. Detta kommer inte som någon större överraskning för någon av dem.

Familjen sluter samman och väljer att stötta varandra, de respekterar Felicias känslomässiga resa och försöker att hjälpa henne så gott det går.

Det finns en person utanför familjen som blir ett väldigt stort stöd och hjälp, Felicia känner ett stort förtroende och känner att hon ses för vem hon är inte vilket kön hon tillhör. Denna personen är själv transsexuell  och väljer att dela med sig av sina erfarenheter. När Jessika pratar om denna kvinna utstrålar hon tacksamhet, värme och kärlek.  Hela familjen hittar tillslut ett sammanhang där de känner sig som hemma.

Felicia åker iväg på transläger i Stockholm under nyår 2013-2014,  eftersom det funnits en etablerad kontakt med både barn och ungdomshabiliteringen samt Barn och ungdomspsykiatrin sedan tidigare är det dit de vänder sig för att få hjälp med remiss till Lund på könsidentitetsteamet.

6 månader senare i oktober får de komma till Lund och påbörja utredning med psykologer, läkare, kuratorer, logoped, endokrinläkare.

Jessica och hennes familj har ännu en gång fått ta sig igenom en extremt utmanande situation, det är en känslomässig resa som var och en i familjen fått gå igenom men de har hela tiden försökt prata öppet om sina känslor och tankar. De har tagit emot stöd och råd utifrån och letat information.

Efter en tid bestämmer sig Felicia för att byta namn till Taichi och identifiera sig som pojke.

Jessika känner inte att hon förlorar någon dotter, hon känner numera att hon inte har ett vilset barn. Jessica har äntligen ett  barn som hittat sig själv. Taichi möter fortfarande utmaningar i sin vardag och hon har en lång resa framför sig men på något sätt har familjen hittat en vardag som fungerar någorlunda för dem. De tar en dag i taget.

På fyra år har Jessika fått bekanta sig med en helt ny värld och har både intresserat sig och engagerat sig i HBTQ värden. Den femtonde februari i år startar hon tillsammans med sensus upp en samtalsgrupp för föräldrar till HBTQ barn.  Hon har funnit oväntat mycket stöd i sina nya vänner som hon fått längst resans gång och känner sig idag stärkt och stolt över sin son.

IMG_1304

På återseende / Claudia

Annons

Jessicas berättelse del 1

Den 17 mars 1998 är Jessika 21 år gammal och gravid i vecka 27. Hon befinner sig hos sina föräldrar då hon inte mått riktigt bra under dagen, Jessika går på kvällen och lägger sig relativt lugn då hon tycker att det känns bättre.

Hon minns när hon kände av de första värkarna, jag vaknade på natten hos mina föräldrar av kraftiga sammandragningar och visste på en gång att det var alldeles för tidigt berättar hon. Jessica var 21 år, ensamstående och hade hela tiden vetat att detta var början på ett nytt skedde i livet och att det skulle vara som det är för oss alla en utmanande uppgift att bli förälder. Jessica hade dock ingen aning om hur stora utmaningar som väntade henne.

Jessica blev mamma till en underbar liten Felicia. Hon vägde 1022g och var 37.5cm lång. Deras lilla familj bestod nu av två starka tjejer som inte skulle ge upp i första taget. De tillbringade tre månader på sjukhuset, det dröjde fram till den 29:e april innan Felicia kunde slippa kuvösen och istället komma ut på värmebädd. Felicia var två månader gammal innan hon fick tillbringa en natt tillsammans med sin mamma på ett sjukhusrum.Den 10 juni blev de äntligen utskrivna ifrån sjukhuset, dagen efter Felicia var beräknad att göra entre till världen.

16196192_1353496081379440_819401093_o

16244844_1353496088046106_1934573586_o

16244834_1353496078046107_519894671_o

Felicias första kläder.

16244571_1353496091379439_1834662423_o

Mormor hade stickat en liten kofta när Jessica väntade Felicia, hon kunde ha den först när hon var tre månader.

16196865_1353496108046104_2035617395_o

Jessika minns ännu idag namnen på all personal på avdelning 10. De blev som familjemedlemmar under de långa månaderna vi vistades på avdelningen, jag tillbringade en av de mest utmanande tiderna i livet tillsammans med personalen berättar Jessica. En i personalen har de än idag kontakt med.

Under de följande åren väntade en hel del utmaningar på barnhabiliteringen, Felicia har en cp-skada i båda benen, hon har även under senare år fått en autismspekrumdiagnos.

Trots en tuff start på livet som innebar många utmaningar i vardagen så gick livet vidare. Deras vardag kanske skiljde sig en del ifrån andra familjers men tillsammans fick de det att fungera.

Felicia har alltid varit en riktig tomboy i omgivningens ögon, men när Felicia var 14 år började Jessika fundera på om det kanske låg något mer bakom.

Jessika har vid detta laget hunnit träffa mannen i sitt liv Magnus, som blir ett stort stöd i det som komma skall.

När Felicia är 15 år berättar hon nämligen för dem att hon är är transsexuell.

Detta är början på en ny resa för deras lilla familj..

Fortsättning följer.

På återseende Claudia

Annons
Annons

Things went from bad to worse.

Trots att jag spenderade hela gårdagen strandsatt på Kastrup hade jag fortfarande en gnutta hopp om att allt skulle ordna sig i slutändan, tvi fick jag.

IMG_0984

När de ändrade avgångstiden för det flyg jag hade bokats om till för tredje gången insåg jag att det inte fanns någon som helt möjlighet att jag skulle hinna med det sista flyget från London till min slutdestination och sökte tröst i ett glas vin.

IMG_0988

När jag stod och väntade på att gå ombord planet vid 18.20 ändrade de tiden en fjärde gång, ny avgångstid 21.50 för att tio minuter senare släppa ombord oss alla för avgång fortast möjligt. När kaptenen ropar ut i högtalen att vi nu förmodligen skulle sitta ombord på planet och vänta på att lyfta i två timmar blev det total upprorstillstånd på flyget. Vi blev dock bara sittandes i 40 minuter.

Istället för att landa i London 13.45 landad jag vid 20.20 lokal tid, hela gårdagen var för min del fullständig  kaotisk och min inre stress var galet hög.

Det var självklart inte bara jag som blev strandsatt i London, det var många flyg som varken kunde lyfta eller landa pågrund av dimma. Alla hotell i närheten var helt fullbokade.

Som tur väl var så har jag en stor släkt, min syssling Gareth bor tjugo minuter ifrån flygplatsen och klockan 21.00 stod jag utanför hans ytterdörr i desperat behov av en sovplats. Värt att nämna är att jag aldrig träffat Gareth och trots detta öppnade han upp sitt hem för mig helt utan förvarning. Jag fick flytta in i deras gästrum och tillbringa dagen i hans hem fram tills jag ska bege mig flygplatsen vid 14.00 och återigen försöka ta mig vidare.

IMG_0995

Han är räddare i nöden och jag är ytterst tacksam.

Idag unnade jag mig en riktigt lång sovmorgon och begav mig sedan på upptäcktsfärd. Lite sol och frisk luft gjorde susen och jag känner mig återigen redo att ta mig an världen.

IMG_1002

Snart ska jag återigen bege mig till flygplatsen,  jag hoppas innerligt att mitt flyg idag varken blir inställt eller försenat.

På återseende / Claudia