Jag är en färgsprakande, glad, högljudd envis kvinna som alltid har något galet upptåg på gång. Jag lever med min man som arbetar som egenföretagare och tillsammans har vi två härliga barn som är sju och nio år. Jag lever även med ulcerös kolit som är en del av vår familjs vardag. Min viktigaste uppgift i livet är att vara en bra förälder till våra barn. Jag har en stor passion för skönhet, mode och politik. Här välkomnar jag er att följa mitt liv som shoppinggalen, översocial, kärleksfull vän, fru och mamma. For translation please scroll down to the end of the page and select the language of your choice.

Annons

Låt oss prata öppet

Gästinlägg av Anna Haglund, en beundransvärd kvinna som vill göra världen lite ljusare.

Låt oss prata öppet

Mitt i det overkliga som min familj går igenom så är det en sak som ständigt slår oss, varför pratar man inte öppet om att det finns ett utbrett drogproblem i Alvesta? Är det att man skäms?

Personligen tycker jag att man skall vara ärlig mot kommunens invånare och informera vilka droger som man vet sprids som en löpeld i Alvesta, och nej det är inte begränsat till ett visst område eller samhällsklass, det är överallt. Det är dessutom mycket lägre ner i åldrarna än vad man kan tro.

Vi har alla någon i vår närhet som har eller har haft kontakt med droger, ett barn, bror, syster, mamma, pappa, annan släkting, kompis och ändå verkar det vara så tabulagt att prata om det. Varför? Hade det inte varit lättare om vi bara hade kunnat prata öppet och dela erfarenheter med varandra, ge varandra stöttning.

Jag vill uppmana att alla som har barn som går i femman och uppåt är uppmärksamma på sina barn, deras umgänge och deras förehavanden. Prata med varandra, döm inte, titta inte bort, ge inte upp, visa de som förser samhällets drabbade med droger att deras tjänster inte är önskade.

Jag vill tro att om vi alla jobbar tillsammans så kan vi få detta problem att minska.

För min syster är det försent, men detta kanske kan rädda någon annans syskon, någon annans barn eller någon annans vän.

Ensam är inte stark.

IMG_9114

/ Anna Haglund

3 reaktioner på ”Låt oss prata öppet

  1. Det är verkligen en viktig punkt ni tar upp..
    Varför ska vi hålla tyst om denna problematik när det är så vanligt? Och så många människor som lever med detta runt sig..
    Jag har levt som medberoende i 6 års tid och vet hur det känns att skrika efter hjälp men ingen lyssnar. Att känna sig ensam och dömd av alla runt omkring.
    Det som gör mig arg är att höra att andra tycker man tagit på sig offerkoftan. Men Det grundar sig i okunskap.
    Detta är ngt man behöver lyfta mer.
    Mvh Frida

    1. Jag tror precis som du att det är viktigt att prata öppet om detta mer, våga berätta att man inte mår bra eller har det jobbigt runt sig för tillfället. Att någon tror sig inneha rätten att anklaga en människa som går igenom någon tufft att dra på sig offerkoftan säger otroligt mycket om dennes integritet. Tack för din uppmuntran.

  2. Så fruktansvärt att en ung människa inte kan gå mer hjälp och att det ska gå så långt.Min älskade Sara blev 30 år och jag vet vad ni går igenom.Den smärtan är inget man kan föreställa sej.Sara hade också missbruksproblem men hade precis kommit ut från behandlingshem och va helt ren och såg fram emot ett normalt liv när socialtjänsten och östra sjukhusets subitexmotagning erbjöd henne att gå med i deras program.Sara va tveksam men de så att det va bra att ha i ryggen som en backup så man inte skulle få återfall.Sara blev också erbjuden en lägenhet i samband med detta.Sara blev efter att de trappat upp henne på subitex dålig och orkade nästan ingenting så hon stannade hemma illamående och yr i tre dagar.Då hade de trappat upp henne till högsta dosen och slängde ut henne ur programmet.de då att om man missar så mycket som bara en dag blir man utskriven.
    Sara fick 5 dagar på sej att lämna lägenheten med för den ingick i avtalet.De vägrade dessutom att trappa ner henne utan ställde henne på gatan fullt beroende på högsta dosen subitex utan bostad.Sara som va inne i detta hemska beroende nu gjorde allt för att få pengar till droger. Tex prostitution,
    Hon blev våldtagen,misshandlad. Och kränkt på alla sätt.Hon va många många gånger på östra sjukhuset och bad om att få bli avgiftad men fick till svar att hon inte va tillräckligt dålig.Hon bad socialtjänsten om hjälp men de skulle se om hon kunde få någon slags terapi sa de.hon grät och så att hon inte ville behöva prostituera sej .men då sa hennes handläggare att det är inte förbjudet att prostatuera sej.sara fick genomlida fruktansvärda saker och inget vi gjorde hjälpte.Hon försökte avgifta sej själv hemma hos mej Men jag såg maktlös att jag inte kunde hjälpa henne igenom plågorna.Jag kan bara se det på ett sätt och det är att Göteborgs kommun dödade inte vara min dotter,de plågade och våldtog henne till döds och lämnade hennes förväntansfulla son som väntat så mycket på din mamma när hon kom hem från behandlingshemmet utan sin mamma.De dödade och plågade henne

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Annons