Planerar att åka och fira min födelsedag tillsammans med barnen i april. När jag satt och klickade på olika resmål. Så kom jag att tänka på en resa som jag och barnen gjorde till Thailand.
Året var 2010 och Martin och Camilla hade hyrt ett hus och skulle åka med Camillas barn och Charlie och stanna där en längre tid, hennes äldre barn skulle gå i skolan där.Vi började då att prata om att jag skulle ta med barnen och komma dit, dels för att barnen skulle få uppleva Thailand men också för att det annars hade blivit att dom varit så länge ifrån sin pappa.
So far so good? vad kunde bli fel?
Varmt och skönt? jag såg framför mig palmer, solnedgångar och en lång ledighet. Då under den värsta tiden i Sverige, vi skulle åka i feb/mars.
Hur blev det då?
Resa med Fanny och Felix har aldrig varit ett problem, dom tycker om att packa väskan och ge sig ut på äventyr oavsett om det är med bil eller flyg?.
Jag bodde i en fantastisk bungalow på stranden och när barnen var hos mig så var allt toppen, förutom sandlopporna och myggen som envisades med att bita oss?. Men dom dagarna som barnen skulle åka till Martin och Camilla som då bodde på en annan strand, kände jag mig ensammast i hela världen. Den där egentiden som idag hade varit så välkommen gav mig bara ångest. Inte för att jag missunnade barnen att vara där och ha roligt utan för att ”hon” var där med dom.
På stranden Camilla och Martin bodde på var det många svenskar som hyrde/ägde hus som även dom hade barn som gick i skolan och var där en längre tid. Ha ha lite komiskt som i Robinson, vi hade verkligen två läger.
I mitt huvud målade jag upp bilder av att dom hade dom det så roligt och bra hela tiden. Det var ju först när jag lärde känna Camilla och hon berättade hur det egentligen kunde vara, som dom rosaskimrande molnen bleknade.
Jag förstår inte varför jag under hela den tiden var mest arg på henne istället för mannen som lämnade mig? Inte helt ovanligt har jag förstått och i dom lägena är inte allt logiskt då känslorna tar över.
Vi var inte under speaking terms vid den tiden, så vi skickade sms till varandra när vi skulle lämna( i mitt fall resorten) , så vi inte skulle råka stöta ihop med varandra. Det sista jag ville just då vara att se deras stora lyckliga familj. Men Camillas barn kom ibland över och hälsade på oss efter skolan till allas stora glädje.
Veckorna gick, jag och barnen gjorde utflykter, träffade på härliga människor att hänga med och det blev en helt ok resa, kanske inte den bästa resan jag har gjort. Stället var magiskt och vi fick uppleva massor som jag är så tacksam för. Vi kommer definitivt återvända dit igen..
Men att sitta ensam på en öde strand med vänner och familj så långt borta när man inte mår bra var väl kanske inte så genomtänkt med facit i hand. Men när jag tittar på bilderna och minns blir jag nästan lite arg att jag inte passade på att njuta mer?
Kramar C
Kommentera (2)Har åkt på förkylningen från hell..Längesen jag var så risig som jag var igår.
Tröstade mig själv med att äta godis och annat gott som jag hållit mig ifrån . Tyckte sååå synd om mig själv;).
Idag känns det faktiskt redan lite bättre och jag ska strax åka iväg med Felix på årets första utomhusträning:). Kommer ta på mig många lager kläder då det alltid är isande vindar där.
Som han har längtat efter att snöra på sig skorna igen, han tycker inte alls det är samma känsla att spela inomhus..I morgon laddar jag för gymet igen, nu har jag åtta intensiva veckor framför mig för att försöka nå mitt mål:). Når jag det inte så är det också ok, jag känner att jag ändrat min livsstil och tycker det är roligt att träna och röra på mig:). Jag har blivit piggare och starkare, bara det är en vinst, sen att kläderna redan sitter lite bättre är bara en bonus:).
Känns inte aktuellt att gå tillbaka och bli soffpotatis igen;).
Kram C
Kommentera
Blev en låååång träning igår, jag och My möttes upp och vi tränade tillsammans. Kul att köra ihop, att peppa varandra:), men var så trött efter passet.
My var duktig hon körde en timme cardio efter. Jag hade gått en timme på morgonen så det fick räcka så;)
Jag kände mig lite hängig efter passet och vaknade i morse med halsont:(, så blev ingen träning för mig idag. Har tagit det väldigt lugnt.
Körde Fanny till sin träning och vi fixade lite mysigt till tjejerna för att fira guldet, coacherna hade bakat:). Nu laddar dom om och tjejerna är så taggade. Jag tycker det är lite extra kul då tävlingen arrangeras i Luleå, då kan vi passa på att hälsa på min bror och kusinerna som bor där och dom kan följa med och heja på Fanny:)
Nu ska jag dricka thé och kurera mig, har inte riktigt tid att bli sjuk..
Massor med kramar Christina
Kommentera
Så kom äntligen dagen som Fanny och hennes lag längtat till och tränat hårt inför:). Fanny har alltid älskat tävlingarna i Cheerleadigen,
Igår var det dags för deltävling för Stockholms regionen:)Lämnade Fanny tidig morgon för att hon gemensamt med det lag hon är tränare för ta sig till Nyköping där tävlingen ägde rum.
Dom här dagarna är man så nervös även som mamma, var knappt talbar igår ha ha.Vet hur alla dessa lag tränar hårt många timmar i veckan, på lov och nästan ett helt år för dom här minuterna på mattan. Fannys lag hade dessutom otur då några valde att hoppa av en månad innan tävlingen, men dom lyckades få ihop det.
Det är en speciell stämning på dom här tävlingarna, det är sån energi och glädje i korridorerna och när dom kliver ut på mattan. Tråkigt att sporten inte uppmärksammas mer..Dom kör gymnastik, hopp,dans, dom bygger och kastar upp varandra i luften. Det gäller att lita på varandra till 100%. Dom bedöms även i utstrålning, ramsa mm , kan inte allt men det är en otroligt tuff sport.
Igår fick dom äntligen ett kvitto på att hard work pay off:) , det blev guld!!!
Vilken rysare!! Dom hade tufft motstånd i junior level 3 klassen som Fanny och Devils tävlar i. Nu väntar RM som arrangers i Luleå i maj:)
Stort grattis Dynamite Devils och jag vill rikta ett stort TACK till Fannys engagerade, grymma tränare Ida och Emelie. Ni är bäst!!
Våra vänner Jimmy och Christel var på plats och hejade, Fanny är en stor idol till deras tjejer och Novalie deras äldsta tjej har börjat med cheerleading. Fler bilder från dagen hittar du på Jimmys blogg här🙂
KommenteraMin gamla pärla börjar bli till åren och senaste året har saker börjat gå sönder.
Kanske just därför jag ska behålla den;) för att allt är utbytt ha ha.. Jag kan ingenting om bilar, jo såna saker som att tanka och fylla på spolarvätska.
Men den är nog lite otursförföljd, det är alltid min bil som råkar illa ut. När dom skottade snö från taket så var det såklart bara min bil på hela Krukmakargatan som hamnade i snölavinen och fick hela huven intryckt.Eller när jag tidigt en morgon upptäcker en påse med en lapp i där det stod, ”nu har olyckan varit framme” och kontaktuppgifter till den som plogar gatorna.
När vi var i Sälen och min bil inte gick att köra på hela veckan och när det var dags för hemfärd. Då hjälptes vi alla åt att putta den upp för backen(nya dubbdäck inhandlade)Nu senast i veckan när jag stod parkerad utanför Fannys träning och en mamma kommer upp och frågar om jag har en penna att låna ut, då hon råkat toucha i en bil utanför.
När Fanny tränat klart och vi går ut så sitter det en trevlig men ursäktande lapp på rutan skriven med min guldpenna, ha ha.
Nu till frågan..
Har kikat runt lite på lite olika bilmodeller, det lutar åt en suv.Men vad är bäst för någon som inte kan något om bilar? I mina ögon verkar privatleasing toppen då allt ingår och man vet varje månad vad man har för kostnad på bilen.. Samtidigt kanske det är så att om man köper en bil så är det inte så troligt att den går sönder så mycket dom första tre åren?
Ge mig gärna för och nackdelar med båda:)
Har mött på många trevliga bilförsäljare, kanske där jag ska hänga på helgerna;)
Kram C
Kommentera (12)