Vad tiden gå fort, snart är det 14 år sedan jag blev mamma för första gången.
Hade en bra graviditet, förutom att jag hade foglossning och var lite trött. I slutet var jag lite rädd för att jag skulle föda normalt, men kejsarsnitt kändes också lite skrämmande.. Men lite sent att ångra sig då;), på något sätt skulle hon ju ut;). Vi hade tagit reda på könet innan, vi var helt enkelt för nyfikna för att låta bli;).
Kommer så väl ihåg när värkarna satte igång mitt i natten och jag ringde min mamma i Kiruna. Jag visste inte hur det skulle kännas när förlossningen kommit igång, vattnet hade inte gått? Hade heller inte sett någon slempropp och ville inte väcka Martin i onödan om det var falskt alarm då han skulle upp och arbeta tidigt.
Men ju mer intensiva värkarna blev så gick jag upp väckte honom.
Duschade varmt tills varmvattnet tog slut, hade en tens apparat hemma som skulle underlätta när förvärkarna kom men det hjälpte inte ett dugg. Kämpade på hemma och hade telefonkontakt med bb. Martin var nervös, men han var förberedd, han hade koll på vilken väg vi skulle åka för att snabbast ta oss fram till sjukhuset.
På morgonsidan åkte vi in till BB Stockholm, där vi blev väl omhändertagna på en gång. Jag badade och vandrade runt i korridorerna. Jag skulle jag fått epidural men det gick så fort så jag hann inte få det, fick något som heter spinalbedövning istället och lustgasen var min bästa kompis. Vägrade släppa den ifrån mig.
Dom stack hål på hinnorna, herregud så mycket vatten, efter det gick det fort då var hon redo att komma ut:).
Hon var planerad att komma den 20-e maj och den dagen föddes hon, kl 13.00! Förlossningen tog ca tio timmar, från första värken. Rädslan var helt borta och jag är fortfarande så fascinerad av vad kroppen klarar av och vilken styrka man besitter. Personalen var fantastisk och allt man hade oroat sig för innan, fanns inte där och då. Klart det gjorde ont, men det är så värt det. Det är tur man glömmer fort annars kanske man inte hade gjort om det;)
Sprack lite så fick sys lite på en gång, men det kändes inte då jag fortfarande var bedövad och i ett sånt lyckorus för att allt hade gått bra:).
Känslan när man får sitt barn på bröstet går inte att beskriva i ord, det måste upplevas och jag är så glad och tacksam att jag fått vara med om det två gånger<3
Så fina bilder ♡
Åren går för fort..ibland vill man backa tiden o få nosa på barnen när dom var nyfödda…inget slår babydoften ♡♡
följer camilla o vips kom ja in här då jag älskar att läsa bloggar , woaw säger jag för 6 år sedan födde jag min dotter 20e maj kl 13:00? ville dela med mig av den fina glädjen när ja läste just den meningen.
med vänlig hälsning Minella
Är det sant???vad kul!!