VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Mamma Stina

I helgen fick vi mysa med Polly. Så mysigt att ha en bebis i familjen igen:).

IMG_8210

Hon påminner så mycket om Fanny och felix när dom var små, ständigt på upptäcksfärd och jättesnabb. Men man kan inte titta bort en sekund. Jag kunde aldrig fika med dom andra mammorna i parken,för mina barn var alltid på språng. Ständigt nyfikna på att upptäcka nya saker.

Det är så kul att se hur hon skiner upp när vi kommer, hur hon skriker av ren glädje när hon får Fanny och Felix fulla uppmärksamhet. Som vi väntade förra våren, på det där samtalet om att hon kommit, så efterlängtad av så många. Finns inga blodsband men vi bryr oss inte om det, dom är syskon och vi har allihop den inställningen. Man kallar dom bonus, halv, plast. Det finns säkert fler beteckningar än så.  Man kan ju välja sin familj, eller som i vårt fall få några på köpet. Det finns ju inga garantier att man älskar varandra mer för att man är ”riktiga ”syskon finns ju dom som inte har någon kontakt eller bara bråkar. Vi har VALT att älska varandra och det är stort och något som vi värnar om.

 

IMG_8260

 

 

IMG_8242

IMG_5532Jag måste erkänna att när Charlie kom var det inte lika självklart, situationen mellan mig Camilla och Martin var minst sagt kylig. Jag var dessutom väldigt bitter och ledsen över min egen historia. Att dom skulle få uppleva och njuta av en tid som jag kände togs ifrån mig. Ville inte alls att barnen kallade honom bror , han var en halvbror i mina ögon.  Jag pratade såklart aldrig så inför barnen, utan tittade på bilder och försökte glädjas åt deras lilla familj hos sin pappa. Men dom pratade inte så mycket om honom, fast jag frågade ibland.

Fanny och Felix har alltid bott hos mig och var då hos Martin och Camilla varannan helg, så när Charlie hade kommit och jag hade landat i mina känslor inför det nya barnet så frågade jag Martin om jag kunde få låna honom ett par timmar. Jag har alltid älskat bebisar och jag ville ändå nånstans lära känna mina barns nya lillebror.

IMG_8262

IMG_8263

 

Charlie var då 4 månader, jag älskar som jag skrev nyss bebisar, har alltid gillat barn så det var inga som helst problem att ta hand om honom. Han var dessutom en väldigt snäll och enkel bebis.Det fick jag, så imponerad av Camilla att hon vågade skicka iväg sin bebis när vår relation fortfarande var väldigt infekterad;). Det gick jättebra och efter det förstod jag hur viktig han var för dom. Jag förstod ju även hur mycket mer och närmre han kommer bli sina andra syskon eftersom dom bodde hos Martin och Camilla  varannan vecka.  Efter det mötet blev Charlie en viktig person även i mitt liv och han har varit med oss mycket under åren som gått. Han kallade – och kallar – mig ”Mamma Stina” – och jag tycker det var och är väldigt storsint av Camilla att låta honom göra det. Vet att många i min närhet undrade hur jag tänkte. Men i det läget gick jag på min egen magkänsla som i dagsläget har visat sig vara rätt:)

IMG_8216

IMG_8256

IMG_8239IMG_8241

IMG_8240

Vi har rest ihop, hängt på landet och haft en vardag ihop och när man i dag ser på barnens relation och hur nära killarna är så är jag så glad över hur jag i det läget var vuxen och satte mina känslor åt sidan. Att jag fick vara med och tillsammans med dom glädjas åt vår nya familjemedlem. Och att Camilla också lät mig – och honom – få den möjligheten.

När jag dykt upp på Charlies familjefika på förskolan nån gång har Charlie stolt berättat för alla att han bor på fyra ställen. Hos pappa och mamma, mammastiina och på landet. I hans värld fullt normalt men i andras? Det beror nog väldigt mycket på sin egen historia. Vissa tycker säkert vi är jättekonstigt medan andra tycker vi är jättehärliga.

Men tack vare att jag ville ”låna” Charlie och tack vare att Camilla var beredd att låna ut honom, så blev han ett kitt och en bro mellan våra familjer som har fört samman två familjer till en. Camilla och jag är som systrar och vi skrattar ihop, tjafsar ibland, hjälper varandra med både praktiskt och opraktiskt, snackar om högt och lågt, ber varandra om råd, firar högtider ihop och gör inhopp i varandras vardag. Och jag är så glad att vi båda nu vill att Polly ska få samma möjlighet att få vara med oss ibland, och jag måste erkänna att jag hoppas att hon också kommer kalla mig ”Mamma Stina”….

 

gänget

IMG_7127

 


Kommentarer


  1. Helen 5 februari, 2017 on 17:57 Svara

    ?

  2. Annika 5 februari, 2017 on 20:29 Svara

    Fina du som så öppet o ärligt kan prata om hur du kände då det var som jobbigast. Du verkar vara en super mysig tjej och förstår att Charlie är glad att ha dig i sitt liv. Kram o lycka till med allt i livet ?

  3. Emelie 5 februari, 2017 on 20:53 Svara

    Hej Christina.

    Jag satt med tårar i ögonen hela ditt inlägg. Kan inte med ord beskriva hur stort hjärta jag tycker att du har. En person som dig borde alla få ha i sitt liv, önskar så att jag var mer som du. Ska jobba på det.
    Du är det sanna beviset på att med kärlek övervinner man allt. Men jag har full förståelse att det inte kan varit lätt.
    All kärlek till dig! Tycker du är HELT fantastisk. Kram Emelie

  4. Natascha 5 februari, 2017 on 21:17 Svara

    Vilket sunt och fint familjeförhållanden ni har. Så avundsjuk. Hade alla resonerat/tänk hälften, kanske bara 1/4 del av hur ni tänker så hade det funnits många lyckliga barn. Jag kommer alltid vara ”den där” ”ondskan” eller pappans nya…8år senare???

  5. Jenny 5 februari, 2017 on 21:25 Svara

    Hej!

    Vad fint skrivet av dig. Har aldrig varit i din situation men om jag skulle hamna i den hoppas jag att jag har styrkan att resonera som ni gör. Det är aldrig barnens fel, och de är det viktigaste vi har. Vi vuxna kan verkligen förstöra barnen för livet när vi inte kan komma ur vår frustration och sorg. Har man tur så separerar man från en människa man senare kan kalla sin vän och ”familj”. Tyvärr är det inte så för alla. Det är härligt att läsa att ni har funnit en familj tillsammans.

  6. elisabet 5 februari, 2017 on 22:40 Svara

    Du är fantastisk , Christina!
    Och ungarna är jättefina allihopa och med varandra. Det är inte bara Camillas förtjänst utan mest din tycker jag som är så generös. Även en eloge till Martin som för det mesta har kameran med sig och fångar fina ögonblick som vi får dela.
    Du skriver fint, kanske det blir en fjärde författare i stjärnfamiljen!
    Hälsningar Elisabet

  7. Neta 5 februari, 2017 on 23:13 Svara

    Du är enastående och fantastisk! Tänk om alla skilsmässor kunde bli som er och fler stjärnfamiljer kunde bildas. Att er överlevde även Martins och Camillas skilsmässa och att Simon köpte läget.
    Måste kännas härligt även för generationen över er som ju på det här sättet inte ”tappar” något barnbarn.
    Läste precis en annan blogg där mamman bara är bitter, med rätta kanske. En pappa som bara gick från henne och en himla massa barn som han idag har minimal kontakt med och inte tar ansvar för.
    Tror tyvärr det är vanligare.
    Du borde få medalj ta mig 17! Hoppas du får den uppskattning du är värd av alla inblandade.

  8. Jenny 6 februari, 2017 on 06:38 Svara

    Jag säger det igen, vilka förebilder du & er stora familj är❤❤❤
    Ni är underbara!
    NI har inspirerat mig sååå mycket efter min skillsmässa.
    På torsdag skall jag och barnen på deras farfars begravning ( var ju min svärfar i 21 år) Klart jag skall gå med även om mittvex har hans nya Am girlfriend med sig. Kan dock inte förstå att han vill bo kvar i USA, hans barn bor ju här och han ör svensk. Men det är hans val inte mitt!!!
    Önskar dig en fin måndag och en resterande skön vecka.
    Krams från mig?

  9. Karina 6 februari, 2017 on 08:14 Svara

    Mina tårar rinner när jag läser! Så otroligt fint av dej att du resonerar som du gör?även så fint av Camilla att du får ”låna” Charlie! Tänk om fler familjer kunde tänka så! /kram Karina

  10. Vicky 6 februari, 2017 on 17:00 Svara

    Fina, fina Christina! <3 Du är ju bara helt fantastisk som mitt i "bitterheten" ändå tog det aktiva beslutet att vända känslorna, låna hem Charlie och ta till dig din nya familj <3 Tror absolut att du kommer bli "Mamma Stiiina" även för Polly <3

  11. Nina 6 februari, 2017 on 18:48 Svara

    Ni utgör en underbar storfamilj och det är tack vare dig. Du kan stolt över dig.

  12. Annelie 6 februari, 2017 on 19:11 Svara

    Woaw vilken fin stark människa du är
    Och alla vuxna inbladade satte i en svår situation sig själva åt sidan och fokuserade på barnen
    Tänk om fler var som du

  13. Gigi 6 februari, 2017 on 19:15 Svara

    ?

  14. Semmelmamman 6 februari, 2017 on 19:19 Svara

    Underbart! Bra jobbat av er allihop. ❤

  15. Mikaela 6 februari, 2017 on 19:30 Svara

    Så otroligt fint skrivet! Jag blir rörd till tårar över att ni har klarat att ta steget in i denna härliga familjekonstellation.
    All fortsatt lycka till er!

  16. Susanne 6 februari, 2017 on 19:42 Svara

    All kärlek till Dig – du starka, kloka kvinna!

  17. Jessica 6 februari, 2017 on 20:23 Svara

    Blir alldeles varm i hjärtat av att läsa. Helt helt underbart! Själv uppvuxen i en splittrad familj där det var bitterhet, anklagande och skit hela tiden. Blir så full av beundran av er! Heja er!! ? ? ?

  18. Therese Skoogh 6 februari, 2017 on 20:41 Svara

    Underbart att läsa! Kärlek till er alla! ???

  19. Caroline Sjögren 6 februari, 2017 on 23:27 Svara

    Hej!
    Vilken underbar historia härligt när människor älskar varandra.Och tänk vilken gåva du och Camilla ger barnen genom erat stora hjärta med omsorg om alla barnen.???

  20. Titti 7 februari, 2017 on 00:12 Svara

    Så underbart härligt att läsa! Ni är faktiskt riktiga människor! Vilken gåva till era barn som får ha så många människor som älskar dom och finns för dom! ❤blir alldeles varm i hjärtat!?

  21. Kristina 7 februari, 2017 on 00:15 Svara

    Så fint berättat! Man blir riktigt rörd. Det du gjorde visar verkligen hur fin, kärleksfull och oegoistisk du är, det finaste du kunde göra ❤ Jag träffade en man för många år sedan som hade ett barn sedan tidigare, så jag kan förstå lite av dina känslor och hur du då tänkte om hela situationen. Jag kan förstå att det måste ha känts fruktansvärt jobbigt i början. Så stark kvinna du är! Kram ❤

  22. Helen 7 februari, 2017 on 08:14 Svara

    Fina du..❤ du verkar verkligen äkta, och tycker om att vara med barnen och uppleva saker med dem. Du har varit mycket storsint som tagit till dig Charlie som du gjort. Han verkar vara en himla go unge ?..många vinnare här. Tack för att vi får ta del av ditt fina liv, du har hela tiden haft dina barn nära, det gör en stark..?

  23. Nin 7 februari, 2017 on 08:48 Svara

    Väldigt vackert skrivet!
    Stjärnfamiljen är den bästa familjen – när blodsband inte räcker till är att få välja själv det bästa och ger mest kärlek.

  24. Marie 8 februari, 2017 on 11:12 Svara

    Så fin du är❤ Att vara mogen o vuxen samtidigt som man själv är sårad o ledsen, stort.

  25. Monica 8 februari, 2017 on 17:27 Svara

    Fantastiska, starka fina människa ? Tänk om fler tänker som ni Vad mycket bättre många barn skulle må ?

  26. Lina 9 februari, 2017 on 06:27 Svara

    Jag är så imponerad av dig och hur ni alla hanterar situationen. Stort!

  27. Amanda 9 februari, 2017 on 11:03 Svara

    Hur stor åldersskillnad är det på Felix och Charlie? 🙂

    • christinamelin 9 februari, 2017 on 11:34 Svara

      Två år:)

Lämna ett svar till Titti Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att få de senaste uppdateringarna