Idag har vi fullt med konferensgäster på Charlis Brygghus. Som vanligt försöker jag multitaska och slänga i mig mat samtidigt som jag sköter privata ärenden. Febrilt letade jag efter närmsta lediga vägguttag för att få liv i dumburken …..jo, jag fann ett ….på lagret, haha!
Idag har jag äntligen tagit ett beslut som kommer vända upp och ner på den lilla ordningen vi har i familjen.
De sista veckorna har mitt huvud stormat med tvivel på vad jag ska göra. Just nu är jag lite överallt och det ger ingen ordning på någonting. Jag arbetar deltid i underklädesbutiken, jag läser en fotokurs på distans och hjälper till det lilla en bryggarfru kan göra på brygghuset.
Jag är fortfarande inte säker på att det är rätt väg jag väljer …men jag måste prova och hellre ge det en utandning och säga att ”det här var inte rätt”. Jag kläckte nyheten för min chef när vi var i Stockholm förra veckan, ältade med mina vänner och min syster för två helger sedan och pratade om allt det där tråkiga (läs ekonomiska och barnomsorg) med Kasper i helgen.
Det är ingen stor grej alls …men det känns som att världen snurrar i 180 när jag tänker på hur jag ska lämna min trygga hamn för att börja skolan igen. Det är t.o.m läskigt att skriva orden för första gången! S.K.O.L.A.
Faller det här bra ut så sitter här en student de kommande tre åren och tjatar ihjäl er. (Hjälp!!)
Jag har försökt förstå var rädslan kommer ifrån de sista veckorna ….är det ovissheten om vad framtiden kommer ge inom detta ännu outforskat område ….ingen aning!!!
Är ni fler som börjar skolan nu i vuxen ålder? Hur tampas ni isåfall med era tviviel?
