Kom ihåg mig

Gästbloggare inlägg 2

Nu har ytterligare några dagar passerat sen vi miste Yaana 2 och jag har börjat komma in i en vardag här nere. Jag har nog aldrig sovit så mycket som den här gången, sååå morgontrött. Det enda som brukar få mig att lättare kliva upp är när maken gör frukost till mig, scrambled egg med vårlök och tomat (mums) + kaffe.
Vi har kommit igång med att laga middagen hemma, lunchen brukar vi unna oss att äta ute någonstans eller också köper vi grillade kyckling-klubbor med ris och äter hemma.
Varje tisdag och fredag tar vi moppen bort till den lokala marknaden, där vi handlar grönsaker och frukt. Det finns även annat roligt att både titta på och köpa.. Bl.a skor och barnkläder vilket det sistnämnda är trevligast att titta på (maken är inte ett dugg förvånad) :)
Det lär väl bli en och annan klänning (nej, inte så mycket rysch och pysch Carro, jag vet :) )

Skypade med lill-myran igår och visade upp vad jag hade köpt, en sån där ”kunde-inte-låta-bli”-grej: ett par små cerisa foppatofflor :) förlåt svärsonen.. Jag tror hon gillade de för hon tittade verkligen rakt på skärmen och fyrade av några tandlösa leenden. Jag får verkligen inte nog av att titta på henne och vi kunde åter igen konstatera att hon var väldigt lik sin mamma, som i sin tur är lik sin pappa… Fast ögonfärgen, just nu, har hon från sin pappa, alltid något..

Fortfarande kan tårarna börja rinna när någon frågar hur jag mår eller hur det känns. De vill verkligen inte att jag ska vara ledsen och som en thailändsk vän sa: ”We can buy a new one, don´t worry.. ”
Många tror att vi är rika, vi har försökt att förklara att vi har fått jobba jättemycket för att kunna köpa båten och för att kunna ha den här typen av verksamhet. Båten måste underhållas och innan säsongen drar igång så är det alltid något som måste repareras.
Nu har vi kanske lite planer på att starta ett nytt projekt, dock i en annan bransch, som sagt ”inget ont som inte för något gott med sig” :)
Jag längtar otroligt mycket efter mina barn, jag vet att många tycker att jag ska försöka njuta, men det känns så meningslöst just nu att vara här nere utan Yaana 2 som sysselsätter oss.

Vi har många thailändska vänner här nere och en av de äldsta är Rambo, som vi har känt sen 2005.

Han kommer från väldigt fattiga förhållanden uppe i norra Thailand men nu bor och jobbar han här året runt, förutom en månad om året då han åker hem och hälsar på. . Han är en kille med stort hjärta och vi har förbarmat oss över honom under de gånger vi har varit härnere. Min man har lärt känna honom väldigt bra eftersom han har varit här så länge de två tidigare säsongerna. Han kallar oss för mama och papa och igår fick vi en förfrågan av honom om vi ville åka med upp och träffa hans familj. Hans syster är tydligen jättesjuk, hon har inte långt kvar att leva, och därför vill han åka upp så snart som möjligt ett par dagar. Vi har inte bestämt oss ännu men det känns inte helt otänkbart. Han har frågat oss tidigare år men då har vi inte haft möjlighet, det har vi å andra sidan nu..

Får jag presentera gästbloggaren

Som är min mor :) Hon och min far är i Thailand och detta är hennes första inlägg.

~

2009

Yaana 2 köpte vi -09, jag blev förälskad vid första ögonkastet, hon var så fin och kändes så trygg när vi provåkte. Hon skulle passa perfekt till de fiske- och snorkelturer som vi hade tänkt arrangera. Vi skulle försöka leva vår dröm och vara på Koh Lanta under vintern och i Sverige på sommaren. De tre åren som har gått sen vi köpte henne har verkligen varit en utmaning, vi är verkligen flera erfarenheter rikare. Det jobbiga har varit att vi inte har kunnat vara tillsammans så mycket som vi hade velat p.g.a ekonomin, samt att vi har haft en otrolig längtan efter barnen. Jag tänkte många gånger på om vi verkligen gjorde det rätta… Vi dock haft helt underbara turer med båten, både med våra barn och våra vänner som varit och hälsat på, TACK!!!

2011

Så slutade vår dröm hastigt för ett par veckor sedan, när båtens förtöjning slets av och den åkte in på klipporna..
”För dyrt att reparera” var makens ord och kom som ett slag i ansiktet.. Den otroliga sorgen och tomheten som jag sen kände de närmaste dagarna går ej att beskriva, det var inte ”bara en båt” i mina ögon, hon hade varit en del av vårt liv..
Maken kände till varje skruv på henne, jag tyckte hon var det finaste som fanns och varje gång jag tittade på henne så blev jag alldeles varm i hjärtat. Vi hade låtit installera en starkare motor nu i höstas för att vi ev skulle börja ett samarbete med en dykfirma.. Vi hann inte köra många meter..
Alla grejer som fanns i båten, bl.a flytvästar, har vi hemma nu så jag blir ständigt obehagligt påmind. Vår kapten Lambi, som hjälpt oss så mycket under dessa år, sa få dessa och andra saker till sin longtailbåt som han arrangerar fisketurer med.
Min allra bästaste Anna målade en tavla av Yaana 2 som jag fick förra året, sååå fin! TACK Anna, jag är väldigt glad för den.

Igår träffade jag på en man som körde det gamla uttrycket ”det finns inget ont som inte för ngt gott med sig”. Han berättade sen vad han varit med om och för honom stämde det in fint. Han berättade också att han hade planerat att han skulle åka med på en tur med Yaana 2 (och då började tårarna rinna), för han har varit här många gånger men inte haft tillfälle att följa med tidigare.
Ett tydligt bevis på att inte skjuta upp något till morgondagen, som min gamla kloka kollega Biggan säger: ”Livet går inte i repris”.
Precis vad vi också sa när vi slog till och köpte Yaana 2..

Fortsättning följer..

Gästbloggare

Frukosten fick jag i mig idag igen, fiberrik havregrynsgröt med persiko och päronpure :) Vilken skillnad att äta utan sylt! Men det ska nog gå :) Till det blev det ett kokt ägg, fruktsallad och ett glas proviva nypon.

Jag vill poängtera att jag inte ändrar mina matvanor för att jag vill banta eller gå ner i vikt utan detta är för att få kontroll på magen. Sen är det väl bara ett plus att man får i sig bättre råvaror och såsmåningom har lättare att gå ner det sista kilona. Men inte nu när jag ammar, jag har fattat att kroppen behöver all energi den kan få..

Har eventuellt en gästbloggare som kommer skriva nåt inlägg ibland under en period. Får se om första inlägget kommer upp idag eller imorn :) Håll ögonen öppna!

Nu blir det att försöka vila med en orolig skrutt. Hon finner ingen ro och vaknar, somnar till, vaknar och somnar till igen :( Läkarbesök klockan tre så jag får fråga om hon är förkyld och kanske få lite tips..

Hej så länge..

annonser