Mitt kejsarsnitt

Måste ju börja med en kort sammanfattning varför jag ville ha kejsarsnitt för er som inte vet (om ni vill läsa om förra förlossningen kika in på förlossningsberättelse).
Med Nea blev jag igångsatt pga havandeskapsförgiftning och det blev en långdragen förlossning som sträckte sig över 34 timmar från första dosen. Själva förlossningen i sig skulle jag kunna göra om men det var följden av den som avgjorde. Jag sprack hela vägen dvs jag fick en sfinkterruptur och en bit av moderkakan var kvar varav jag förlorade över 3 liter blod. När Nea väl var född skyndades jag ner till operation och fick sedan ligga på uppvaket själv (fick besök av killen och skrutt en snabbis) och efter totalt åtta timmar ifrån varandra fick jag återförenas med min nya familj på BB avdelningen. Men jag hade så ont, var riktigt mör och noll sömn i kroppen. Gjorde ont att ligga, sitta och stå :(
Väl hemma efter fem dagar på sjukhus började en jobbig period. Smärtstillande var tvunget att tas regelbundet dvs mitt i natten var jag tvungen att vakna för att ta dem. Dottern skulle ammas men jag hade svårt att ta mig upp och hur jag än låg värkte det som tusan. Toalettbesöket ska vi inte ens prata om. Fick ett pulver för att magen inte skulle bli hård men de hjälpte inte :( Och på det så fick man inte torka sig utan man skulle helst duscha rent efteråt. Lättare sagt än gjort då de höll på att renovera badrummet.

Promenader var inte att tala om första månaden. Jag orkade knappt stå upp en längre stund innan det började värka mellan benen :( Jag var fast hemma och fruktansvärt uttråkad. Glädjen över Nea var enorm men det runt omkring blev liksom dämpat och det var bara fokus på att inte ha ont. Det tog flera månader innan jag kände mig någerlunda ok och när jag blev gravid igen kom en viss del av smärtan tillbaka. Svårt att sitta på toaletten, vissa muskler strejkade om jag hade haft en jobbig dag.

Så beslutet till kejsarsnitt tog jag ganska tidigt men måste ju få det ”godkänt” oxå. Till min fördel satt moderkakan för lågt vilket gjorde att de beslutade att ett kejsarsnitt var det enda sättet att föda. Fick tid den 30:e men som ni kanske läst så fick jag havandeskapsförgiftning igen och snittades redan den 25:e.

Första dagen efter snittet tänkte jag ”Nej vad har jag gjort!?”. Var så orörlig och mör och att allt man ville var ju bara att ställa sig upp och sträcka på sig. Testade att ta mig upp med hjälp av personal och killen men fick blodtrycksfall och var nära att svimma. Killen fick lägga ner mig i sängen igen och den urgulliga undersköterskan la en kall handduk på pannan. Så nu låg jag där igen och tankarna tog mig tillbaka till förra gången. Ska det bli likadant igen nu? Orörlig och ha ont på obestämd tid?
Dagen därpå testade jag att gå upp igen och denna gång gick det bättre. Gjorde ont i snittet och så men jag var så fast besluten om att det skulle gå så bet ihop. Skötte magen och borstade tänderna i lugn och ro innan det var dags att lägga sig och vila igen.

Ammade lillen med jämna mellanrum och det var skönt att den biten fungerade även om killen fick hjälpa till och ta honom efter för rapning bl.a.
Duschade och de bytte sängkläder och kände en liten boost (vad lite fräscht kan göra gott) och att detta ska nog gå.

På söndagen, 4 dagar efter snittet åkte vi hem. Skönt att kunna röra sig som man vill, äta det man är sugen på och slippa ha folk som springer in och ut för att mäta blodtryck och annat.

Det som ingen berättade för mig, och som på ett sätt var jobbigare än smärtan i snittet, var tarmarna. Fick reda på att när de ändå snittar så passar de på att titta igenom organen så att allt ser bra ut. Smart på ett sätt men när allt ska lägga sig på plats var det mindre skönt. Luftfickor och magknip som avlöste varandra :( Luftfickorna gjorde att jag flera gånger vred mig av smärta och just där och då lovade jag mig själv att vara så försiktig i framtiden så jag aldrig mer skulle behöva operera mig igen.

Idag, när två veckor har gått, kan jag säga att det var definitivt värt det! Speciellt när jag jämför med förra gången och hur ont jag hade mellan benen. Jag har t o m kunnat använda Babybjörn bärsele vilket jag inte kunde med Nea.  Ska testa att handla imorn med honom på magen så får vi se om det funkar och då skulle jag slippa lyfta i och ur vagnen tex. Nu är det bara att ha tålamod och se till att snittet får läka i lugn och ro. Inte lätt i denna rastlösa kropp :)

Vår andra ögonsten har anlänt <3

Efter en lååång väntan på besked om tid kom bm in vid 13 och sa att vi hade fem minuter på oss ner till operation.
Mig rullade de iväg på en gång och killen kom efter med sakerna. Allting gick bra och det häftigaste var nog när jag känner ”ploppet” och bebis är ute. Tyngden på magen försvann och när jag hör skriket rinner mina tårar ner för kinderna. Och jag som typ glömt bort varför jag var där blev nockad av alla känslor :)

Killen följde med bebis och kom sen och viskade att det blev en pojke <3 Vi som var så säkra på att det skulle bli en tjej :) Inte nog med att jag skulle smälta att jag blivit tvåbarnsmor utan även att det att det var en pojke, tog en stund för mig att fatta :)

3690 gram och 54 cm lång mätte de honom till. Inte konstigt att han bökat runt så i magen och vi några gånger var nästan hundra på att han skulle ta sig ut på egen hand :)

En förlossningsberättelse kommer så småningom men kan säga att än så länge är jag nöjd med att det blev snitt. Tycker att allt gick bra och nu är det återhämtningen som vi fokuserar på.

20130726-081604.jpg
Peace out :)

Gissa bebis 2

Med Nea frågade jag ju långt innan BF men har missat det denna gång. Tänkte ändå ge er chansen att gissa :)

Pojke eller flicka, vikt och längd :)

Så vad tror ni? Skriv i kommentar fältet nedan så ska jag sammanfatta det :)

Jag tror tjej, 3360 gram och 50 cm lång :)

Snart så

Snart kommer jag att få träffa vårt nya lilla barn <3 Snart kommer jag få hålla i denna lilla varelse som ska bli en del av vår vardag. En del av vår familj har den varit sen dag ett :) Jag kan inte beskriva hur skönt det är att veta att inom en kort framtid är bebis här. Delvis för att vi är så nyfikna på vem det är som växt därinne i 9 månader men oxå för att jag ska få tillbaka min kropp och må bättre.

Snart. Snart så..

Inlagd

Med blt 160/105, dock bara spår av protein, så blev jag inlagd igår. Var min läkare Margareta från mvc som jobbade på Danderyd och hon har ju följt mig och min historia så det var skönt att slippa berätta allt.

Ligger på observation för tillfället och ska vila. Natten var dock INTE rolig och jag kunde inte hitta en skön position. Hade frågat om jag kunde få nåt att sova på men fick en varm handduk typ. Inatt ska jag dock stå på mig och be om nåt för jag var helt slut och mör i kroppen imorse :(

Precis haft besök av min finaste lilla tjej och det gjorde gott i hjärtat. Tankat på med kramar, pussar och gos så jag klarar mig ett tag. Tack mamma för att du kom med henne!! <3

Killen är kvar och gick precis ner för att köpa en kortlek att fördriva tiden med. Eftermiddagsronden blir spännande och se vad de säger. Hittar de en tidigare snitttid? Hur länge ska jag behöva vänta med stigande blt? Bebis är klar och kan komma ut, det har vi konstaterat allihopa. Ovissheten är jobbigast och väntan långtråkig.. Hoppas på positiva besked sen :)

annonser