Hunderiet fick jag intresse för för många år sedan när min morfar skulle skaffa en till riesen. Jag frågade om jag fick gå kurser med honom och sen var bollen i rullning. Det var med Viggen jag tävlade lydnad för första gången och vi har även ställt ut med fina resultat. Efter ett tag blev det jobbigt att inte kunna gå ut och träna när jag ville utan jag var tvungen att ta mig till morfar varje gång och tävlandet svalnade lite.

Efter att vi kom hem från Thailand och tsunamikatastrofen i december 2004 bestämde sig jag och mamma oss för att vi skulle skaffa hund. Efter mycket övertalande av resten av familjen gick det med på det. Så en liten hovawarttik vid namn Menja flyttade in till sommaren 2005 och med henne tog vi kurser igen och mitt intresse fick åter liv. Vi gick valpkurs, fortsättningskurser, spårkurser och tillslut anmälde jag oss till vår första lydnadstävling i maj 2006. Alla tyckte det var lite tidigt men jag såg bara fram emot det och tänkte om det blir lite fel så får det bli så

I samma veva skulle jag flytta hemifrån och uppfödaren hade en hanvalp kvar och undrade om vi var intresserade av honom. Jag var tveksam i början men mamma sa att vi skulle hjälpas åt med hundarna så jag bestämde mig för att köpa honom. Tre veckor innan vi skulle hämta den nya valpen blev Menja sjuk och allting gick väldigt fort. Hon hade en massa vätska i buken och trots operation fylldes det på snabbt igen. Veterinären meddelade oss att det är väldigt ovanligt för så unga hundar att få detta och att hon förmodligen inte skulle bli bättre. Det bästa vore att låta henne somna in. Så vi lät henne somna in och det var en av de värsta dagarna i mitt liv. Så mycket kärlek man kan ha till en hund efter bara ett år tillsammans.

Vi var utan hund i två veckor och sen kom Benji. Den mest underbara valp du kan tänka Han var otroligt lugn och snäll. Inte alls som Menja var som valp. Hon var överallt och bet på allt hon kom åt. Nej Benji var nyfiken men otroligt lyhörd från första början. Så det blev lite kurser igen och börja om från början.. Lite frustrerande var det men väldigt roligt då man märkte att han gillade att jobba. Med lite utställningar med fina resultat samt lydnadstävlingar med ett LP1 i bagaget är han nu 5,5 år gammal och vår bebis. Han är mormors prins som oftast får som han vill men han är verkligen vår bästa vän. Han får följa med på det mesta och får alltid uppmärksamhet och mys när han vill