Våra mornar består av att Nea kommer in till vår säng och där myser vi tills det är dags att gå upp och äta ”macka” (frukost). Och väl nere vid bordet finns det visa rutiner, eller regler, som man måste följa för att det ska gå så smidigt som möjligt (vilket man såklart vill med en trotsig tvååring 🙂 ).
– Man lägger fram mackpåsen så att hon kan ta ut sin egen macka (MYCKET VIKTIGT!! Annars är liksom allt förstört och det blir svårt att rädda upp det hela)
– Man frågar om hon vill ha mjölk (medan man hämtar glaset), öppnar kylen och säger ”Pappas mjölk?” och pekar på den blåa mjölken. När du fått klartecken tar du med mjölken och smyger med smöret och leverpastejen till bordet för att spara tid.
– Sen måste du vara tydlig när du frågar och verkligen lyssna på vad du får för svar. Vill du ha smör på? Nej. Ok. Vill du ha leverpastej? Nej. Ok. (Torrt kan tyckas men det får hon upptäcka själv)
– Om hon sen ändrar sig (för det får man ju faktiskt göra) så gäller det att vara snabb och lyssna på vad hon vill. Först smör? Ahh. Som man brukar. Leverpastej? Ahh. Tacki. Och sen ett tunt lager pastej över.
Så här ser 7 av 10 mornar ut vilket är ganska skönt att luta sig mot när man själv inte ha vaknat än.
Imorse dock var det nära att skita sig totalt.
Jag lyssnade på när hon tackade nej till pålägg, lyssnade när hon ville ha pålägg på den andra mackan. Smör? Nej. Hmm tänkte jag. Leverpastej? Ahh. Och jag brer på pastejen men hör hur hon börjar bli frustrerad. Det har blivit fel! Hon glömde ju tacka ja till smöret! Jag försöker rädda mackan genom att bre på ett lager smör på leverpastejen men det blir ju oxå fel för det måste ju vara pastej överst. Utan att stanna upp tar jag pastejkniven och brer ett tunt lager. Överst. Det får bära eller brista, kan ju inte bli värre liksom.
Macka, pastej, smör och pastej igen. Och det gick hem!! Ett glatt ”Ahh” fick jag av henne och sen glufsade hon i sig mackan. Hela mackan. Seger!!
Kommentera (1)