Jag trodde nog att jag skulle börja skriva denna berättelse tidigare men första veckan låg vi ju kvar på sjukhus och med allt det innebar. Och sen har man sen man kom hem försökt komma in i livet som ammande mjölkmaskin samt att smärtan har tagit mycket energi. Kommer ta lite hjälp av journalen för tidpunkter och siffror för att det inte ska bli fel men det kan nog smita in en liten felskrivning som jag kommer att bli rättad i : ) Bara fråga om ni undrar över något..
Fredag 25/11
Vi hade tid hos spec.mvc för kontroll av blodtryck och hur proteinet i urinen såg ut. Får träffa en jättegullig läkare som även gör en gynundersökning för att se hur pass mogen tappen är och ev om jag är öppen. Hon känner inte att det är dax att sätta igång nånting än då det inte känns moget. Jag berättar för henne om min huvudvärk som hon, faktiskt som första läkare, tar på allvar. De tar blodprov och ber oss komma tillbaka efter lunch för svaren. Vi åker hem en sväng och tar det lugnt och åker tillbaka in vid 12-tiden. Lite trötta på det här fram och tillbaka hela tiden som vi gjort hela veckan. Väl inne beslutar läkaren för att jag ska läggas in för observation på avd.63 under natten så får vidare beslut tas efter vad prover och mätningar visar där. Vi går och äter lunch och visas sen upp till avdelningen. Under hela eftermiddagen tas prover, blt (blodtryck) och ctg.
När kvällen närmar sig bestämmer vi att killen ska sova hemma (det kostar ju för partnern att sova över och inget skulle ju hända under natten iaf) så vid 22 åker han hem och jag lägger mig för natten.
Lördag 26/11
Sov rätt ok faktiskt och på morgonen tas det ny ctg och blt. Äter frukost och sen kommer killen och vi inväntar läkaren som skall lägga sin dom. Hon kommer strax efter 11 och gör en undersökning. Hon blir positivt överraskad och berättar att tappen är nästan mogen och att jag är lite öppen. Rak på sak och hon tycker vi ska sätta igång förlossningen. Jag blir lite paff för hon säger det så odramatiskt och för mig (oss) är det ju en jättestor sak för det innebär ju att vi vet att vi kommer få träffa vår dotter snart 🙂
Vi flyttas ner till förlossningen och får det enda rummet med egen toalett vilket är otroligt uppskattat! Tas emot av en bm men dem har snart skiftbyte så hon lägger bara infart och ger mig första dosen Cytotec vid 13. Sen kommer underbara bm A med usk E. Bm A är vän med min mor (jag har även träffat henne i thailand 2004) och mamma har pratat så gott om henne och jag kände mig väldigt omhändertagen 🙂
Doserna skall intas varannan timme och mellan dessa ska ctg kurva tas samt blt ibland för att hålla koll. Efter 4-5 dosen börjar jag få mer S-dragningar och de känns som riktig jobbig mensvärk. Får in en mjukare säng samt värmedyna men det blir inte mycket sömn. Delvis för att jag har s-drag och sen för att de kommer in titt som tätt och kopplar in ctg eller så ska jag ta en ny dos.
Kvällsfika med ostmacka och varm choklad
Söndag 27/11
Jag behöver alla åtta doser vilket innebär att sista dosen intas 03:26 på söndag morgonen och efter ctg kurva som kopplades bort vid 04 tyckte dem att vi skulle försöka sova lite innan ny personal gick på vid 07. Bra ide tyckte vi och försökte somna in vilket var lättare sagt än gjort. Jag fick mer ont och hade då svårt att slappna av. Fick smärtlindring och efter mycket om och men kunde jag slumra till lite grann men helt plötsligt tänds lampan och in kommer nattpersonalen med två läkare. Dr. M tyckte att det var dumt att vänta tills dagpersonalen gick på med att göra nåt vidare så hon ville undersöka mig och se hur det ligger till. Jag har inte öppnat mig tillräckligt för att ta hål på fosterhinnan så de beslutar att sätta in en ballong som skall vidga livmodern. Då börjar jag böla. Jag som inte alls gillar gynundersökningar ska alltså behöva få nåt uppstoppat som de sen ska dra lite i varje halvtimme för att hjälpa livmodern på vägen. Blev lite mycket men läkaren lyckas övertala mig om att de måste göra nånting annars har dessa doser varit förgäves och då kanske allt avstannar. Så jag tar mig samman och går med på det. Kändes knappt kan jag säga men det gjorde sen dragandet varje halvtimme. De bästa är om ballongen kommer ut av sig själv men det kan vara så att de får dra i den under några timmar för att livmodern ska fatta att den ska vidga sig. Tålamod, Caroline, tålamod försöker jag intala mig själv 🙂
Fortsättning följer…
Kommentera