Kom ihåg mig

Brutit tystnaden

Äntligen satte jag min fot på gymmet efter ca två månaders träningstystnad. Och det kändes bra, riktigt bra faktiskt. Var bara jag och en annan där klockan halv nio på morgonen vilket var skönt. Behövde vara själv och komma in i det igen, känna igen tekniken i övningarna. Blev bröst, triceps och axlar plus plankan och stretch, ett lagom kom-igång-pass.

Nu blir det träning på en lagom nivå ett bra tag så inte samma sak händer igen. Var inte värt det att gå in i väggen och känna sig orkeslös samtidigt som man ville avancera och öka vikterna.

Jag och min fåtölj

Syrrans stol är väldigt poppis! Skulle nog säga att han tagit över den.. Men en liten fågel viskade i örat att han skulle få en egen i födelsedagspresent

20140701-194903-71343610.jpg

20140701-195309-71589300.jpg

Gårdagens dejt

Gårdagens dejt på Griffins Steakhouse blir svår att slå! Avsmakningsmenyn var bland det godaste jag någonsin har ätit

Life as it is

Trött man blir när man skrivit och skrivit och så försvinner ALLT när man publicerar!! Orkade inte skriva ett helt nytt inlägg just då så sammanfattar lite nu istället.

Jag har insett en sak nu efter några dagars jobbande: Jag är ingen ungdom längre. Efter två barn och snart över 30 strecket så har man inte samma energi. Min kropp är inte lika stark och återhämtningen efter 12-13 timmars pass är mycket längre.
Det går ju inte snabbare när man tar hand om två barn två dagar i rad efter två dagars långpannor. Shit vad död jag var. Ingen sömn och ingen energi, vet helt ärligt inte hur jag tog mig igenom de dagarna..

Som en extra utmaning kom min PMS på torsdagseftermiddagen. Jag skulle jobba lördagen men insåg att jag inte skulle vara närvarande. Svårt så här i efterhand att förklara alla känslor i kroppen man har som kommer och går. En väldigt tydlig trötthet kom över mig och tankarna försökte fokusera på barnen och att klara mig till 19. Då är det läggdags och jag kunde slappna av. Det var min hållpunkt torsdag och fredag, håll ut till 19.

Jobbigt att meddela jobbet/min vän att jag inte kunde jobba. Skönt ändå att hon känner mig och vet hur jag är.

Hela helgen gick i vilandets tecken. Vilade på dagen med Nea, låg i soffan och gäspade konstant. Började inse att jag inte kan jobba så långa pass :(
Jag måste ju orka med mitt liv även om det är så sjukt roligt när man är på jobbet.

Så när jag väl kommit fram till det kom veckan baksmälla. Efter en promenad i måndags med en mamma från Neas förskola så åkte jag och jobbade lunch. Gick bra och kom hem lagom till middag. På tisdagen vaknade jag upp med en nackspärr från hell!

Som tur var sov min mamma över så fick hjälp med barnen på morgonen. Lämnade Lukas hemma och gick för att lämna Nea. Mötte mamman som jag prommade med. Hon hade också nackspärr fast på ANDRA sidan! Vi gick och pratade i ett riktigt blåsigt väder men vem trodde att vi båda skulle få nackspärr av det?!

Och nu ligger jag i sängen efter två dagars kurerande (värme, alvedon, stretch och idag massage av killen) och har fortfarande ont. Eller närmare sagt stel och kan inte vrida eller böja huvudet. Ingen plötslig smärta vid minsta rörelse längre så åker till jobbet imorn och ser hur det går. Känner inte riktigt för att ringa och sjuka mig igen :( Tror det kommer vara rätt lugnt annars löser vi det :)

Så summan av detta är att det känns som att min kropp motarbetar mig. Hoppas att jag vaknar imorn och är lite mjukare i nacke och skuldra. Sen väntar midsommarfirande på fredagen i Tyresö med familjen.

Glad Midsommar på er!!

Liten paus

Jobb och barn tar upp mina dagar just nu. Killen och jag ses och har faktiskt hunnit umgås också. Annars går vi om varandra och träffas när den ena är trött..

Fan skrivit långt inlägg men allt försvann

annonser