Nils-Olofs Gård

Livet ger ner för att gå raka vägen upp ->

Det är 2017 och februari har anlänt. Det har nästan gått ett helt år sedan jag helt föll rakt pladask rakt in i väggen. Något som man kanske känner igen är egentligen orden depression. I mitt liv har jag alltid ansett mig själv som stark och även de som varit nära mig. Jag har alltid försökt att vara den som peppar andra till att må bra och istället så blev det jag som ramlade in i något jag aldrig tidigare vart i.

Livet förändrades och jag fick en reaktiv depression. Något hade hänt och något hade förändrats. Jag själv hann inte se att det hände förrän det blev alldeles försent. Jag valde att säga upp mig från alla arbetsplatser (3 olika jobb) för jag insåg att jobba 120% inte var bra när man har ett barn på 1 -2 år. Att dessutom arbeta med människor och på en arbetsplats är av allra största vikt. Jag har dock lärt mig mycket och hoppas att alla ledarskap som jag har mött på kommer leda till att jag blir en bättre ledare i mitt arbete och i min framtid.

Under julen 2016 började ja känna att jag är på väg tillbaka till livet. Jag kan tacka min man man för att han har tagit hand om mig, det har inte vart lätt. Det har tagit på hans krafter och på vårt förhållande, men vi har växt starkare tillsammans och det är jag så himla glad för idag. Att ha en man som förstår och dessutom ger allt för mig är något som jag bara kunnat drömma om. Jag vet idag att jag har världens bästa vänner, moster och dessutom en enastående bror som hinner i korta perioder att lyssna och försöka peppa mig framåt. Nu är jag äntligen där, på den platsen då jag kan återigen hjälpa andra och peppa de.

Jag har satt mig ner och tänkt på vad jag vill med livet. Att berätta historier och få andra att skratta har jag alltid gillat. Det är kul att se andra människor glada. Att föreläsa för andra har gett mersmak och jag hoppas att jag kan ge andra av mina erfarenheter och förhoppningsvis något bra på vägen. Att få andra att må bra och själv må bra är vad livet ska ge, men ibland innebär det att sitta ner i lugn och ro och fundera. Att meditera över sina livsval och känna i magen vad som känns rätt. I sommar kommer jag att ha glasscafé och även starta igång vår gårdsbutik. Det känns som ett naturligt val. Jag vill ha ett eget företag och det har alltid vart min dröm, det enda har vart att jag inte vetat exakt vad. Att göra glass är kreativt, men det kommer fler saker i anknytning till gårdsbutiken som kommer att vara roligt och kreativt.

Under nästa vecka far jag och Sandra Karlsson, Klas fru till Stockholm och Hänt Extras röda matta. För att få nya insikter och för att det kul att träffa nytt folk. Ibland stöter man på rätt person på rätt plats och det är just ett sådant flow som jag är inne i nu. Allt händer vid ”rätt” tidpunkt och då är jag äntligen rätt i livet.

När livet är ner så vänder det ofta, tyvärr tror jag att man behöver det när man hamnat helt fel och måste räta ut linjerna.

DSC_0124QT7B1248
Cafe6

Fjantelagen

Idag har jag återigen träffat på jantelagen eller som jag kallar det FJANTELAGEN! Jag blir helt matt och energilös. Jag sitter här ute mitt på landsbygden och försöker blicka framåt med positiv anda. Jag försöker att se möjligheter och så möter man den där jädrans jantelagen. ”Det är väl ingen idé du gör iordning – du vet väl inte ifall det kommer funka” ”Får du verkligen göra så?”.

Kanske är det inte ens jantelagen utan en person som borde komma utanför Värmland och se att runt omkring i världen finns det möjligheter. Igår läste min man upp för mig ”Las Vegas var bara öken”. Det måste vart en fullständig idiot som kom på att bygga ett casino där. Ännu värre, vem kom på idéen om att flyga till månen. Ja, snacka om att va dum i huvudet! Richard Branson är ännu värre för han har kommit på idéen sälja charter esor dit. Nej, att öppna ett café med hembakt i en ladugård känns miltals miljoner iväg från detta, men en idé som jag vill genomföra med positiva folk och vibbar.

Under helgen har vi träffat Klas & Sandra och jag är så glad för det! De är som oss. De har idéer så huvudet kommer gå sönder och Sandra har också mött den där diaboliska ‘¨attityden. Hon bestämde sig för att inte umgås med sånna något mer. Nej, nu är det nog för mig med. Jag vill ha kompisar, men inte till vilket pris som helst. Jag sitter hellre hemma och ruttnar än träffar pessimism som finns här bland vissa folk och för guds skulle, tro inte att det är alla. Det finns bra personer med, som faktiskt peppar. Ena grannen gick förbi mig idag och sa – ”det är klart att du klarar detta. Det kommer gå så bra!” Det är en bra person. En person som vill att det går bra, istället för en person som innerst inne sitter och önskar att det går fel så den har massa att skvallra om med familj och ”goda” vänner.

Jag har ingen aning om ifall ett Café kommer bli succé eller inte, men jag tänker inte lägga mig ner platt innan jag vet och jag tänker inte investera några miljoner men självfallet fråga rätt personer med rätt kunskaper om regelverket för att ha öppet ett fåtal lördagar under detta året och nästkommande år.

Tack Sandra & Klas för att ni har gett oss möjligheten att lära känna er. Ni är helt beundransvärd och vilket fint fik, butik och nu B & B. Ni som har vägarna förbi Kolmården och behöver boende så kika in på Sandgårdens B & B som går att boka via booking.com. Dessutom kan man besöka deras gulliga butik och café som det finns mer planer för!

Kolmården är grymt kul att besöka och den glädje i Justus ögon var värt allt!!!

DSC_0357 DSC_0358 DSC_0360 DSC_0370 DSC_0389 DSC_0403 DSC_0410

Välgörenhet med Anton Frans solglasögon

Ofta när jag sitter och beställer grejer så gör jag det ur ekonomisk synvinkel och ytterst få gånger så lyckas jag att köpa något som jag vill och för att det är rätt och riktigt! Jag har beställt ett par glasögon, ja solglasögon då… som ger 400kr till välgörenhet, vanligtvis ger de 300kr men nu är det en drive och då kan man ge lite mer.

Jag kollade igenom Justus grejer för jag har inte riktigt hunnit göra ett fint album ännu och jag är så glad att vi valde att ge bort en vis del av pengarna till andra välbehövande barn. Tänk att kunna hjälpa, även om det är litegrann.

Kolla in Anton Frans hemsida för att se ifall något passar er och vill ni har en rabattkod så har jag fått en av de 😀 PS. Deras solglasögon är verkligen gjorde med elegans och dessutom inget rangel som jag ibland köper på vissa butiker 😉

Skitsnygga glasögon, idag fick de följa med till hönsgården. Kanske inte så lämpligt, men gillar man något så gör man ;)

Skitsnygga glasögon, idag fick de följa med till hönsgården. Kanske inte så lämpligt, men gillar man något så gör man 😉

DSC_0322

Bondefru – att leva livet med en bonde

Så jag var tvungen att assistera Sandra med hennes inlägg… Inte för att jag skriver så ofta, men här kommer kopian från min andra blogg:

Romantiskt träffades jag och Nils-Olof genom ett TV program. Jag hade knappt sett på Bonde Söker Fru, men det var av ren impuls som jag sökte och tänkte det kunde va en kul sommar. Jag hade ändå inget för mig. Jag anlände till slottet och fick mina 5 minuter med honom, bonden. Alla tjejerna pratade om sina känslor härs och tvärs och sedan var det min tur att träffa honom. Nej, nervös var jag inte för jag trodde nog inte han skulle va intresserad av en stadstjej som kanske var orolig över lite skit under naglarna. Jorden stannade när jag kastade mig in i rummet fullt av folk. Kamerorna och alla kring oss försvann och efter en del drama bakom kulisserna så blev det vi till slut. Ja, något fanns där – men vad?

Jag läser Sandra Karlsson blogginlägg, hon som blev ihop med Klas året innan. De som har under åren blivit en symbol för att så många par i Bonde Söker Fru fortsätter ett liv tillsammans. Jag och Sandra pratar ibland och det är för att stödja hennes inlägg som jag lägger upp min syn på att va en bondefru.

Jag lämnade mitt liv i Göteborg. Jag hade bott där i 7 år och nu var det dags igen för att lämna, men jag är van för innan det lämnade jag mitt liv i Leicester efter 6 år i England. Jag flyttade runt mellan dessa perioder och bodde i bland annat Italien och Norge. Allt för konsten! Precis som Sandra så lämnade jag staden och oändligt mycket resande världen över bakom mig för att viga sitt liv åt en bonde. Vi har både starka intressen, hon har dansen och jag har konsten.

Jag hamnar i den lilla byn Norra Lien utanför Koppom, en vacker by med böljande  vackra vidder. Grannar som nickar och säger hej och vissa som jag blivit goda vänner med. Grannarna kommer faktiskt från ställen och här finns det även personer från Norge, Danmark, Frankrike och Tyskland. Det är dock inte lätt att få så många nära vänner som man kan anförtro sig åt, vänner som inte pratar vidare och skvallrar. Istället får jag ringa mina gamla vänner för att slippa få information skickas runt i cirklar och sedan bli något det inte ens var från början.

Jag pratade med en kvinna som bott här i 15 år och hon hade fortfarande inte klarat få goda vänner som är ifrån området, hon i sin tur hade träffat en man som hade bott i byn 30 år och enligt honom så skulle det ta 15 år till för henne att bli accepterad som bybo. Kvinnan liksom jag är utåtriktad och positiv, men umgås med sina gamla vänner i stan och pratar ditt och datt med de hon möter istället för att försöka bli vän. När man flyttar in till en liten by mitt på landsbygden så blir man automatiskt en udda fågel. Det är en bra benämning! Det kan ha sina fördelar med, för alla räknar med att man ska göra något udda.

Jag beslutade mig för att flytta till Nils-Olof ganska så snabbt. Visionerna strömmade fritt och jag köpte ett hus istället för en lägenhet i stan. Här skulle jag varje sommar sitta i den vackra trädgården och måla och göra fantastisk konst. Kanske skulle jag sy ett och annat plagg. Det skulle iallafall spenderas tid och massor av tid. Så kom verkligheten och inte den verkligheten som speglar i Tv4. Nej, den sanna verkligheten som alla damerna borde få reda på innan de söker. Man väljer skitiga naglar mot nymålade röda naglar och ett liv med fart och fläkt till att vara hemmafru/bondefru. Ibland känns det som man likaväl kunde va en ensamstående mor för man gör verkligen ALLT i hemmet.

När man är tillsammans med en bonde så måste man anpassa sig, ibland sker det att man anpassar bort sig själv totalt och för mig innebar det en depression för en tid sedan. Jag sa upp mig från arbetet för jag ville inte längre ha pressen att jag skulle göra arbetsplatsen känd för att jag hade varit med i någon enstaka artikel i de flesta stora tidningar.

I Bonde Söker Fru så speglar man en sommar som alla sent kommer glömma och säkert kommer varje sommar vara sånna. Picknick och massa gos ute i naturen. Mysigare än mysigt och bonden har tid att ägna sig åt dig. Han tar hand om dig  och har tid att överraska med något nytt, nästa varje dag. Sanningen är att sommaren är den tiden på året som är mest hektiskt för en bonde och även för en bondefru. Hårt arbete är en underdrift. Dagarna går åt att sitta och vänta på att mannen kanske kommer hem i ”normal” tid eller att man kan underlätta genom att göra en lunch. Ibland åka ut med lunchen till platsen han befinner sig på eller så ringa hem honom. Igår hämtade jag min man på ett gärde kl 19:00. Det hade förberetts vad vi skulle äta för att tiden skulle finnas för att slappa en timma innan det är dags att lägga sig för att gå upp kl 06-07 för att ge sig av igen ut i solen.

Sommar och sol och livet på landet. Så romantiskt och så underbart! Just under dessa fantastiska dagar så arbetar bonden. De dagarna som man drömt om att göra saker så roligt tillsammans, just de dagarna har han de längsta arbetsdagarna. När det regnar passar han på att förbereda inför hösten. Kanske ska en ladugård eller 2 städas ur ordentligt eller kanske ska det röjas i verkstaden. Han är hemma lite mer, men det är inte så intressant att hitta på massa skoj på en regnig och grå dag.

Så kommer hösten och då blir det väl ändå bättre… NEJ! Då ska kossorna in i ladugården och bonde måste va där morgon och kväll, sedan är det dags att hugga ved och timmer. Så kommer solsken igen och våren är på antågande. Vårbruket startas och har säger bonden att nu finns det tid… Sanningen är att det finns tid efter kl 17-18 istället för kl 19-21. Så bra! Semester, nej här finns inte semester. Det kanske finns en och annan helg som man kan få barnvakt för att vi har en familj som vi blivit goda vänner med. Annars hade vi inte ens åkt iväg en kväll i halvåret tillsammans.

Vi glömmer väl inte heller bort alla helger som Nils-Olof spenderat med bandet denna sommar. Under en vecka hade jag influensa och var nära en kollaps med fysiskt och mentalt. Självfallet blev Justus blev sjuk i influensa. Nils-Olof var på turné och grannen hjälpte till med traktorkörningen. Nils-Olofs gamla mor kom till undsättning och jag var helt förtvivlad. Till slut åkte jag iväg till min moster för att vila upp mig! Hon förstår för hon har bott på landet hela livet, men alla förstår faktiskt inte.

Jag älskar min man. Han är den finaste människa jag träffat! Han är värd allt slit, även om det inte alltid är lätt. För älskar man någon så vill man spendera massor av tid med den människan och det går inte. Sök till Bonde Söker Fru, men sök inte för att du kommer att spendera massa tid med din man /kvinna dygnet runt. En bonde sliter och jobbar. Du kommer i andra hand och traktorn/skog/kossor i första hand. Att vara nummer 2  i allt är inte som jag hade tänkt mig, men jag vet att han älskar mig och gör allt han kan. Det är inte alla män som gör och därför är han värd min tid tillbaka, den lilla tid vi får!

Älskar dig mannen min <3

DSC_0101

Älskar dessa så innerligt att mitt hjärta slår hundra volt när jag ser de. Fina underbara familj! <3

Älskar dessa så innerligt att mitt hjärta slår hundra volt när jag ser de. Fina underbara familj! <3

DSC_0633 DSC_0170

Livsval

Hela mitt liv så har jag älskat konsten. Det har varit en del av mig och något som måste va en del av mig för att jag ska må riktigt bra. Det var längesen jag målade för livet ger inte alltid den möjligheten. Det ska finnas inspiration och ofta kommer den när man minst anar det. Den är på gång och det har endast med det som har hänt mig och lett till att jag har utmattningssymtom. Det är mycket bättre nu eftersom jag har valt att ta bort saker i livet som har påverkat mig negativt. Ibland finns det personer på fel plats som kan påverka så man mår sämre eller bättre. När man pratar med personerna i fråga och inget händer så finns det inte så många alternativ. Att välja bort och våga välja bort är en styrka och inte en svaghet. Jag känner att jag är stark som har vågat ta bort den delen i livet. Nu är det bara framåt som gäller och komma tillbaka till glada, positiva och energifylld Carina.

Igår var min moster Marianne på besök. Hon verkade mer harmonisk än vanligt. Det var riktigt skönt att prata med henne för hon förstod och har själv mått dåligt, precis som andra människor. Att hon delade med sig gav mig ett stort stöd. Jag fick även reda på att  min morfar och mormor ägde 300 höns och en biodling. Visst är det coolt att jag har valt att köpa 100 höns och även biodling som kommer om ca en vecka. Går det i generationer även sådant? Att man väljer det som ens tidigare släkt valde. Jag hade ju ingen aning om det. Min mormor dog tidigt ca 60 år och min morfar dog 2 år senare i drunkningsolycka. Det är tråkigt att inte få träffa främst morfar då han var konstnärlig och jag anar att vi hade likheter.

Nu ska ni få se tillskottet i vår familj. Det får mig att må bättre att se detta lilla bomullsyrväder springa runt och leka. Justus är alltid nummer 1, men katten är ganska högt upp hos oss alla.

DSC_0340 DSC_0349 DSC_0356 DSC_0359 DSC_0363