Särskrivningar
Inom mig bor en liten språkpolis, tror jag ärvt det efter mamman min faktiskt.
Jag är inte världsbäst på grammatik och jag kan inte de mest avancerade orden som finns, men jag har koll på grunderna.
Jag vet hur man skriver, och pratar, hyfsat bra svenska. Läsbar och rätt korrekt svenska (utom ibland, när jag knorrar till mitt språk lite här i bloggen eller så för att göra det lite kul!) utan en massa särskrivningar, felaktigt användande av det där nedrans ”dem” och konstiga stavningar. Jag kollar hellre upp ett ord en gång extra så jag vet säkert hur det stavas eller så skriver jag och talar om att jag är osäker på stavningen!
På vissa ställen tycker jag att man kan förvänta sig mer av författaren bakom ord, texter och meningar än andra.
Det är ju ganska självklart!
Hur som helst!
Brukar ha ögonen med mig efter roliga felstavningar eller särskrivningar i vardagen och igår hittade jag denna på en större matvarubutik.
Det var ingen vattenmelon tydligen, fast jag tyckte att det såg precis ut som en sådan.
Det här var en ny rackare, tydligen vid namn Vatten Melon!!! 
God morgon förresten! 