VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

En fantastisk förebild

Det var det där med att vara bekväm… (läs lat..)

 

 

Om ni läst boken om ”Den lilla röda hönan”, hon som bad katten, råttan och hunden om hjälp att så frön, skörda, mala osv, så förstår ni. Om ni händelsevis INTE läst den sagan, blir det dagens läxa!

 

 

Det ÄR enkelt att gnälla om hur det ser ut i skogen, hur mycket pinnar det ligger kvar, och hur stora spår det blir efter skogsmaskiner. Hur fult det blir när mogen skog tas ned för slutavverkning.
(Jodå, man får GÄRNA komma hit och plocka pinnar och ved som ligger kvar istället!
Hjälp tas tacksamt emot!)

 

 

Det ÄR inte så kul att föryngra och plantera gran om man tillhör kategorin ovan. Varför skulle man bry sig om att plantera nytt? Man hinner ju själv inte få vara med länge nog för att avverka!

 

 

Om man tillhör kategorin som inte är livrädd för arbete, är det dock rätt kul.
Då ser man ju framåt i livet!
Drygt 2000 plantor satte vi.

 

 

Johan sa det till store sonen:

 

”Detta gör jag inte för mig, det är meningslöst!
Men man bör ha en plan och se framåt!
Det är DET som skiljer vinnaren från förloraren.
Framtidstron!
Det är för dig, dina syskon och Astrid!”

 

skogsplantering Astrid
Astrid, hon som kan dra nytta av planteringen.

 

Vad händer då?

 

Jo…då kommer FARFAR, 82 år, och börjar plantera också!

 

Eloge. Världsklass.

 

Tre generationer planterar gran. Eller fyra…

skogsplantering
Pappa, Anton och farfar Sten, planterar gran i Axtorp

Kommentera

2016

Nyår igen.

Dags att summera året.

 

 

Som ett slags julbrev istället för julkort, hade jag tänkt, men det blev senarelagt. Tills idag.

 

 

2016 har varit ett år av ovisshet, på många plan. Vi har varit extremt asociala. Det har sina orsaker. Jag skulle vilja påstå att vi har haft mer arbete i år, än någonsin tidigare. Vi har också åstadkommit mer än någonsin tidigare.

 

 

Jag vet att många gnällde om den uteblivna solen under industrisemestern, men hallå, den kom ju sen!
Innan ni sätter till att gnälla om att ni var tvungna att jobba, när det fina vädret kom, låt mig påminna om ett par saker…

 

 

Ni HAR ett jobb att gå till, vilket inte är alla förunnat! Gillar ni det inte, så byt!

 

Ni HAR kanske en arbetstid på åtta timmar, med lediga helger, det är en sabla massa ledig tid! 44 h/vecka vaken tid LEDIGT! Hinner ni verkligen inte roa er då?

 

 

Sommaren i Halsäng, kantades som vanligt av hökörning och ensilage, ett besök på High Chaparral, camping i Göteve och semester i tre dagar med sol och bad hos mormor och morfar för barnens del. Underbart. Sedan var det det där med att umgås med vänner. Det är svårt, om de inte liksom kan och vill flyta med i vår vardag. Man får ta det som det blir, på en gård. Sommartid är det ofta Johan och barnen som slår gräs, och pressar ensilage. Det gör att jag sällan kommer förbi brevlådan. ”Någon Annan” sköter djuren. Det är min pseudonym…

 

 

Från ingenstans, om man nu kan kalla Björkenäs utanför Gränna för ingenstans, kom en frisk fläkt och underbart fin vän och räddare i nöden – Christin! Det är en ganska ny vän i mitt liv, men hon har gett mig mycket stor glädje! En f.d.  mjölkbonde med maskinstation.
Jag sa till henne att hon var hjärtans välkommen att hälsa på, men jag har fullt upp, så då får du hänga på, och det VILLE hon! Jag skulle fodra, och det tar ett par timmar själv, men hon frågade;

 
”Vad vill du att jag ska göra då?”
”Kan du köra in och öppna balar i hallarna?”
”Ska de stå eller ligga?”

Alltså vilken kärlek…och detta trots att hon var tvungen att köra John Deere…
TÄNK att bli stående ute med en trasig hydraulkoppling till balgripen. Då hjälper Christin till att byta den. Jag hade det så bra att jag fick nypa mig i armen, för att känna om det var på riktigt! Den roligaste sommaren på mycket länge.

Tusen tack för det, härliga Christin!

 

 

Hösten då. Man vill gärna arbeta medan vädret är gynnsamt här. Det var ett fantastiskt sensommarväder, och en makalöst torr höst. Höstens naturliga viloperiod med regn och rusk, senarelades till jul. Därför är vi ganska matta i pälsen. Men vi gläds åt allt vi åstadkommit.

 

Vi har rensat diken, röjt buskar, rättat till mormors gamla marker och börjat bygga fårhus. Det är mycket kvar, men vi är på gång.
Under 2017 räknar jag med att mormors gamla betesmarker kan bli uppröjda, så att fåren kan beta där.

 

 

 

Tips!

Inför 2017, så gör du precis som du gjort i år, om du är nöjd med det.
Om du händelsevis inte är nöjd, så gör förändringar så att du blir det!

 

00001

Ge inte dig själv dåligt samvete, det är ju bara du som kan ge dig dåligt samvete, och eftersom du troligen inte vill ha det, är det rätt korkat att du ger dig själv det! Ungefär lika korkat som om jag skulle lägga möda på att odla selleri, när jag vet att jag inte tycker om det!

 

 

Tankar…vet du att man faktiskt väljer sina tankar?
Du får kanske en första negativ tanke, men då väljer du att släppa den. Ingen annan väljer dina tankar, det gör du!
Välj med omsorg, så blir livet roligare!

 

 

Nu önskar jag er er gott nytt år!

Livet inte alltid perfekt1

Kommentera

7

Jag fick igår kväll frågan av ett barn, varför jag hade siffran 7 om halsen.

”Det symboliserar de sju personer jag älskar mest i hela världen.”

”Dina barn…men det blir väl inte sju!?”

”Nej, men räkna får du se!”

”Elon, Ida, Carl, Nils, Anton…och pappan, Johan, det blir ju sex!?”

”Men det viktigaste är att man kan älska sig själv, för annars kan man inte älska andra på riktigt!
Därför ska jag vara med också!”

”Jaha…smart!”

 

Jul 2016-7

Kommentera

Förundras och funderar

 

 

En vän till mig har skrivit detta, nedanför första bilden, mycket tänkvärda.

Hur bär man sig åt mot sina medmänniskor egentligen? Förutom mig själv nu då, hur många människor uttrycker sig på samma sätt i sociala medier, som bland folk i allmänhet? Det är annars en mycket enkel sak, som jag brukar säga till mina ungdomar:

”Kan du inte säga det till någon, öga mot öga, så ska du inte skriva det heller!”

BLIR jag illa berörd över vad folk skriver, försöker jag tänka så här:

Det räcker inte

Här kommer hennes berättelse, som jag fick lov att dela:

”Jag är omringad av underbara människor.

Alla läsare här på FB.

Alla kursdeltagare på mina utbildningar.

Alla mina vänner.

Min familj.

 

Vi tycker inte lika om allt. Vi kan till och med tycka helt olika.

 

Men det finns respekt och en acceptans. Vi behöver inte tycka lika. Det är inte en kamp om sanningen. Det är en väg i rätt riktning för rätt person. Det finns många vägar.

 

Därför blir jag så förvånad när jag möter människor som är inskränkta, elaka och som har så mycket tid i sitt liv att de hinner lägga tid på någon de inte känner bara för att göra illa eller skada.

 

Jag blir förvånad över att de väljer att fungera på det viset. Att vilja vara elak. Att välja bråk, när det finns så mycket annat kul att göra. Och hur de hinner. Har de inget eget liv?

 

Jag bad om hjälp med Ragnar. (En hund som behövde omplacering) Ni var underbara. Men några valde tillfället att förfasa sig över vilken hemsk människa jag var. Först på min profil, men ännu mer spännande även på sin profil. En människa jag aldrig träffat. Hur mår man när man fungerar så?

 

Det som nu får mig att skriva detta inlägg är ett mail som berättar att det diskuteras (på fullt allvar) i en FB-grupp om Ragnar är olagligt insmugglad hit. Min energi dog. Hur är människor funtade? Vad är det för fel på vissa? Men lögner och ”frågor” skapa ifrågasättande som med ryktets fart snart blir både stort och sant.

 

Jag är så glad att jag är ovan vid detta beteende. Och jag kommer fortsätta att hålla mig långt borta från denna typ av människor. Men med FB kom de skrämmande nära denna gång.

 

Jo, jag tål att folk tycker annorlunda än jag. Jag respekterar andras åsikter och olikheter. Men jag tål inte elaka människor. Jag får gröna stora utslag som kliar och en tung ledsenhet i hjärtat.

 

Det flesta tjatar om att de inte har någon tid. Då borde ju alla lediga minuter gå till roliga och underbara saker. Inte till att ”lägga sig i andras liv” med åsikter och osanna påståenden.

 

Egentligen borde jag inte skriva detta här, då ni är raka motsatsen. Ni har ett underbart sätt när vi inte tycker lika, när ni ifrågasätter och när vår slutsats inte överensstämmer. Respekt men oense är helt ok. Men jag kände att mina fingrar ville skriva av sig.

 

Blev nog mer berörd än jag först trodde. Jag förstår mig inte på elakhet. Jag förstår inte, helt ärligt, vad drivkraften till att göra andra illa kommer från. Vad är vinsten?”

-Anna Hallén

 

En klen tröst men…

 

Behandlad illa

Kommentera

Kärlek…

Vi pratade om det igår, på vallhundskursen, om vikten av att komma ihåg förlovningsdag, mm.

Jösses sa jag, den 30 november 2013, när vi lagt oss, sa jag till min man;

”Du, Johan..undrar om inte vi varit gifta i 10 år idag? Ehhh…grattis!”
”Det har vi nog, tack detsamma…och det har ju gått bra…”

Så avancerat kan det vara! Kärleken i vardagen är liksom värd så mycket mer, än bara enstaka milstolpar.

 

Det allra viktigaste är i min värld, äkta och sann kärlek till varandra, att kunna le åt varandra, när man möts, att känna glädje över att få leva med den man inte vill vara utan.

Detta bör man ju arbeta med, medvetet. Att välja rätt tankar om sig själv och andra.

LÄS NOGA, du som behöver:

Älskar du inte dig själv, kan du inte älska din partner eller dina vänner heller, då blir allt en utdragen projicerande kamp om vem som gjort vad så att du hamnat i den sits du är i idag! Men gissa vad?

Det är bara du som kan sätta dig i den situationen. Ingen annan. Det är också du som kan ta dig ur situationen, om du vill. Det är lättare sagt än gjort, men dock bara ditt ansvar!

00001

Kommentera

För att få de senaste uppdateringarna