VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Förundras och funderar

 

 

En vän till mig har skrivit detta, nedanför första bilden, mycket tänkvärda.

Hur bär man sig åt mot sina medmänniskor egentligen? Förutom mig själv nu då, hur många människor uttrycker sig på samma sätt i sociala medier, som bland folk i allmänhet? Det är annars en mycket enkel sak, som jag brukar säga till mina ungdomar:

”Kan du inte säga det till någon, öga mot öga, så ska du inte skriva det heller!”

BLIR jag illa berörd över vad folk skriver, försöker jag tänka så här:

Det räcker inte

Här kommer hennes berättelse, som jag fick lov att dela:

”Jag är omringad av underbara människor.

Alla läsare här på FB.

Alla kursdeltagare på mina utbildningar.

Alla mina vänner.

Min familj.

 

Vi tycker inte lika om allt. Vi kan till och med tycka helt olika.

 

Men det finns respekt och en acceptans. Vi behöver inte tycka lika. Det är inte en kamp om sanningen. Det är en väg i rätt riktning för rätt person. Det finns många vägar.

 

Därför blir jag så förvånad när jag möter människor som är inskränkta, elaka och som har så mycket tid i sitt liv att de hinner lägga tid på någon de inte känner bara för att göra illa eller skada.

 

Jag blir förvånad över att de väljer att fungera på det viset. Att vilja vara elak. Att välja bråk, när det finns så mycket annat kul att göra. Och hur de hinner. Har de inget eget liv?

 

Jag bad om hjälp med Ragnar. (En hund som behövde omplacering) Ni var underbara. Men några valde tillfället att förfasa sig över vilken hemsk människa jag var. Först på min profil, men ännu mer spännande även på sin profil. En människa jag aldrig träffat. Hur mår man när man fungerar så?

 

Det som nu får mig att skriva detta inlägg är ett mail som berättar att det diskuteras (på fullt allvar) i en FB-grupp om Ragnar är olagligt insmugglad hit. Min energi dog. Hur är människor funtade? Vad är det för fel på vissa? Men lögner och ”frågor” skapa ifrågasättande som med ryktets fart snart blir både stort och sant.

 

Jag är så glad att jag är ovan vid detta beteende. Och jag kommer fortsätta att hålla mig långt borta från denna typ av människor. Men med FB kom de skrämmande nära denna gång.

 

Jo, jag tål att folk tycker annorlunda än jag. Jag respekterar andras åsikter och olikheter. Men jag tål inte elaka människor. Jag får gröna stora utslag som kliar och en tung ledsenhet i hjärtat.

 

Det flesta tjatar om att de inte har någon tid. Då borde ju alla lediga minuter gå till roliga och underbara saker. Inte till att ”lägga sig i andras liv” med åsikter och osanna påståenden.

 

Egentligen borde jag inte skriva detta här, då ni är raka motsatsen. Ni har ett underbart sätt när vi inte tycker lika, när ni ifrågasätter och när vår slutsats inte överensstämmer. Respekt men oense är helt ok. Men jag kände att mina fingrar ville skriva av sig.

 

Blev nog mer berörd än jag först trodde. Jag förstår mig inte på elakhet. Jag förstår inte, helt ärligt, vad drivkraften till att göra andra illa kommer från. Vad är vinsten?”

-Anna Hallén

 

En klen tröst men…

 

Behandlad illa

Kommentera

    För att få de senaste uppdateringarna