Det hörde jag om på radion igår, och tänk, det är just vad det är!
En noja.
Alltså, jag är ledsen, men jag blir förbanne mig arg!
För är du så naiv att du tror du får leva i evighet, så vet jag inte…
Är du därtill så lyckligt ovetande om vad livet kan innebära, så du anser att en 20-, 30-, 40-, 50-års-kris bör få existera, ja, då har du inte haft mycket bekymmer!
Jag är mitt emellan två årtionden, så nu anser jag mig våga skriva om detta, utan att ni öser över mig att nu har jag en 40-årskris…
Hade jag det? Alltså, jag fick frågan av de som var 4 år yngre, och först förstod jag inte ens…men folk HAR alltså bekymmer om siffror!
Jag svarade, att jag har sett såpass mycket, och upplevt såpass mycket, att jag lärt mig att värdesätta var dag jag kan svänga benen över sängkanten. Det är faktiskt inte alla som har den förmånen.
Det blev tyst. Märkligt tyst.
Men har man sett människor leva och dö, samt sett folks eufori, när de tillfrisknat från svåra sjukdomar, kan man ju inte sitta och gnälla om siffror!
Glädjen hos de som ännu en dag, får vakna upp och vara med, när sjukdomen hålls i schack, den bör ni titta på. Väldigt noga. För man behöver faktiskt inte personligen drabbas av en svår sjukdom, för att se vad det gör med en människa. Lär er av dem, att uppskatta livet, alla dagar ni får vara med!
Jag har förresten själv legat väldigt risigt till, när jag låg inne med tvillingarna i magen, i vecka 20-35, för förstorad äggstock, de ansåg kunde spricka. De var tveksamma till om jag/vi skulle komma hem, jag började bli apatisk av smärtorna, men till slut vände det.
Det är alltså något att vara tacksam över, livet. Varje dag.
Glöm inte det, men sluta för guds skull med era åldersnojor, gnäll inte, att bli äldre är ett privilegium, inte alla förunnat. Värdesätt livet, att bli gammal, är betydligt roligare än alternativet!
Kommentera