VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Vad har ni tänkt er?

Det är ungarna…igen!

Alltså jag bara undrar, jämför ni någonsin orsak och verkan, förr och nu, skillnader i fostran/ingen fostran, hur mycket pengar istället för tid, läggs på barnen och hur blir det, tycker ni?

 

Fundera lite över det, sedan ska jag berätta vad jag ser…

 

Igår tog jag ledigt, för att för att vara med på barnens friluftsdag, i slalombacken för år 4-9. Det är nu jag kan ta ledigt, lågsäsong i lantbruket, annars är det snudd på omöjligt. Dock är F-skattare inringd idag, för att jag ska hinna ikapp med bokföring, och annat kontorsarbete. Det betyder i praktiken, att det kostar mig några hundra kronor i timmen, att vara med mina barn. Så på sätt och vis har jag lagt ner pengar på dem i alla fall. Men i princip, är det tiden som är det viktiga.

 

Kommer det en hel busslast ungar, som ska få på sig slalomutrustning, några ska hyra utrustning och för första gången åka, så är det bra om man är några stycken, så de kommer igång. Knäppa pjäxor, passa till utrustning, fixa fram liftkort, kolla hur det går i backen, bärga de som kört omkull, och sedan grilla korv åt dem. Jag tycker att det är roligt att vara med, och det uppskattas av både elever och lärare.

 

Man får lite kläm på ungarna, ser hur de fungerar i olika konstellationer, hur de hjälper varandra, och om de snarare bär sig illa åt, kan man ha tummen i ögat på dem. För vet ni;
”Det krävs en hel by, för att fostra en unge.”

(afrikanskt ordspråk)

 

Igår fungerade det bra, jag tycker att det är bra för sammanhållningen, att göra sådana saker, ett gäng far iväg, hjälper varandra och gör något kul tillsammans. Jätteroligt, och de kan ta med sig det till skolan idag. Nu har vi det fantastiskt bra här, när eleverna har ca en mil till slalombacken, men det spelar egentligen mindre roll vad man gör, bara man gör något roligt tillsammans.

 

12592354_10153872200714812_25744163328235634_n(1)
Jag och Nils, på väg upp i familjebacken

Vad jag vill ha sagt med detta, är att era ungar går i samma klass, oftast i många år, och de enda de har gemensamt, är ålder och boplats. Då är det viktigt att vuxenvärlden hjälper till i den mån det går, att finna fler gemensamma nämnare, och få ihop klasserna. Det ska vara roligt att gå i skolan, och där behöver vi föräldrar vara med och hjälpa till. Där gör skolan ett riktigt hästjobb, men vi föräldrar, kan också hjälpa till.

I år sex, ordnade klassföräldrarna en bowling- och pizzakväll i höstas till exempel, men i vissa klasser är det otroligt trögt att få engagemang av föräldrarna, och då är det ju inte så konstigt om det blir lite knepigt i klasserna också.

 

 

Bara en sådan sak som att få fram klassföräldrar…hur svårt kan det vara?
Jättesvårt, det är ett otroligt betungande arbete, man är med och drar igång något kul i klassen per termin, och kanske bär dit fruktkorgen till jul. Ja, jag förstår verkligen att det är för mycket begärt!

 

I alla fall hade vi den typen av problem för några år sedan. Jag och en annan mamma (K) i den klassen, hade varit klassföräldrar i två års tid, på våren hade vi varit och tältat med dem efter att de paddlat kanot. När frågan om klassföräldrar åter på hösten dyker upp, tittar de andra föräldrarna på sina skor, och skruvar på sig, och hoppas att Någon Annan tar ansvaret. Då reser sig K upp och säger till mig,

”Det var inte särskilt betungande, det var mest roligt, så vad säger du, vi kan väl lika gärna ta det ett år till, vi har ju inte så mycket för oss, att vi inte hinner med våra barn?!”

ZABÄÄÄÄÄNG!

 

Om möjligt, blev skorna än intressantare att se på, för resten av föräldrarna, som nu både skämdes och kvävde en lättnadens suck…

 

Och bara för att förtydliga detta, kan jag berätta, att det inte är omöjligt att hinna sådant, om man bara vill.
Men vill man inte, så går ingenting!

Vill man inte, går det inte

Jag har fem ungar och jordbruk, K var då ensamstående med två barn och dygnspass på arbetet.

 

Jag vill nu uppmana dig till följande:

Försök att glädja någon varje dag, inte bara dig själv!
Engagera dig i ungarna, som behöver dig, inte bara just de ungar du själv försörjer.
Förverkliga dig själv, kan du göra när du hinner.
Det du inte gör med ungarna nu, är de inte intresserade av sedan.
Släpa inte stressat iväg dem till en aktivitet du betalat för, när de funnit en stor gran som är som en koja, man kan sitta under, låt dem vara barn, de får tillräckligt med tider att passa sedan!

När det blir tyst och tomt i ditt hus och de flyttat hemifrån – det är då du kan hinna det där du tror att du tror att du vill och måste göra nu!


Kommentarer


  1. Diana januari 26, 2016 on 11:57 f m Svara

    kloka ord!

    • bondfia juni 22, 2016 on 8:30 e m Svara

      Tack!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att få de senaste uppdateringarna