Det vet jag inget om, än så länge, men igår…ojojoj…
Först morgonutfodringen och sedan var vi och gjorde SAM-ansökan hos vår konsult. Det tog hela förmiddagen, att bestämma om vi ska ha havre eller korn, blandsäd eller gräs, på alla åkerbitar, för det vill Statens Jordbruksverk veta. Så flygfotar de landet var tredje månad, så deras kontrollanter kan sitta på kontoret och kolla kartorna så att vi sköter oss. Kontroll-Sverige…
Hämta barnen på hemvägen, och iväg och plocka sten och ringvälta ”Kalle-i-Snicken”s alla åkerbitar, innan det var dags för djurens kvällsmat. Johan var i Skärvum och plockade sten till mörkrets inbrott, så den är inte till nytta hemma. Snälla barnen hjälpte mig, men jag hann då inte till körövningen precis, utan kom mer än en timma för sent. Men jag skulle ändå köra hem ett extra barn, så det var värt att åka i alla fall, trevlig avslutning på kvällen efter en rätt jobbig dag, tänkte jag.
Vi ska sjunga på Valborg, och behöver på så vis öva mitt i vårbruket, men det är kul att sjunga! ”Alla fåglar kommit ren”, och ”Vintern rasat” som egentligen heter ”Längtan till landet”, blir det bland annat. Trött och nöjd far jag hem, 9-åringen som ska på kalas dagen därpå funderar på om jag kan ta ner presentlådorna (räddaren i nöden, lådor fyllda med lämpliga barnkalaspresenter, så man slipper panik-åka extra till staden) och kolla om där finns något lämpligt, vilket det tursamt nog gjorde. Nöjd med att nu kunna få gå och ta en dusch och gå och lägga mig, går jag ner för trappan…och möts av Elon med stora ögon.
”PLATIK ÄR HÄR, HAN VILL NÅT MAMMA!!!”
”Platik? PATRIK!”
Det är då det kommer…skojar han, vår underbara granne? Nej…han skojade inte, det ÄR fullt med tjurar ute och springer i Carins trädgård!
På med kläderna, ropa till sig hunden, och få småbarnen att stanna hemma med stängda dörrar…
De hoppade som kaniner, i Carins trädgård, några hade redan färgat håret rosa, genom att försöka välta den falurödfärgade djurhallen…och där står Anna-Karin med ogräshackan i högsta hugg, och Patrik, riddaren med piassavakvasten for runt och motade dem!
De sprang väl hit och dit på mer än stöveldjupa marker, innan de begrep var vallhund innebar, men till slut fick vi in dem igen – puh! Tack gode Gud för sådana grannar! Vilket mod!
Anna-Karin:
”Egentligen vågade jag ju inte, de var ju så vilda och skuttiga, men ni klarade det ju inte utan mig, så jag fick strunta i att vara rädd…”
Jag sov gott i natt, i alla fall…så nu har jag legat på laddning så pass att jag kan ta mig an mossen vid Lidan i Skärvum…de mest stenrika marker vi har!
Gör er en bra dag, så går jag ut och gör våren, så ni har att äta i vinter – TJING!
Hur orkar man?
Hur orkar bonden sköta djuren, hem och familj som vanligt, i vårbruket?
Det vare sig orkar eller hinner man, åtminstone prioriteras städning och tvättvikning bort här.
Orkar däremot inga långa blogginlägg, också bortprioriterat…
Tidiga morgnar och sena kvällar, alla hjälps åt, och när det funkar är det kul!
Fem barn och massor av deras kompisar, det är ett fasa myller, och farmor den stackaren, står för maten!
Egentligen är det enkelt, riktigt enkelt, för du väljer själv:
Det är meningen att man ska vara smal, snygg, smart, välutbildad, trevlig, social och hålla sin kropp i perfekt form och god kondition, genom hela livet. Gärna gå i klackskor, och lägga en förmögenhet hos frisör och nagelterapeut.
Vad gäller att vara man, ja då behöver endast något av följande uppnås:
Smart, välutbildad, trevlig, välvårdad och/eller social. I alla fall är det ingen som påpekar, om en kille skulle vara småfet, gubbgrinig ibland, ha fet hy eller kluvna hårtoppar. Han duger bra ändå.
Men jag kan tycka att det är otroligt sorgligt, att det finns tjejer/kvinnor som inte kan tänka sig att gå utanför dörren utan smink! De kan inte tänka sig att visa sig i bikini, efter att de fått barn, det hänger och putar lite här och där…så de ser ut som vilken småfet man som helst, som glatt och obekymrat visar sig på stranden. Och där får jag nog säga, att det är då banne mig inte männen som har åsikter om detta, utan kvinnor sinsemellan. Jag tycker att det finns alla förutsättningar för kvinnor, att börja vara som männen där, lite trevligare mot varandra. Man behöver inte gå in för att sänka någon, bara för att man kan det.
Att bry sig om vad andra tycker, är helt onödigt. Om ni visste hur lite tid de ägnar åt att fundera på hur ni tar er ut, så skulle ni inte bry er ett skvatt om det. Det är dessutom deras sanning, inte er. Och de som gör misstaget att ha mindre smickrande åsikter om er, förlåt dem. Inte för deras skull, utan för er skull. Det ger er frid att tänka på roligare saker!
Jag klarade aldrig att förstå, hur jag skulle kunna ta mig fram vettigt, med klackskor och snäv kjol. Jag insåg snabbt att det var inget för mig. Påminde i nyktert tillstånd om ett raglande, berusat fnask. Ont gjorde det, och snabb blev man inte. Handikappande klädsel. Nej, jag tar mig helst fram i jeans och Blundtstone med stålhätta, eller möjligen Dr Martens. Det kan bli platta sandaler, vid enstaka tillfälle. Men jag är liksom nöjd med min längd.
Det jag tycker för egen del är viktigt, är att jag sköter min kropp någorlunda, för såvitt jag vet, får vi bara en var. Få delar är utbytbara… Fem barn har jag fött, så det sätter spår i t.ex. bäckenet, men tar man inte allt för stora kliv, bärandes på alltför tunga saker, så håller det också. Jag tankar med artegen föda, så jag håller mig pigg och mätt utan att bli alltför fet, och kan bygga tillräckligt med muskler så att jag klarar att ta mig upp t.ex. ur ett hål, om jag ramlar ner. Det klarade jag inte efter senaste graviditeten med tvillingarna, -09, så det fick jag ju jobba på. Nu är jag inte så tung och orkeslös längre. Hade jag inte varit så fördärvat lat, skulle jag nog varit ute och joggat också, det är bra att orka springa långt, när djuren rymmer. Men det är inte kul att jogga. Den dagen jag möter en leende joggare, kanske jag ska fundera på det…men jag lovar inget… 😀
Mina föräldrar har alltid sagt att jag är fin som jag är. Både på insidan och på utsidan. Nu har jag ju väldigt trevliga, förståndiga (om möjligen lite partiska) föräldrar, men ni som inte har det, kanske i alla fall har en spegel? Om så är fallet, gå upp (helt osminkad) ur sängen på morgonen, sträck på dig, och visa spegeln ditt vackraste leende. Där ser ni sanningen! Inte illa va?
Kommentera (2)
Det kommer emellanåt nya idéer om hur vi kan få in folk i arbetslivet. Något måste ju göras, om de ska ha en chans. Det är alldeles för bekvämt att gå utan arbete, skyddsnäten är alldeles för bra, men samtidigt putter dessa nät in de arbetssökande i en bekvämlighetszon.
Om det var precis helt nödvändigt för överlevnad, så skulle precis alla arbeten vara attraktiva. Och alla arbeten skulle på så vis skötas noga. Alla skulle alltid gå in för att överträffa sin arbetsgivares förväntningar.
Nu är det inte riktigt så, och jag kan tycka att de som fått komma på provanställning/praktik, absolut skulle få med sig en lista därifrån, på vilken det står vad som var bra, och vad som kan förbättras. Hur i fridens namn ska en som inte fick jobbet, veta varför annars?
”Tjänsten är tyvärr tillsatt med en lämpligare sökande.”
Den meningen säger inget! Skärpning, arbetsgivare, om du vill att det ska bli bättre sökanden på sikt!
Detta är det senaste som folk ondgör sig över, det stod på Facebook igår:
Jag tycker faktiskt att det är bra. Låt dem få en chans eller två, tre stycken! Precis som alla andra får, som är födda i vårt land. De är här, de kostar ändå pengar, de vill givetvis tillföra något och känna sig behövda, oavsett om de är kodade eller inte.
Om ni undrar vilka ”de” jag menar, så menar jag ALLA som av olika anledningar inte står till arbetsmarknadens förfogande. Fysisk/psykisk status och kulör är egalt!
Kränkt?
Tror fasen det! Hmmm…tänk då lite till, innan du gapar och lever…
(Och behöver du kodning, går du till arbetsförmedlingen och ber om det, värre är det inte)
Kommentera
Det finns så mycket man kan välja att känna sig kränkt av. Särskilt på nätet. Det har nog aldrig varit så synd om oss, som nu. Alla känner sig kränkta av något, en del oftare än andra, men jag tror att det har gått troll i alltihop! Inte bara nättroll.
Man kan nämligen välja, hur man reagerar på olika saker. Välja. Det är sant. Man behöver inte tolka allt folk säger eller skriver, till det värsta. Undrar man, kan man helt enkelt fråga. Konverserar man på nätet, är det vanligt hyfs och folkvett som gäller.
Jag för min del, skriver inget som jag inte skulle kunna säga personen rakt i ansiktet. Prova det.
Gnäll inte på andra människor.
Gnäll är som att gunga, man har nåt att göra, men kommer ingen vart med det!
Och så lite tips i all välmening,
LYSSNA inte på hur/vad folk säger, försök fatta hur de menar.
FRÅGA om du undrar, men anklaga inte.
FÖRSÖK inse att alla inte tänker gå in för att sänka dig med en rak höger, försök tolka allt till det bästa!
GE INTE DIG SJÄLV DÅLIGT SAMVETE!
Det är nämligen bara du som kan ge dig det. Jag känner ingen som vill ha dåligt samvete, så det vill nog inte du heller…
Sluta upp att ge dig det, det är ju korkat.
Du vill ju inte ha det!
